Insikt

Tittar på Oprah medans jag också håller på och tar några tag med en dammtrasa. Dagens ämne är Diabetes och hur dödlig den är och nu blir man ju skrämd men det är väl också lite typiskt Amerika - man kör med världens skrämseltaktik. Man kallar det för Americas silent killer.

Och det är ju en mycket värre sjukdom än vad man tror. Man tar insulin eller äter tabletter och så är det bra så. Motionera och ät bra.

Skräckbilder på en dam som fått amputera ett ben och halva foten på det andra. Njurarna är helt kassa och så många andra så även jag så tänker man att jag mår ju bra så det är inga problem - inte nu men sen kanske.

Jag blir ju i alla fall än mer säker på att jag ska försöka få göra en GBP operation. Jag måste göra en.

Jag är inte duktig nog att ta hand om mig själv med hjälp av kost och motion. Ambitioner man har i början fungerar då men med tiden så återgår man till det gamla vanliga - i alla fall jag.

Och bukfettet är så farlig om man har diabetes. Sockerkristaller far runt i kroppen och är som små små glasbitar säger dom. Och detta gör att man får ärr i sina blodkärl och ärret blir större och större och till sist kommer inte blodet fram.

Väldigt många av dom som läkaren i programmet träffar, träffar han för att dom har fått hjärtinfarkt och väldigt många av dom har diabetes och det är detta som orsakat hjärtinfarkten.

Och jag sitter här och tittar ner på mitt bukfett - jisses. Nej jag vill inte gå omkring och vara rädd för detta också. Det räcker med att man har så mycket annat att oroa sig för.

Jag äter precis som man ska vissa dagar. Och jag gillar den maten så det är inte där problemet sitter utan det är ju brist på motivation, lathet, sug, hunger och en massa mer orsaker också säkerligen som jag inte kan komma på just nu.

Ta bara igår. Till middag hade jag lite pytt i panna men en massa harricot verts - jag älskar dessa gröna bönor men jag kände mig både hungrig och sugen bara nån timme efter. Stoppade i mig det onyttigaste jag kunde hitta - godis. Och sen tog jag fil och musli innan jag gick och la mig. En otroligt blandad kost jättenyttig och jätteonyttig.

En sak som jag har positivt är att jag INTE röker!!!

Midjemåttet ska inte vara större än halva din längd - då är man i riskzonen. Och då ska man mäta runt naveln.

Och jag ligger ca 40 cm över det normala - fy och usch.

Men det räcker ju inte att vara en fena på att äta nyttiga middagar. Man ska ju vara en fena på det resterande ätandet också.

Idag har jag varit duktig och ätit havregrynsgröt med lättsockrad äpplemos och mjölk. Till detta vitt te med mjölk och mina 2 olika mediciner mot diabetes. Hade också kanel i gröten när jag kokade den.

En frukost som jag inte alls har något emot. Det är gott och jag kan stå mig ganska länge på det men det är lite meck med att ta fram en kastrull, koka gröten och hålla på. Så mycket enklare att ta en macka eller sånt.

Jag har kommit till insikt att jag överäter många gånger. Jag är helt enkelt inte mätt. Och det finns ingen konsekvens i det hela. Ibland är jag en person som äter precis som man ska och äter rätt mängd också och mår jättebra och det känns som det ska och så kommer perioder då allt faller isär och jag äter och bryr mig inte så mycket om vad jag äter.

Jag funderar mycket på hur jag skulle va som diabetiker om jag inte hade haft fibro. Hade jag då varit den perfekta patienten som anammat både kost och motion.

Förmodligen. Jag gillade att röra på mig och röra på mig mycket. Och jag mådde så bra och för varje kilo jag då gick ner så försvann lusten att äta något onyttigt. För det påverkade hela mig både kroppsligt och själsligt.

Men när kroppen sen började säga ifrån genom skador, förkylningar och smärtor så försvann också lusten och viljan att fortsätta den nyttiga vägen då det gäller maten också.

Visst unnade man sig både en kaka här och godis där och annat onyttigt då också men då fanns ju vetskapen att om jag åt detta idag så skulle jag kunna träna bort det imorgon.

Vetskapen finns där fortfarande men förutsättningen är helt annorlunda.

Och hungern! Det är ju den som gör att man går och små äter och INTE att förneka - det blir en tröst och även nåt man gör i brist på annat.

Att bara gå hemma och må dåligt för att man har ont och är så trött jämt som man är när man har fibro är ju så otroligt trist. Visst kan det finnas stunder men det är mest på sommaren som man kan tycka att det är helt underbart att bara gå och dra men i det stora hela är det ju inte något man vill.

Rutiner är ju viktigt. Och rutiner försvinner då man inte har någon tid eller så att passa. Jag har mer rutiner då jag har barnen hemma än då jag är själv.

Om man motionerar 30 minuter varje dag så minskar risken att få diabetes med 50 procent ungefär.

Det är ju kul att veta när man inte fixar det pga fibron numera. För man ska röra på sig så pass att man blir lite svettig eller som man säger andfådd.

