Sol ute, sol inne

Och idag är det lite mer sol också i mitt sinne.

Ber om ursäkt ifall jag skrämde någon med gårdagens inlägg att det var för brutalt men min blogg är till för mig själv till största del och det är här jag vräker ur mig sånt jag inte kan få ur mig på annat sätt.

Och ibland är det jävligt, mörkt, eländigt och allmänt deppigt. Och så får man dagar då det är ÄNNU jävligare, mörkare och deppigare.

Och så har vi dagar då det känns allmänt ok.

Och det ska gudarna veta att det är jobbigt att pendla mellan dessa olika sinnesstämningar. Och jag avskyr själv att ha dessa mörka tankar som jag har och har haft nu i så många år med ett litet uppehåll.

Och det är det som är så konstigt att jag för inte allt för länge sen - ett par år bara så mådde jag så bra, den jobbiga skilsmässan hade jag nu kommit över till största del. Alla mörka tankar jag då hade hade försvunnit. Livet lekte. Det mesta var ljust även om det fanns små mörka moln som skymde solen men det är ju livet. Är det inte så att man dessa moln i normalt tillstånd så är man onormal. Men det var inte så att det störde mig och mina tankar speciellt mycket.

Hade kommit igång med träning, gick ner en massa i vikt, började gilla mig själv igen, tyckte det mest var toppen.

Och så kommer det bara som en blixt från klar himmel. Jag har fått en sjukdom, en symptom, en funktionshinder. Och just då så hämmade det inte mig så mycket från det dagliga livet. Jag hade ont i fötter och ben och hade andra symptomer som jag inte visste att jag hade förrän jag hittade en sida om fibron och helt plötsligt så läser jag om mig.

Men jag hade aldrig i mitt liv trott att den skulle påverka min framtid på det sätt den gjorde. Att jag av två personer där jag hade varit i företaget så länge och kollegan nyss blivit anställd skulle bli den som fick gå när företaget behövde varsla och skära ner. Och eftersom företaget ombildats så stod vi på samma anställningsdatum så alla mina år räknades inte. Och jag är fullkomligt övertygad om att hade jag inte blivit med fibro så hade jag varit kvar på arbetet. Men som arbetsgivare så ser man det inte så man ser till lönsamheten på företag och kostnader.

Och därefter har det gått käpprätt utåt. Man kämpar konstant i motvind.

Ekonomin är under all kritik och all stress som det har inneburit att försöka klara sig ur en situation med hus, försäljning och hitta ny bostad mm etc bla. Så har kroppen blivit sämre.

Fibro och stress är ingen bra kombination. Och så diabetes på det också utlöst av stress trodde min läkare. Och så psyket som inte så bra på att hantera stress heller.

Så man har ju så mycket lättare att se allt negativa och tänka på allt elände än att försöka fokusera på det som är bra.

Det är som sagt en väg som är så full med gropar som jag går på. Och jag snubblar och ramlar ner i dom. Det är som en grusväg på landet efter massivt regn. Med olika typer av djup.

Idag är det som sagt lite bättre. Är inte så svart i tanken. Det har inte upptagit så mycket av min tankeverksamhet idag som den gjorde igår tex.

Solen skiner och det har varit en helt underbar höstdag. En liten promenad har vi tagit jag och jycken. Efter att jag fått akupunktur - vilket tack och lov är något som är bra för min kropp. Den gör att min rygg inte alls värker så mycket som den gjort.

Lite trött men jag somnade gott igår kväll men vaknade och var jättekass i magen runt 3 så jag fick springa ett par gånger eller springa och springa - stappla upp. IBS mage!!!

Och jag har bokat en tid på en bilverkstad för min bil som gick sönder i söndags. Avgasröret det bakre gick. Och egentligen skulle man kanske behöva byta allt men det är en sån stor kostnad så jag tar det som är absolut tvunget.

Så därav murphys law - inlägget. Lagen om alltings jävlighet. Jag ska nog ta och tatuera in Murphy i pannan känns det som.

Då kände jag också att allt blev så jobbigt.

Det är ju en sån vardaglig sak som man annars inte hade reagerat så negativt på men i den sinnestämning jag är i så blir det så förstorat.

Ikväll ska jag iväg på stickcafé och ha det trevligt ett par timmar. Och då ska jag le och vara normal och ingen som sitter där kan se vad som händer innanför mitt pannben.

Och jag kan lugna er - jag tänker på lokförare och andra så det blir inget tåghopp för mig. Jag har ju faktiskt två att leva för men ibland är det som om det inte räcker och då behöver jag skrika ur min förtvivlan på något sätt.

Kan erkänna att jag då hellre hade sett att mammografin skulle ge besked att jag var sjuk och att jag då skulle strunta i att säga det till någon och inte heller ta emot behandling. Lite så självplågande på en depressivs persons vis.

Nu var det ju ingen cancer i mina tuttar så den gick inte heller.

Så jag hänger väl med ett tag till men jag kommer inte släppa dessa tankar än. Det är fortfarande för mycket kämpande i motvind för detta.

Kuratorn frågade vad som skulle få mig ur detta tillstånd. En miljon på lotto vore ju inte så dumt. Men ett jobb som passar mina förutsättningar smäller rätt högt det också.

Må gott och njut av hösten!

Lev på hoppet.

Och mina kära bloggvänner. Jag gillar er.

Rabarber och pannkakor

Middagsplanen idag var pannkakor för det var så länge sen vi hade det. Hade hoppats på att mina rabarber skulle räcka till kräm så det skulle bli som när jag var liten eftersom bara pannkakor inte är riktig mat men skaften under alla blad var inte så tjocka och ståtliga utan det räckte till en kaka istället.

Lite glass ska man ha enligt recept men det har vi ingen så vi tar den som den är. I receptet skulle man vispa äggvitan till hårt skum och vända ner. Annars var det som en vanlig sockerkaka fast man skulle ha på kokos på toppen också och då "bröade" jag formen med det också.

Annars är det idag en tråkig fibrodag. Det började redan igår och efter att jag suttit i tv-soffan och skulle gå till köket så kunde jag knappt gå på mina fötter, det är ofta så men igår var det värre än någonsin och jag gick bara några steg innan jag fick stanna och pusta ut innan jag tog nästa steg och det var otroligt smärtsamt. Stackars jycken gick ett par steg framför för han såg framför sig att få bli utsläppt i trädgården men varje gång jag stannade så stannade han också. Det var nog en syn för gudarna.

Och idag har jag också ont i fötterna men inte alls som igår för då ville jag bara gråta av smärta. Och det är mer ömt i andra leder också. Eller vad det nu är som gör ont för det är liksom inne i foten/vristen på något sätt. Inte i huden. Ja konstigt är det i alla fall och det syns ju inget.

Hade ju en liten fundering på att gå ut i skogen men det var bara att lägga ner och sonen har tagit ut jycken på en promenad. 

Chocken efter ett skattebeskedet som jag fick igår har lagt sig och det var ju väntat men det är ändå inte kul att se minussiffror.

Så nu är jag ännu fattigare än vad jag kunde bli.

Så har jag missat min tid hos kuratorn också. Skulle ha varit där igår så jag ska maila henne om en ny tid det känns som om det behövs.

Trött är jag också och sömnen är konstig numera. Drömmer så mycket konstigt eller mycket i alla fall. Drömmar är väl oftast konstiga.

Legat och läst lite och ska nu ta och fixa naglarna som jag inte har bitit på länge nu. Men lacket börjar bli bortskavt och det måste på nytt för att jag inte ska börja bita på dom igen. Och fila ner dom lite så dom inte blir för långa. Vill få dom starka och fina först.

Sen blir det att krama kudden och hoppas på en god natt sömn. Fast lite soffläge blir det också. Kanske är det något på tv eller också tar jag och läser lite.

Dags igen.

Idag med posten kom inte bara en utan två kallelser. Båda till samma undersökning så jag antar det är ett till varje bröst.

Jag ska plåga mina stackars tuttar med mammografi. Har gjort det en gång förut och det var inte någon skön upplevelse. Trodde inte man kunde klämma ihop dom till något så platt.

Och just nu så objekten lite ömma för att det skulle dra ihop sig till en p-spruta igen men pga av min ålder - hmpf så ska jag fasas ut och ta dom med längre tids mellanrum än jag gjort om jag inte kroppsligt reagerar och helt plötsligt får något jag inte haft på närmare 10 år skulle jag tro. För så länge har jag tagit p-spruta och den har varit helt underbar i det syfte som jag tagit den. Ingen värk, ingen pms och ingen mens.

Men det är några veckor dit så jag har tid att fundera och inte behöver jag åka in till staden som sist utan det kommer en mammografibuss.

Och det är ju viktigt att göra dessa kontroller även om jag känner för att utmana ödet också och därigenom strunta i det.

Men en av mina allra bästa vänner har fått bröstcancer.

I natt kom det en rejält åskoväder med dunder och blixtar och kanske känns luften lite lite lättare men i natt har det varit kvavt och varmt och jag har snurrat i sängen så underlakanet låg som en tarm i mitten av sängen.

Det kan gärna för min del komma ett till.

Dagen har varit av det latare slaget. Har legat och läst mest och nu är den boken slut. Pulver av Sara Blaedel.

Kvällen ska gå i samma tecken. Lathetens.

Dropp dropp

Mycket ska man stå ut med.

Jag har idag fått 2 droppar i vardera öga med någon halvminuts mellanrum och det var inte någon skön känsla. Det sved fruktansvärt. Och sköterskan sa att det var vanligt men att andra droppen skulle kännas mindre - jo pyttsan! Men jag kan vara känsligare i ögonen än andra pga fibron sa hon som sen gjorde undersökningen. Kanske stämmer eftersom jag inte längre kan ha linser och det är i ögonen jag känner av pollen.

Och anledningen till detta var att jag skulle fotografera mina ögonbottnar för att se att inte diabetesen gjort någon skumt med mina ögon och för att göra detta så ska pupillerna göras stora och det blev dom.

Jösses efteråt så såg jag helskum och jättedrogad ut och inte kunde jag se normalt heller. Det stod på kallelsen att man inte skulle köra bil efteråt och att man kanske behövde solglasögon.

Idag regnar det men jag kände ändå hur ljuskänslig jag blev och inte såg jag så bra heller. Det blev inte suddigt utan mer oförklarligt konstigt.

Nu flera timmar efter är synen lite bättre men pupillerna är fortfarande stora.

Träffade på en bekant och vi stod och pratade lite och bestämde oss för att ta en kaffe vilket var bra för då slog jag ihjäl en stund i väntan på att jag skulle kunna köra min bil hem.

Hennes son och min son har gått i skolan ihop och är bästa kompisar men vi föräldrar har inte umgåtts så mycket utan vi hejar och pratar då vi träffas. Och nu visade det sig att hon också har fibro och har haft i många år och det väldigt mycket som var så lika och det är så skönt att träffa någon som man känner och som förstår precis hur man mår och har det. Att hon också kände av den här förlamande tröttheten man drabbas av.

Idag är en sån komadag igen och hade det inte varit för att jag skulle iväg så hade jag nog legat mest hela dagen. Och igår kväll hade jag väldans huvudvärk och förkylningen vill inte ge med sig riktigt. Ska jag gå i samma fotspår som dottern vilket jag gjort hittills så har jag nog en vecka till minst med hosta och snörvel för hon ligger en vecka före mig och är sådan.

Men vi har rensat näsan lite idag till middag - det blev soppa - gulasch. Vädret passade för det idag. Haden en bit bog i frysen som fått stå och koka i flera timmar och blivit så där härligt mört.

Igår var vädret annat med mer sol och värme och då blev det en kycklingsallad. Det är varationer.

Undrar när det blir grillväder igen.

Småfix

Idag har jag följt med dottern när hon besökte Forex för att växla pengar och skaffa ett sk forexkort att ha istället för sitt vanliga kort ifall kortet skulle bli skimmat.

Hon ska åka på semester och jag är inte lite avis. Hon och en kompis har planerat detta jättelänge ända sen gymnasiet att dom skulle åka iväg. Och pengar har hon önskat sig både till födelsedagar, jul och sen student tillsammans med resecheckar så fast hon sparat massa pengar har hon inte behövt ta av dessa utan använt sina gåvoslantar.

Och hon är vuxen och klok och efter att ha växlat och satt in pengar på kortet så hade hon ändå pengar över. Vad skulle hon göra med dessa? Ja säger jag, bränn dom på nåt, spara eller vad du vill.

Så var vi iväg på apoteket och slank in på väskaffären för jag ville kolla vad dom hade när det gällde små väskor att ha innanför tröjjan eller när man bara ska ha en nyckel med sig och lite kontanter till stranden.

Och helt plötsligt så har dottern köpt en resväska. Och en bra som hon kan ha länge. Ett väldigt klokt val och att vi inte tänkt på det när vi pratat väskor och ringt runt för att låna. Nu har hon en som hon kan ha till mycket. Åka utomlands, åka till släkten eller när hon ska på cup eller festival så får hon plats med både luftmadrassen och sovsäck.

Så hon är stor nu min lilla tös. Kroatien ska hon och kompisen åka till. Ön Hvar, sola, bada, festa. ha kul och må gott.

Och som sagt - inte ett dugg avis!

Sen har jag tillbringat några timmar hemma hos hennes pappa och fru på en fika. Det var trevligt och ändå lite bisarrt att det blev så till sist.

Väntar på att mäklaren ska ge mig ett positivt besked i morgon. Men vågar inte ens hoppas. Och den här oron tar musten ur mig. Jag kan inte sova. Är så trött just nu för det blev kanske 4-5 timmars sömn i natt. Gick och la mig i bra tid i hopp om att jag skulle somna före 12 men icke. Klockan var nog närmare halv 3 om inte mer. Och det är en repris av natten före.

Och så här orkar man ju inte ha det. Var hos psykologen idag och jag fick lite att fundera på. I morgon ska jag träffa kurator och försäkringskassan.

Vill få en chans att komma upp ur den här gropen jag befinner mig i men varje gång jag får tag i en kvist eller nåt så går den av och jag ramlar ner igen. Just nu trampar jag vatten för att hålla näsan ovanför ytan men hur länge orkar man?

Life suchs!

Det har runnit mycket vatten under mina broar genom livet.

Nu flyter det en äcklig grå stinkande sörja.

Haft så många motgångar och det måste ändå långt inne i mig finnas en styrka annars hade jag inte fixat att leva. Jag försöker plocka fram den men det är svårt. Helst skulle jag vilja krypa in under en sten i skogen och bli till en mask.

Jag är i chock över ett besked jag fick på tisdagen precis när jag skulle gå hem från jobbet.

"vi är i kris", "våra ägare vill", "i Norge är det så här" blä blä bkä blä. "det här är jobbigt"

DU FÅR SPARKEN!!!!

Just då kände jag mig bara kall, stod där och ställe lite frågor.

En till får gå på firman. Sen så är det inte helt bestämt ifall den kommer att fortsätta med den lilla personalstyrka som finns kvar. Vilka lokaler som ska användas osv etc bla bla bla.

Som om jag bryr mig!

Jag bara ställer mig frågar - varför jag???

Direktiv från ägarna. BULLSHIT! Tror inte en sekund på att dom enväldigt har bestämt vilka som ska vara kvar eller inte. Något har väl chefen att säga till om.