Men jag tror mycket på att jag ska bli mer rörlig och må bättre även i fibron och även psykiskt om jag går ner i vikt och det kan jag bara göra med en GBP.

Jag måste börja älska mig själv och är lösningen att gå ner i vikt - absolut inte men det kommer bli till stor hjälp och sen kan jag jobba på allt annat.

Drömsenario. Normalviktig, ingen diabetes, inte för höga blodfetter, ingen rädsla för hjärtinfarkt. Känna mig smal och då också lite snygg och attraktiv. Kanske blir det då också roligt att klä sig, göra sig vacker som jag faktiskt tycker det är. Om man kan må bra i allt detta så har jag mer energi till att jobba för att må bra i allt annat psykiskt också.

Komma tillbaka ut i arbetslivet igen även om det inte kommer bli som förr. Inte på heltid men om så bara till 50 procent så är det mycket vunnet och värt.

Insikt är dagens ord

Kurs

Nu ska jag gå på en kurs. Kursen är på 3 gånger och den startar den 21.e september.

Den ska lära mig att påverka mitt blodsocker. Och ska ses som en start på behandlingsprogram som jag erbjuds av vårdcentralen när man har diabetes.

Jag såg att man man hade såna kurser när jag letade efter telefonnummer till vc och surfade runt på hemsidan.

Tog genast upp det med både min diabetessköterska och läkare varav den senaste aldrig hört talas om det men det här är alldeles nytt så det var väl inte så konstigt kanske.

Och det är för oss som fått typ 2 diabetes det senaste året. Ska få träffa andra i samma situation, diabetessköterskan, sjukgymnast och dietist. Och ingår i högkostnadskortet. Ringde och anmälde mig direkt när jag fick brevet. Ska också bli intressant att höra vad man säger om kombinationen. Diabetes och fibro.

Just nu har jag ingen koll på hur mitt socker ligger till här hemma för jag har inte använt mig av mätaren på länge. Glad över att långtidssockret var normal då jag tog det för några veckor sedan. Men jag känner mig inte helt nöjd med mig själv då det gäller att sköta sig som man ska. Men man orkar inte hur mycket som helst i vissa stunder. Har fullt upp med att koncentrera mig på att må bra i övrigt.

Igår kom jag faktiskt iväg och simmade 40 längder och var sen med på vattengympan också. Känner mig oerhört duktig faktiskt. Men så trött jag är idag. Inte så mycket ont men trött.

Trots att jag inte har någon rullgardin eller nåt som stänger ute ljuset från fönstren så vaknar jag inte. Inte heller trots att jag har satt tv'n på start så jag ska vakna av den. Jag hör det knappt utan det är något ljud långt borta som jag inte bryr mig och utan sover vidare.

Tycker att solen som skiner in borde väcka mig. Att ljuset ska göra att kroppen tycker att nu är det läge att kliva upp men nej, min kropp tycker inte så. Den vill helst dra täcket över huvudet och sova vidare hela dagen.

Och den sol som fanns på förmiddagen har nu bytts ut mot grå moln. Vilket får mig att önska och bli påmind om att det är rätt skönt att vara uppe på morgonen och gå en promenad och känna hur livskraften kommer.

Jag är av födsel och ohejdad vana morgontrött. Men jag kunde dock vakna tidigare och känna mig pigg. Speciellt om inte klockan ringde och man skulle upp på jobbet, men runt 8 var mitt normala klockslag.

Nu är det två timmar senare ungefär. Vaknade till kvart över 10 idag för att kolla vad klockan var. Och då har jag sovit i 10-11 timmar. Och i ett sträck. Har inte vaknat till en enda gång.

Nu ska jag klä på mig och ge mig ut i alla fall. Jycken ska ha en promenad. Och jag är så glad över att jag har en trädgård som han kan vistas ute i, annars hade det varit plågsamt även för honom. Nu har han sitt revir med en liten skog att kolla igenom. Och så ska han ha koll på grannarna också. Kolla om någon har kissat på andra sidan staketet osv.

Har sett en video också. Halva på dagen och resten i går kväll. Precious. Den var bra. Klart värd att se och man blir illa berörd över ödet.

Frisk!

Öppnade brevet från vårdcentralen och diabetessköterskan. Jag var där i måndags och tog HbA1c - låntidsblodsocker och det värdet var jätte-jättefint. 5,2% och citat ett alldeles friskt värde.

Så det känns ju bra trots att jag kanske inte har ätit och motionerat som jag ska men det är väl medicinerna som gjort sitt.

Alltid nåt!

När allt annat känns förjävligt och är det något som jag inte klarar är att få höra va kass och dålig person jag är. It sucks.

Så det tar udden av värdet. Hade likaväl kunnat haft ett dåligt värde så det matchar min känsla.

Jag har inget värde!

Värmeslag

Sitter i skuggan och pustar. Det är så varmt och luften står still och ändå är det inte klarblå himmel utan lite disigt.