För min del tror jag att det har med min fibromyalgi att göra. Kan inte tänka mig något annat eftersom man "är så nöjd" med vad jag gör på jobbet etc.

Trodde i min enfald när man pratat om ifall sånt här skulle hända oss eftersom vi säljer saker som har med byggande, renoveringar att göra att eftersom jag hade både ekonomiansvar och order skulle sitta säkert. Nu flyttar man ekonomijobbet till HK i tyskland. Det blir många fax och annat besvär.

Och min kollega som då gör exakt samma sak som mig när det gäller order får vara kvar. Att hon sen är mer flexibel då hon inte har barn har väl kanske också något med det hela att göra men hon kan mycket väl vara gravid precis nu eftersom det är något hon och sambon jobbar på.

Nej, jag är en belastning förmodligen. Men jag har inte mer sjukfrånvaro än kollegan. Tvärtom.

Jag har ett par timmar i veckan då jag kommer senare pga sjukgymnastik. Hon har också detta men skillnaden är att jag försökt få hjälp med diverse från jobbet. Rehab kostnader etc.

Det får ägare att dra öronen åt sig. Kan bli kostsamt detta.

Så nu är jag bitter över det hela. För någon förhandling har inte förekommit. Och surt att ägarna inte ville ge oss mer tid. Vi har ju knappt kommit igång med företaget som startade årssskiftet 2007/2008.

Fick precis ett verktyg på mitt skrivbort att arbeta med - en svensk prislista. Det har tagit mer än ett halvår att få till denna på HK. Våra kunder har frågat efter detta länge. Vi syns inte i media då synen inte varit densamma om vart vi ska annonsera om vår verksamhet. Man har annonserat i smala tidningar istället för media som många köper och läser.

Man har lovat guld och gröna skogar och jag tror att min chef bittert ångrar det val han gjorde då han sålde sin gamla firma och började med denna som vd för sverige. Gamla sålda företaget blomstar och går bra. Tyvärr på helt annan ort i annan del av landet. Men fullt välmående.

Och i denna chock kommer då även rädslan hur ska jag nu kunna klara mig ekonomiskt.

Ska jag kunna bo kvar i mitt hus?

Magen är orolig, jag har ingen matlust, jag sover jättedåligt blandat med ren utmattning dagen efter.

Tårarna kommer mest hela tiden.

På onsdagen gick jag inte till jobbet. Hade så mycket att tänka på och göra ändå. Dagen var fylld med saker som jag skulle fixa.

Det blev 1 besök på af med tårar rullande nedför kinden och sen orkade jag inte göra mer för det tog på krafterna.

Och jag hade anmält mig till ett bostadsbolag ifall det skulle komma någon ledig lägenhet.

FAN! Mitt hem är det som varit min räddning efter skilsmässan. Min trygghet, min borg ett hem där jag kunnat slicka mina sår och läka. Det är mitt hem som jag älskar och jag vill inte förlora det!

Åkte till jobbet igår. Kom sent och gick tidigt. Pratade inte med chefen på hela dagen knappt. Kunde inte hjälpa det men jag kände nästan avsky och bättre att stänga in sig än att totalt förlora greppet.

Så mycket jobb blev det inte gjort. Har skrivit CV och personligt brev och kollat efter jobb. Håller på att anmäla mig på allehanda jobbsiter.

Sen skrev jag ett panikmail till soc. Skrev precis ur hjärtat och idag ringde en gullig tant. Hon hade också svarat på mitt mail att jag skulle vidarbefordras till någon handläggare men tyckte också att hon måste ringa för att jag verkade så livrädd. Vilket jag ju är också. Hon försökte lugna ner och sa att jag inte skulle oroa mig för mycket - vi har ett skyddsnät i Sverige. Jag grät och nu känner jag mig helt slut i kroppen.

För jag har ju varit naiv, blåst, dum, idiot, knäpp, fattig! Jag har ingen a-kassa! Inte haft sen 2004 för jag kunde inte betala fakturan då och man ville inte göra någon uppdelning av beloppet. Hela beloppet skulle betalas på en faktura i Januari.

Det var då så tufft ekonomiskt att jag då blev av med medlemskapet och sen har jag trott att jag har ju mitt jobb. Det är fast och såg ingen risk att det skulle kunna bli någon förändring i detta.

Och så naiv, blåst, dum, idiot, knäpp jag har varit som inte gick med igen när jag fick ny arbetsgivare! Hörde om alla höjningar på a-kassan och så tyckte jag att jag hade bättre användning för dom pengarna istället. Så himla korkat!

Fast jag hade ju suttit i skiten ändå. För a-kassan hade inte täckt upp ändå. Och jag ska gå med i alfa-kassan som är oberoende a-kassa!

Jag är så arg, förbannad, bitter, ledsen, bekymrad, sorgsen, chockad, livrädd, ångestfylld, på väg in i en depression och ensam!

Varför kan mitt liv aldrig vara enkelt, lyckosamt och smärtfritt?

Kan glädja mig åt att min dotter i alla fall har jobb timvis.

Och att dom inte är små längre. Det blir en annan förståelse hoppas jag. Dom fattar vad det handlar om och dom mår ju givetvis också dåligt i detta. Rädd för att jag ska bli tvungen att flytta och att dom då inte ska kunna bo hos mig längre.

Så den här bloggen kommer ändra inriktning.

Hur ska man överleva när man knappt kan simma om man håller på att drunkna?

Söndag

Och så var den här helgen över!

Och nu är det enligt klockan sommartid. Det är jätteskönt med ljusare kvällar men det blir inte kul på mornarna när jag nu tappar en timme.

Igår satt jag i mörkret, släkte allt förutom tv'n. Kollade runt i min omgivning och det var mörkt både här och där. Vår kommun släkte gatulysena. Jag kan se delar av ett industriområde - där var det fullt upplyst denna timme.

Sen vet jag inte om det här är något som gör att man ändrar sitt beteende. Efter att timmen är över så tänds det ju massa lampor igen och folk lever som vanligt??

Idag känner jag sviterna efter mitt försök att igår återta en del av mitt liv.

Jag gillar att tillsammans med jycken vara ute i naturen. Långt bort från vägar och asfalt. Så jag tänkte att idag skulle jag i solen ta mig ner till ån och gå efter den tillbaka hem. Jag hade inte gått just den här sträckan förr men andra sträckningar har avverkats.

Först så gick vi igenom en hage där det på sommaren är fullt med hästar och därför går man ju aldrig där då.

Känner att det är lite jobbigt redan från början att gå i marker som inte har stigar eller annat men så hittar vi en liten stig som vi följer och kommer fram till en jättefin glänta precis intill ån. Ett perfekt ställa att ha picnic på under sommaren och under ett träd fanns bänkar och det såg ut att kunna vara en fin plats att bada på.

Stod där och tittade ett tag innan vi begav oss mot hemmet. Och då började pärsen. Det var inte lätt att gå, det var lerigt, halkigt och blött mellan tuvor på sina ställen. Men skam den som ger sig, vi har ju gjort detta så många gånger förr.

Helt plötsligt så känner jag att nu går det åt helsike. Jag förlorar greppet och glider i leran ner mot ån. Och det finns inget att ta tag i och hinner tänka att detta kommer bli kallt och hur ska jag komma upp igen.

Men någon gillar mig däruppe för stunden och det fanns en liten, liten strandbit som jag landade på och slapp därigenom ett ofrivilligt bad.

Men hela sidan av mig är lerig. Och så börjar jobbet att ta mig upp och det gick rätt bra då jag kunde ta tag i en gren på ett ställe sidan av där jag gled.

Stod sen och tittade hur jag skulle kunna gå och fortsätta men insåg att det gick bara inte. Eftersom jag inte var så jättelångt hemifrån. Möjligtvis om det skulle vara torrare så man slipper leran.

Så det var bara att vända om igen. Kom tillbaka till gläntan där jag satte mig och pustade. Tänkte att man skulle haft en ryggsäck med sig med lite fika för det var otroligt fint där jag satt.

Min kropp värkte och andningen var ansträngd. Sen var det att börja klättra uppåt och när jag kom upp på vägen igen var jag helt slut.

Här märker jag ju tydligt skillnad mot mig nu och förr. Och det får mig att bli både arg och ledsen. Jag gillar ju dessa promenader tillsammans med jycken. Han gillar dom också. Det är ju annat än att gå på en rak väg.

Väl hemma fick jag kokat en kopp kaffe, satte mig i solen på utsidan och pustade ut.

Och idag så har jag värk i hela kroppen. Träningsvärk känns det som och det är så ofattbart att jag fattar inte hur det kan bli så här. Att kroppen inte kan hänga med längre på sånt som jag tidigare gjort utan problem och utan känning dagen efter. Har gjort betydligt längre och bökigare strapatser än denna och aldrig känt någon värk av detta.

Ska ställa mig i duschen och låta varma strålar massera min kropp. Solen finns någonstans ovanför grå moln idag. Sen ska jag sätta mig med räkningar och så ska jag titta på sonen när han spelar match i kväll.

Under earth hour tittade jag på Robinsson. Man blir mållös hur det paktas och pratas en massa skit hela tiden. Och hur det är några få personer som ligger bakom detta paktandet. Måste tyda på dåligt självförtroende. Visst det är en tävlig men ändå. Jag undrar om det inte är så att dessa personer är likadana i verkligheten. Vuxenmobbing är verklighet tyvärr. Och det får man ju verkligen bevis på när man ser på detta. Men ändå kan man inte låta bli att kolla på det.

Sen så gör dom ju tävlingarna på så sätt att det ska bli vuxenmobbing. Vem minns inte när man i skolan stod och skulle bli vald till ett lag. Känslan man fick om man blev vald sist. Och här gör man detta på bästa sändningstid och det är helt ok.

Och produktionen kan ju inte vara så dum att man inte förstått att det skulle bli grupperingar redan då man skeppade deltagarna i grupper. 3, 5 och 10. Självklart så håller man ihop inom den gruppen eftersom man fått lära känna varandra om än lite men ändå. Så det är ju liksom uppgjort från början att det ska bli konflikter.

Jag hoppas på det blå laget. Det känns som om dom där just nu i alla fall är mer ett team än de gula laget. Där det pratas bakom ryggen på varandra. Men någon favorit att vinna det hela har jag inte än. Men jag har flera deltagare som jag vill ska åka hem.

Så man är ju egentligen inte så mycket bättre själv där man sitter i soffan och tycker och tänker. Man gillar den och ogillar en annan enbart utifrån det lilla man sett under kort tid.

Och jag avskyr att det hela tiden bryts av denna eländiga reklam! Men jag kommer titta nästa vecka också förmodligen.

Turbulens

Nu är jag snart på väg att lägga mig och få den välbehövliga sömnen. Det har varit mycket hela veckan och så även idag.

Efter jobbet åkte jag till Allum ett köpcentra på vägen hem. Där mötte jag upp dottern och hennes kompis.

Och dottern var så otroligt fin (som hon ju alltid är) men nu hade hon klippt sig. Och nu var det en pagefrisyr med lugg a la Nicole Richie. Och det var ett par decimeter som försvann. Och så var det slingat så nu är hon även blondare.

Det är ju aldrig lätt att klippa av sig sitt hår men det är ett beslut som mognat fram och hon blev själv jättenöjd också.

Funderar på att själv klippa av mig en del av håret. Ner är långt! Och lite tungt och lite ivägen. Men samtidigt så gillar jag det. Men det går ju spara ut igen.

Och så följde jag med och tittade på skor hon sett ut på Din Sko som hon ska ha till balen. Jättefina svarta skor med hög klack. Och nu har hon två månader på sig att lära dig att gå idom. Hon går aldrig i klackar! Men hon blev fin i dom och lång. Hon är 173 annars.

Efter detta så åkte jag hem och så in i affären och handlade lite. Träffade en mamma till en gammal klasskompis till sonen och vi stod och pratade ett tag.

Så klockan var närmare 7 innan jag kom hem. Gjorde mig lite mat och så har jag suttit framför datorn. Inget på tv lockar mig på fredagskvällen så jag har kollat runt lite bland bloggar och så tittade jag på svt play och programmet som handlar om transplantationer.

Och här sitter jag i mörkret i godan ro när dörren helt plötslig öppnas. Och lite hopp i hjärtat blev det men det var bara sonen.

Han skulle hämta något spel och så hade han 3 av sina kompisar med sig som han mött upp precis utanför där vi bor då det finns en kampsportshall där dessa tre tränar.

Eftersom nu inte bussar går så ofta förbi så skjutsade jag iväg dom till den ena killen.

Och jag tar ju min mobil, plånbok, nycklar som jag brukar och så åker vi iväg. Och av någon anledning så känner jag i facket under ratten för att ta fram plånboken etc och lägga på sätet istället så jag inte glömmer bort att ta med mig det in.

Famlar med händerna -inget!

Har då åkte en bit så jag stannar bilen. Letar igenom andra fack för det finns ju ett par. Inget.

Åker tillbaka där jag släppte av sonen för att se om han tog sakerna och stoppade i sin jackficka.

Han har inget och går ut i bilen för att leta om sakerna åkt under sätet eller ramlat ut ur bilen när jag fick öppna en av bakdörrarna som är barnsäkert.

Inget.

Nu känns det absolut inte bra! Fjärillarna börjar flyga i magen.

Så tankarna hinner ju gå massor. Va fasen gjorde jag när jag gick ut i bilen. La jag plånboken i fickan på fleecetröjjan så den ramlade ut medans jag fick jycken runt bilen till sonens sida. Eller la jag grejjerna på taket och körde iväg så det ligger något efter vägen?

Satt och tänkte på allt jag måste spärra. Och att det blir dyrt, jobbigt och eländigt.

Kommer hem, kollar på parkeringsplatsen, trappen därifrån och i trädgården hemma. Inget.

Funderar på att kräkas lite så nervös känner jag mig. Hur kunde jag tappa plånbok och mobil på denna korta resa?? Jag stannade ju ingen annan stans.

Tur att dörrnyckeln sitter på samma knippa som bilens så jag kan komma in och hem. Öppnar dörren och plånboken ligger där jag la den senast. PUST!

Men ingen mobil.

Vet att den tog jag från det ställe jag la den. Och så hade jag den i min ficka - det måsta jag ha haft eller??

Så då suckar jag och tänker att den får jag väl då spärra. Men tar och ringer den ifall att den ligger någonstans vid alla skor vid ytterdörren och som jag inte kommer ihåg att jag lagt där. Men det gör den inte. Det är totalt tyst. Tar med mig telefonen ut ifall den ligger utomhus någonstans och går till bilen igen för att lyssna om den ändå är så att den ligger där mellan sätena kanske.

Och när jag öppnar dörren så hör jag min melodi. Men jag fattar inte riktigt vart den kommer ifrån. Till sist så hittar jag den i ett litet fack där jag har lite papper och annat skräp. Och jag har ju känt där flera gånger redan. Och jag brukar aldrig lägga den i detta fack.

Men jag hittar den.

Jag behöver inte spärra nåt.

Men minnet. Hur kunde jag glömma att jag la den där. Hur kunde jag glömma att inte ta med plånboken med körkortet. Hur kunde jag glömma att jag glömde ta med den???

Det var hemskt att inte komma ihåg detta och känna sig så disträ. Fibroglömsk!

Visst har jag flera gånger fått leta mobilen på olika ställen. Ringa till den för att hitta den i olika jackor eller väskor eller i bilen.

Men plånbok. Usch jag fick en rejäl klump av nervositet i magen.

Nu har jag druckit en kopp med kvällsro och det känns lite bättre.

Och jag fick titta på sonens kompis kattunge som var 10 veckor. Jättesöt. Lite lik min prick. Men inte så mycket vitt i ansiktet. Bara en lite rand i nosen. Kompisen var jätteglad över att det nu blivit en katt i den familjen för det har han velat ha länge. Kul när killar på 16 önskar sig en katt. Det brukar väl mest vara tjejer som vill ha husdjur.

Och själv ska jag försöka få in min hankatt som sprang ut när jag kom hem. Skulle det vara så att han nu inte vill så är det ju inte kallt ute.

Och all snö har försvunnit. Det kunde man ju inte tro i morse.

Och tänk om det kunde vara lite sol imorgon också. Det skulle vara så härligt.

Go natt

Virusinfekterad

Ja, suck!

Detta virus.

Jag fick det idag.

På jobbet!

På datorn.

Shit!

Så jag har suttit en timme med it-hotline på huvudkontoret. Detta hände vid halv fem tiden. Det kom upp konstiga saker på skärmen.

Och så ville maskinen att jag skulle skanna igenom den. Vilket jag gjorde men så kom det en konstig ruta och då kände jag att njee, det här verkar inte rätt.

Så då ringde jag och så satt vi en dryga timme i telefon. Jag och it-killen.

Ett internetvirus hade satt klorna i min dator. Så något hände med skrivbordet och jag kom ju inte åt mina ikoner för att kunna jobba.

Efter timmen så kunde jag lämna datorn åt honom. Och själv gå hem.

Tom chefen gick före mig denna dag.

Och det är ju fantastiskt att sitta där och titta på sin skärm och se hur man från tyskland går in och klickar och ser allt som jag ser framför mig. Det var dock på svenska så därför satt jag där och översatte en del. Mycket vet dom ju ändå och ikoner är desamma.

Så förhoppningsvis så är allt som vanligt imorgon igen.

Men vart kommer då detta virus ifrån???

Jag satt och tittade på bloggar och jag började bland mina länkvänner jag har här, sen gick jag till någon annan och vidare till någon annan genom deras länkar.

Så nu är man ju absolut mer rädd för att kolla på bloggar och annat på internet. Och det är var nog ett nytt sorts virus. Namn och sånt vet jag inte men det la sig på temp filerna och vad det skulle kunna göra om vi inte får bort det törs jag inte ens spekulera i.

Jag hatar virus!

Det har hänt flera gånger att jag fått det både hemma och på jobbet. Men alla gånger så har vi lyckats fixa bort denna smitta.

Dottern har nu virus på sin dator genom MSN. Hon öppnade en länk som såg ut att komma från hennes kommis och såg inte farlig ut alls men det var den!

Så jag ska sätta mig någon kväll och se om man kan få till det och jag har då min egna helpdesk att ringa (min bror). Men jag måste själv känna för det och hon har ju tillgång till MSN på denna dator och här är det inga konstigheter.

Och jag har tårar kvar i mina ögon för jag har precis sett på spårlöst här på webben. Lyckliga slut gör mig alltid tårögd.

Nu ska jag slänga mig i tv-soffan. Om det är något vet jag inte men jag behöver vila!

Och så har jag precis suttit och )!")= %#"Q%= #U =)%'€@£$€[$[ - sagt en massa fula ord för helt plötsligt så stänger internet ner. Det har hänt förr och så här ser felmeddelandet ut.

Vet någon va det är??

Follow these steps to troubleshoot problems with Microsoft Internet Explorer
This problem was caused by Microsoft Internet Explorer.
This problem is usually caused by one or more Internet Explorer add-ons. Unfortunately, we are unable to determine which add-on is causing the problem. However, you can follow some troubleshooting steps to try to fix this problem.
Examples of add-ons
Some examples of add-ons for web browsers include:
Extra toolbars
Animated mouse pointers
Stock tickers
Pop-up ad blockers
Troubleshooting

Update your Windows software
Follow the steps below to view updates that are available for your computer.
Open Windows Update:
Windows Update
In the right pane, click Check online for updates from Microsoft Update.
NotesIf Microsoft Update is not installed you will not see the Check online for updates from Microsoft Update message. See the note below if Microsoft Update is not installed.
Click View available updates, and then select the updates you want.
Notes
We recommend that you select and install all Important and Recommended updates. These updates improve your computer's security and stability.
If automatic updating is turned on you might not see any available updates. In that case the updates have already been installed.
Click Install. If you are prompted for an administrator password or confirmation, type the password or provide confirmation.
What do I do if Microsoft Update is not installed?
Follow the steps below to install Microsoft Update and check for updates.
Open Windows Update:
Windows Update
Click Get updates for more products.
Review the Terms of Use, and then check the box next to I accept the Terms of Use. Click Install. If you are prompted for an administrator password or confirmation, type the password or provide confirmation.
Windows Update will automatically start checking for updates. Click View available updates, and then select the updates you want.
Click Install. If you are prompted for an administrator password or confirmation, type the password or provide confirmation.

Turn off Internet Explorer add-ons you don't recognize
When you visit a website, an add-on might be downloaded without your knowledge, or you might be prompted to download an add-on. These add-ons might cause Internet Explorer to run slowly or become unresponsive. You should remove all Internet Explorer add-ons you don't recognize.
How do I spot malicious add-ons?
You can usually spot malicious add-ons under the Name column in the Manage Add-ons dialog box. Malicious add-ons might have:
Blank names.
Names that include random characters or have a sequence of numbers and letters (for example, fhriduvh.dll or f6rid8vh.exeas as opposed to Windows Messenger).
A publisher name you might not recognize.
How do I turn off an add-on?
Open Internet Explorer.
Click the Tools menu, point to Manage Add-ons, and then click Enable or Disable Add-ons.
Click the name of the add-on.
Click Disable. You might have to restart Internet Explorer for the changes to take effect.
Why do some add-ons include (Not verified) in the Publisher column?
If (Not verified) is displayed in the Publisher column in the Manage Add-ons dialog box, the add-on itself is not digitally signed even though the program that installed it might be. A digital signature verifies that a file comes from the person or publisher it claims to be from, and that no one has tampered with it since it was digitally signed.
How do I turn off add-ons if I can't access Internet Explorer?
Click the Start button , and then click Control Panel.
Click Network and Internet, and then click Internet Options.
Click the Programs tab, and then click Manage add-ons.
Click the name of the add-on you want to disable, select Disable, and then click OK.
Additional troubleshootingIf you continue to receive this problem report after following the standard troubleshooting steps, we recommend following these additional troubleshooting steps.

Disable all add-ons (one at a time) until you can no longer reproduce the problem
Close all Internet Explorer windows.
Click the Start button , and then type Internet Options. From the list of results, click Internet Options.
Click the Programs tab, and then click Manage Add-ons.
Click the name of the add-on you want to turn off, and then, under Settings, click Disable.
Click OK.
Restart Internet Explorer. Continue using Internet Explorer the same way you did when you received a crash report. If Internet Explorer continues to crash after disabling this add-on, continue with the next step.
Repeat steps b through f for each add-on listed. When you can no longer reproduce the problem, the most recently disabled add-on is the cause of the problem. Please report this add-on to us by using the survey at the bottom of this page to help us improve our error responses.

Turn off all third-party browser extensions (also known as add-ons)Turn off all third-party browser extensions (also known as add-ons)
Close all Internet Explorer windows.
Click the Start button , and then type Internet Explorer in the Search box. From the list of results, click Internet Explorer (No Add-ons).
Internet Explorer will open a new window with all add-ons turned off.

Perform a free Full Service Scan using Windows Live OneCare safety scanner
Go to Windows Live OneCare safety scanner online and click Full Service Scan.
If these troubleshooting steps do not solve the problem and you continue to receive problem reports, please consider filling out the survey at the bottom of this solution page. To help us continue to investigate this error, include the names of the add-ons that are currently enabled in Internet Explorer in the comments area of the survey.

Snörvel

Fredag och det känns så där. Pga att både jag och dottern känner oss som om vi är på väg att bli sjuka. Det raspar i halsen, jag hostar och man känner sig så där ruggig.

Men med tanke på hur sonen mår och har mått hela veckan så är det ju inte konstigt.

Satt igår och hörde hur sonen hostade och hostade och när han inte gjorde det så nös han konstant. Halsen är raspig och rösten hesare än normalt.

Så jag ser verkligen fram emot att sova länge i morgon. Tror jag ska byta rent i sängen ikväll.

Det är lugnt på jobbet. Det har inte ringt en enda gång på telefonen. Har hela Sverige gått på ledighet?

Annars kommer det bli en lugn fredagskväll. Barnen hemma, lite mys och bara vara. Vet inte om det är något på tv ikväll. Är inte lockad av lets dance och inte av så ska det låta heller.

Och idag har jag hittat en sorgerlig historia som utspelat sig i USA. Det handlar om en 14 årig tjej som tog livet av sig sedan hon blivit mobbad på nätet. Hon fick kontakt med en pojke som från början var underbar och som sedan förbyttes och det blev en katastrof. Det visar sig senare att den här pojken fanns inte. Det var en påhittad karaktär som en mamma hittat på då denna tjej inte längre umgicks med hennes dotter lika mycket som förr.

Det är helt obegripligt! Läs om detta tragiska här.

Söndag

Sitter med kaffet och har vispgrädde i. Har nyss masat mig upp efter att ha legat i tv-soffan.

Jag vaknade tidigt idag, det var fortfarande mörkt av att dottern var upp och gick. Hon mådde allt annat än bra.

Mensvärk som gjorde henne illamående, tabletter som hon fått speciellt mot detta hjälpte inte. Smärtan var så stark att hon grät. ville kräkas, kunde inte ligga ner, var jättetrött och jag led så med henne.

Varmvatten flaska och så en voltaren. Sen satt jag med henne och ömsom vaggade och ömsom masserade henne på ryggen. Efter dryga timmen så hade det börjat släppa lite och hon kunde nästan sovandes lägga sig ner.

Som mamma så är det ju alltid så att man önskade att man själv kunde ta på sig smärtan då ens barn mår dåligt. Bättre att jag har den än dom. Men så enkelt är det ju inte.

Sen 8 har jag inte hört något av henne och törs inte gå upp och kolla heller ifall hon vaknar. Det är bättre att hon får sova så mycket som möjligt.

Vet själv hur det är för jag har också världens mensvärk. Och har haft sen jag fick min mens. Den försvagades efter att jag fått barnen men det var som om den hade samlat kraft för sen blev det värre än någonsin.

Och jag fick hjälp av p-spruta och har ingen mens idag. Kan känna av molandet när det är dags att ta en ny.

Dottern ska inte ta någon sån tycker man då hon är så ung eftersom det kan göra ev framtida graviditeter svårare.

Men vi måste hitta något i alla fall som kan hjälpa henne. Ska se om hon inte kan komma till en gynekolog i alla fall och prata om detta ifall det är något annat som gör att hon får dessa svåra smärtor.

Det är inte första gången hon får så här ont och hon har tom blivit sängliggandes och hemma från skolan.

Igår tittade vi på melodifestivalen hon och jag. Vet inte vad jag ska tycka om detta i år. Dessa omröstningar hit och dit. Ska det vara spännande. Nej det känns mer som om Telia kräver det för att på så sätt få mer pengar i sin egna ficka.

Visst är det bra välgörenhet om man ringer det dyra numret men det räcker ju med en gång. Varför ringa på nytt och ringer man då det dyra???

Och startfältet - var väl inte så bra heller. Ingen låt kändes som om den gick rakt in i kroppen på en. Annat var det när The Ark var med. Den låten gillade jag.

Men visst kommer man sitta där nästa lördag också.

Men vi hade en trevlig kväll jag och dottern. Vi åt gott och det blev tom efterrätt. Om det kan ni läsa här.

Sonen hämtades också hem senare på kvällen. Och han sover fortfarande också. Dottern tänkte jag se om jag kan få med mig på en liten promenad. Kan vara bra för värken men jag tvivlar. En sak är att vi måste handla mensskydd.

Och hon hade ju planerat en kväll ihop med sina kompisar, skulle sova över eftersom det är lov imorgon men dottern sa tidigt i morse att hon vill sova hemma - om hon nu ens kommer iväg.

Evigt singel

Innan jag går och lägger mig måste detta ut ur systemet.

Ikväll har jag sett på Beck. Det var länge sen jag såg den serien för det mesta som gått är ju gamla repiser men nu satte jag mig för det skulle vara nya avsnitt och jag brukar ju gilla det hela.

Nu sitter jag med en lite äckelkänsla. Det handlade om en kvinna som flydde från en misshandlande man. Och hela avsnittet började med hur han kommer in i köket och från början ser det ut som ett vanlig komma hem från jobbet som vanligt innan man förstår att det spelar ingen roll vad hon gör så är det fel. För det är stort FEL på karln.

Och jag ska förbli singel! För jag känner efter detta (ja nu för stunden i alla fall) att jag vill inte träffa någon karl. För tänk om det är en fullkomlig idiot till psykopat. En som utåt sett är jättetrevlig som alla andra gillar men så fort man kommer inom hemmets väggar så är det en jävel som misshandlar.

För hur ska man veta? Det syns ju inte utanpå! Det finns ju kvinnomisshandel i alla samhällsskikt. Från den fattiga missbrukarfamiljen till den fina rika.

Nej, jag ska förbli själv! Känns inte som om det skulle vara värt försöket att ens våga!

Jag hade en vännina då jag bodde i norr. Vi gick samma kurs hon och jag och flera andra. På kursen träffade hon en annan som gick i samma lokaler och blev totalt förälskad. Han smickrade henne på alla möjliga sätt. Saker var ju den att hon var gift men det brydde han sig inte om.

Vi i klassen (vi var 20 och uppåt) tyckte att hon inte skulle lägga ner så mycket på det. En kväll hade vi klassträff på en krog. Det hade hon berättat för honom så han kom dit och redan där visade han tendeser på svartsjuka och då var hon inte ens ihop med honom.

Till sist lämnade hon man och barn för denne karls skull och hon höll på råka riktigt illa ut. På väldigt kort tid fick han ett sånt övertag på henne och under en utlandsresa smugglade han och hon höll på åka dit rejält.

Misshandel hörde också till vardagen. Och vi i klassen - vi hade en jättebra sammanhållning - vi sa hela tiden till henne att inte göra detta, förstör inte det du har med din man och barn. Lämna dom inte för den där. Men hon lyssnade inte.

Efteråt när rättegångar och allt var klart - och det var inget vi visste om - kursen hade slutat. Så träffades vi och vi pratade länge och hon berättade allt. Och varför sa ni inget sa hon. Men det var ju det vi gjorde, hela tiden och det höll hon till sist med om. Men hon ville inte lyssna då. Hon hade blivit förblindad av den här idioten och såg inte alls honom med de ögon vi andra såg.

När jag träffade henne hade hon flyttat tillbaka till sin man och barn. Det var en riktig karl. Han förlät henne och dom var överens om att försöka igen och glömma det hemska året som varit.

Jag har inte träffat henne sen dess och jag hoppas verkligen att hon fått en bra liv. Och jag hoppas också att ingen annan mötte idioten och föll.

Eftermiddagen har annars varit sådär. Jag la mig och läste och somnade till någon timme. Frös och hade världens huvudvärk. Huvudvärken har kommit och gått men när jag vaknade så fick jag en uppstötning - trevlig läsning eller hur.

Och det var ingen sån där tillfällig. Nej jag känner igen det. Magkatarr! Som man inte hade nog med annat ändå.

Så det blev att leda i lådorna efter medicin. Hittade de äckliga brustabletterna som jag hade. Och det har blivit lite bättre om än inte helt bra. Skit också!

Hoppas jag får sova en hel natt utan att behöva vakna av detta. Magkatarr har kommit och gått genom livet det också. Det är ju stressen och nu är det ju en stress att lära sig leva med fibron.

Ja, jobb imorgon. Ska ringa sjukgymnasten direkt klockan 8. Få en tid och sen förhoppningsvis tid till varmbassängsträning.

Men nu .................

GOD NATT!

Mitt hjärta blöder

Det är så hemsk och jag ville knappt läsa om det men gjorde det än då och det är fruktansvärt att något sådant kan ske.

Här kan man läsa om stackars Jeffe som gick en ohygglig död till mötes.

Hur kan en sådan plats inte vara inhängnad?

El ände

Av en ren slump upptäckte jag idag att mitt nuvarande elavtal går ut den 31/1 2009.

Jag loggade in på mina sidor hos min elleverantör och skulle byta betalningsdag till den siste i månaden istället för ett par veckor in i varje månad. Det känns så mycket bättre att fått alla räkningar bort - en vanans sak. Så är det ju med det mesta - man betalar per den siste.

Jag har i stort varje räkning på autogiro så jag slipper bry mig om dem, hålla på med betalningen varje månad och ha mig. Mycket skönare tillvaro när det sker per automatik.

Så nu har jag suttit för att kolla lite på elpriset och det är ju inte kul. Nästan dubbelt så dyrt idag än när jag tecknade mitt avtal för tre år sen.

Suck!

Det blir att använda tjockare strumpor, strypa duschtiden till ungarna som idag kan sitta där i evigheter. Nu är det snabbduschar som gäller!

Mer tända ljus osv. Spara in på allt man kan.

Mailade för att se om dom kunde ge mig ett bra avtal som tack för att jag är kund idag eller så får det bli ett annat bolag.

Man får vara lite om sig och kring sig. Men jag avskyr det. Jag vill ha det enkelt, slippa bry mig om att jämföra och ha mig. Likadant när det gäller försäkringar etc. Det är inte kul!

Jag vill ju alltid ha det lägsta priset givetvis! Och jag kan faktiskt inte förstå att vissa bolag fortfarande existerar när man ser hur höga vissa priser kan vara mot de lägsta. Vem är det som är kund i ett sånt. Det måste ju vara dom som har så mycket pengar att man inte behöver bry sig. Man kan äta oxfile och havskatt varje dag om man vill.

Men för oss andra stackars dödliga vanliga knegare så får man avsätta tiden till sånt här.

Domarna faller tätt

Nu är hon dömd - tyskan - för morden på Saga och Max - Livstid! Och utvisning!

Ok - livstid borde ju innebära att hon sitter där hon sitter resten av sitt liv och då behövs ju ingen utvisning.

Fast så är det ju inte och det låter i alla fall i mina öron konstigt. Livstid - livets tid - så länge man lever. Så hur många år behöver hos sitta innan hon utvisas. 5, 10, 15 eller fler år??

Eller så kanske hon överklagar och blir frikänd - hemska tanke.

Kidnappade Alicias pappa fick också sin dom idag för att ha bortfört henne från mamman. 1,5 års fängelse blev det för honom.

Livstid blev det också för Engla och Pernillas mördare.

Och så har vi den kända artisten som vi alla vid det här laget vet vem det är trots att man inte skriver det rakt ut i media. Undrar om han blir fälld?

Tito rättegången - han blev också dömd.

Och Rödebytragedin - hur ska det gå där.

Natalie från Alingsås vars pojkvän erkännt - och försvunna Caroline, försvunna pappan i Uddevalla, campingkvinnan, Osv osv osv.

Det tar ju liksom aldrig slut. Hela tiden är det nya tragedier, nya hemskheter, nya brott som begås.

Bland det första jag gör på dagen, vardag som helg är att läsa tidningen på nätet. Det är aftonbladet, Expressen, GT, GP, den lokala tidningen och man blir beklämd varje dag över allt otrevligt som händer. Det är så mycket mord, misshandel och bortrövande. Och är det inte svenskar i Sverige så är det svenskar utomlands - som nu senast pensionärsparet i Tobago.

Och alla andra hemska saker i vår värld. Börskrascher, bränder, bankkriser, ännu fler inlåsta människor och allt annat elände.

Fast man kan ju inte låta bli att läsa och uppdatera sig heller - inte jag i alla fall. Men visst önskar man sig en bättre och snällare värld.

Men det är ju goda nyheter att dom skyldiga blir dömda och får sina straff.

Men hemska tanke ifall någon döms oskyldig men det är väl knappast någon som blivit???

1974

Det var det året då det fanns en person som inte trodde att någon var helt normal.

Det var jag 1974!

Jag forskar lite i min bakgrund och ett minne som jag har är att jag någongång då jag var någonstans runt 8-10 års åldern fick träffa någon och "leka" med en sandlåda! - BUP!!!

Varför?

Och för några veckor sedan skickade jag ett brev där jag bad att få min journal. Jag ville veta vad som stod där och varför jag var där.

Det ringde en kvinna tidigare denna vecka och sa att helst ska man läsa sin journal ihop med en läkare eftersom det kunde vara jobbigt och svårt att förstå allt vad som står i den. Och jag har ju ingen möjlighet att åka dit för detta. Men så fanns det en läkare som är här i mina trakter som dom hade kontakt med. Och hon skulle ge honom mitt nummer och han skulle ta kontakt med mig för att boka in en tid - detta har sen tagit mycket av mina tankar. Jag har undrat vad som står där, vad är det jag har glömt? Något traumatiskt som påverkat hela min liv efteråt eller vad. Jag har inte ens kunnat koncentrera mig på att lyssna på en bok när jag åkt bil till jobbet för att tankarna varit så röriga.

Idag ringde han och visst skulle vi kunna träffas men han såg egentligen inte någon stor mening i detta. Jag skulle nog kunna läsa journalen själv. Det var ingen stor journal och kontentan av det hela var att dom då såg mig som en helt normal 10-åring! Och man hade inte träffat mig mer än några gånger innan dom ansåg att det fanns ingen anledning till fler möten.

Och det fanns då en person som inte tyckte att jag var normal och som sett till att få en remiss till BUP för utredning. Min egen mamma - en person som jag idag inte har något som helst förtroende för.

Så nu väntar jag på journalen samtidigt som jag skrivit och bett om mina andra journaler från min uppväxt där jag hade kontakt med distriksläkare mfl.

Jag kan själv tycka det är konstigt att jag aldrig tidigare har funderat på detta. Jag har ju haft ett komihåg om denna sandlåda men inte mer och det har inte varit något som har upptagit mina tankar förrän nu.

Varför???

Det finns en sak som kan ha "utlöst" detta och det är hennes brev till min dotter när hon fyllde år. - Ja, jag har fått läsa det. Kanske inte något speciellt för någon annan men jag läser in anklagelser och även lögner från hennes sida och att all skuld ligger på mig att vi inte har kontakt idag. SUCK!!!

Men nu ska jag få klarhet! Jag ska bli upplyst! Och vad jag sedan ska göra med den informationen - det återstår att se. Det kanske räcker med att veta att jag gör det jag hela tiden vetat är det bästa för mig - bryta kontakten!

Aj aj aj

Sitter på jobbet och kraftiga rörelser som att vrida på kroppen gör ...... O N T !!!

Kliver upp som vanligt i morse och när jag står i duschen och ska bara skölja av ryggen så gör jag något - och jag vet inte vad - men det hugger till och jag tappar andan så ont gör det. Får stå hukad framåt och innan jag fått av vattnet, satt upp duschslangen och försökt resa på mig så börjar andningen komma igång om än stötvis.

Fy sjutton - vad var det som hände????

Och dottern har gjort slut på orudis-salvan så jag kunde inte smörja in mig med den. Men hon fick ta vanlig hudkräm och massera lite och det gjorde så ont.

Så nu sitter jag här och smärtan känns i resten av ryggen också. Och även i huvudet.

Skulle behöva en massör eller nåt.

WTF

Nu är jag fattig!

Var hos tandläkaren igår för att rotfylla en tand. Fick ju söka akut för att tanden som ilat länge - sen jag lagade den för något år sedan nu ilade permanent. Och det hjälpte inte längre med sensodyn tandkräm och det var outhärdligt till sist. Det gick på nästan 900:-detta besök med mycket smärta och många bedövningar. Och en ny tid för att fylla igen eländet.

Och igår efter att dom rotfyllt och haft sig så är notan på ytterligare 3200:-!!

Då tappade jag nog färgen i ansiktet. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att det skulle kosta så mycket.

Betalade en del kontant och sen fick jag ta inbetalningskort på resten.

Det som nu är "bra" är att den nya tanvårdsreformen vilket jag inte fattar ett dyft av och inte satt mig i i heller tydligen har gett mig högkostnadsskydd. Så det närmaste året så blir nästa lagning och kontroll billigare. Enligt tandläkaren - måste läsa in mig i detta.

För jag som känner en ilning i motsvarande tand på andra sidan munnen. Jag har tätt mellan tänderna och när jag petar med tandpetare så ilar det till precis så började det i den numera rotfyllda tanden. Jag gick då till en annan tandläkare och gjorde en vanlig lagning!

Så nu är jag sur på den tandläkare som en gång gjorde lagningen i tanden. Hade hon nu gjort ett bra jobb så skulle kanske inte tanden ha fått den inflammation som legat länge i min tand/rot. Och jag hade inte suttit med en väldigt tom plånbok.

För jag ringde faktiskt och sa någon vecka efter att dom lagat att det ilade i tanden men det var bara normalt sa hon då - NOT!!! tror jag i dag.

Tänkte att kanske var lagningen tunn och därför ilade det så jag har förbrukat mängder med Sensodyn för ilande tänder för en ilning som kommit och gått.

Så nu har jag facit!

Och en ny tid om en månad för vanlig kontroll som jag redan vet från början resulterar i en lagning. Borde ta bort tandsten också. Men jag tror jag får skjuta på den tiden någon månad. Måste spara ihop pengar först!

Nu är dom här igen!

Har plockat 2 igår kväll på jycken och en nyss.

Har ju inte behövt plocka en enda på hela sommaren. Så om det är för att vi gick i skogen eller för att det regnar och dom kommer fram igen.

Troligtvis en komibanation av båda. Eländiga onödiga kryp!

Själv hade jag en som kröp på mig i lördagskväll. Och då hade jag duschat efter promenaden. Jag tror att den kom från jycken!

Aj aj aj

Så var då besöket hos tandläkaren över för några veckor.

Det ilade värre än någonsin igår och matlusten fanns inte för det gjorde ont. (Bantningskur). Så klockan 13:30 var jag på plats hos tandläkaren.

Förklarade problemet och fick ligga ner i stolen, röntgenbild togs och så kom det där förhatliga fram - sprutorna. Tvi vale va ont dom gör! Men alternativet är ju värre. Två sprutor och så fick jag vänta på att det skulle bli bedövat tillräckligt.

Vi väntade och väntade och inte. En tredje spruta och jag fick sitta och vänta i väntrummet igen för att läsa något.

Anledningen till att jag är svårbedövad kan vara flera. Men största anledningen var väl att min tand enligt röntgenbilden var så inflammerad vid roten att det då är svårt att få bedövningen att ta. Plus att jag kanske är väldigt smärtkänslig.

När väl bedövningen tagit som den skulle började dom borra - otäckt ljud - vatten sprutade över ansiktet. Tur man inte var sminkad!

Och hon borrade och borrade, rensade och rensade. Och det blödde!!! Mycket tydligen för det ville inte sluta då det brukar i normala fall sluta blöda. Så ny röntgenbild.

Till sist så spolades tanden ur med någon bakteriedödande historia och en "lock" har satts över hålet för det är öppet. Nästa tid är inte förrän i slutet av augusti.

Tandläkaren förstod att jag haft ont och att det bara blivit värre och värre. Det skulle inte gå tillbaka av sig själv. Det var en rejäl inflammation och tur att jag kom nu!

Vilket det har gjort tidigare - inflammationen alltså - gått tillbaka - för jag har haft problem med denna tand ända sen jag lagade den för ca 2 år sedan. Ilningar har kommit och gått. Ringde en gång till tandläkaren som jag hade då och det var "normalt" att ha ilningar i tanden efter besök i x antal veckor/månader. Fick aldrig någon riktig förtroendekänsla för denne. Och hade aldrig varit där förr heller.

Men den här gången har det inte gått tillbaka! Och det har bara blivit värre och värre!

På frågan om varför - så fick jag väl inget riktigt svar. Men det är mycket möjligt att den som gjorde förra lagningen då jag hade ett hål inte gjorde jobbet tillräckligt bra. Bakterier fanns kvar och bäddades in. Det var liksom att läsa mellan raderna. Man vill väl inte säga rakt ut att en kollega även om det var en annan praktik inte gjorde sitt jobb tillräckligt bra eller så är det omöjligt att förutse - vad vet jag.

Och så blev det sedan ett besök på apoteket. Ibumetin och Alvedon. Som jag kunde ta när bedövningen släppte och värken satte in. Och det behövdes verkligen igår. Och idag också.

Men som hon sa - det har "rotats" runt mycket i tanden så smärta är inte konstigt ett par dagar.

Detta är 2:a sommaren som jag har en tand som ska rotfyllas. Sommaren 93 fick jag akut besöka tandläkaren då jag hade otroligt ont i nederkäken och en framtand.

Även denna gång var det en gammal lagning som inte blivit bra. När jag var 18 och gick till tandläkaren sista gången gratis berättade jag om en ömmande smärta i nederkäken. Hade en död tand i underkäken fram som jag skadat någon gång under tonårstiden eller så. Inget minne av vad som hänt men en flisa är borta på baksidan. Då togs också bilder och dessa visade att jag hade en varbildning som i underkäken. Så det blev öppning av tand, rensning och så fylldes den igen.

Och många många år senare blossade denna varbildning upp igen. Efter att jag fått en kortisonspruta förmodligen för en annan sak. Man hade inte fått bort alla bakterier och sen hade den legat latent i alla dessa år och pga kortisonsprutan fått en skjuts upp till ytan. Så den sommaren gick jag också med en ofylld tand i väntan på hösten.

Jag hoppas nu detta är den sista sommaren jag kommer ha dessa problem. Och med tanke på alla år emellan så ska jag väl vara nöjd. I övrigt har mina tänder varit problemfria och friska.

Och 700:- kostade detta besök. Får säkerligen räkna med lika på nästa och så blir det förmodligen en 3:e gång också. Suck!

Det är inte billigt!