Har flyttat om lite av mina utemöbler. Ja inget större men vänt på det hela nu när jag igår fick mina plattor omlagda och så fint det blev även om jag hade hoppats på nya plattor men fick nöja mig med de gamla men det är rakt och inga nedsjunkna plattor. Så jag är nöjd. Sen skulle man ju kunna önska sig ett par rader till av plattor åt två håll men det få jag nog kosta på och köpa och göra själv någon gång i en framtid.

Var uppe tidigt idag för båda mina ungdomar jobbar och sonen fick jag ställa upp och köra - ska också hämta honom. Det tar nu när det inte är några köer ca 30 minuter. De han brukar åka med jobbade inte idag.

Ska göra om det på måndag också. Det är ju semester och han är ju där istället för någon annan så det stämmer inte helt med de han annars brukar åka med. Och ska han åka kommunalt så kostar det säkert lika myckte som att ta bilen plus att det tar minst dubbelt så mycket i tid om inte mer. Så som den goda mor jag är så kör jag honom.

Tänkte att jag skulle göra några ärenden innan jag åkte hem men insåg att det fick jag göra senare för hunden var med mig i bilen och det gick inte att parkera på en skuggig plats och ha fönstren öppna, det fläktade inte in och det skulle bli alldeles för varmt för honom. Så om en stund ska jag åka iväg och gå på apoteket och hämta ut medicin för blodfetter.

Jag var och tog nya prover för detta i veckan och igår ringde min läkare och berättade att värdena var nu jättebra. Helt normala. Så någon ökning av medicinen behöver jag inte som hon kanske trodde jag skulle behöva men jag ska fortsätta med som tidigare i alla fall.

Ska iväg och ta ett nytt blodprov på måndag också för ämnesomsättningen. Jag tappar så mycket hår så jag får ta atarax bara för jag är så orolig för detta. Jag vill inte förlora mitt hår. Så det känns bra att hon kollar upp sånt också även om jag också tror att det kan bero på all stress.

Tänk om man kunde förlora kilon på samma sätt. Herre jösses jag skulle vara så smal idag. :)

Igår hade jag också en rejäl känning av blodsockret och det var riktigt otäckt. Jag åt frukost runt 8 -9 på morgonen. Sen gick jag ut i trädgården som vanligt förutom att det då var 2 män i min trädgård som jobbade med plattorna. Så jag satt ute och kollade på dom, pratade med grannen, satt och tog det lugnt. Och helt plötsligt var klockan över 12 och det hela var klart och jag började känna när jag sa adjö till jobbarna hur jag började få skakningar och kände mig hur skum som helst. Tänkte jag skulle kolla blodsockret men jag har kände att jag måste få i mig något att äta. Så det blev rabarberpaj som jag hade gjort och jag bara kastade i mig detta, 2 portioner och så åt jag smörgås också med skinka. Kaffe till detta och medans jag satt där och åt så började jag svettas något enormt. Det bara rann av mig och jag var skakig länge.

Gick ut och satte mig för att läsa men det gick inte så bra, hade ingen koncentration, så jag la mig ner under parasollet och sen så låg jag och halvsov en timme ca.

Nej, detta var ingen behaglig känsla.

Men rabarberpajen var god. Gjord på äkta smör och egna rabarber. Men jag måste gödsla min rabatt för det är så magert i den så får jag nog skjuss på rabarern så jag kan göra mer paj.

Jycken han har gått in och lagt sig - det är för varmt ute så han kommer må gott av att bara vara hemma när jag åker iväg igen. Och middagen blir lätt idag. Något kallt kanske som potatissallad med något kött till.  Sill hade ju varit bra idag men det äter inte mina barn.

Eller kanske pastasallad. Vi får se. Normalt hade man klarat sig på att dricka och äta melon men den tiden är ju som sagt förbi.

Har en tvätt i maskinen och den kommer torka snabbt idag. Och kanske blir det en tropisk natt också. Pust!

Får nog ta och planera för en dag på stranden snart. Nu börjar väl vattnet bli så pass varmt att man kan doppa sig. Och det kan ju fläkta lite mer än vad det gör här hemma.

Må gott

Äntligen så har väl den där rätta sommarvärmen kommit - fast inte riktigt helt. Det är inte så där jättegott att sitta utomhus när solen försvunnit.

Men när den är framme så är det i min lilla trädgård knappt möjligt att sitta i solen så igår tillbringade jag hela dagen sittandes med en bra bok i skuggan. Och idag har jag letat fram mitt parasoll från förrådet så jag kan sitta i mina utemöbler utan att behöva flytta dom till en skuggig plats.

Och kanske skulle man kunna doppa lilltån i sjön någon dag.

Midsommar har kommit och gått. Den dagen började med att jag vaknade tidigt och kunde eller ville inte försöka somna om så jag gick upp, städade undan lite och efter dusch och frukost började jag med köttbullar som jag skulle ha till lunchen ihop med barnen. Sen skulle vi alla på varsitt håll. Och eftersom mina ungar inte äter sill och dottern älskar mina köttbullar så ställde jag mig och gjorde ett gäng.

Lagomt tills dottern kom hem från jobbet (hon jobbade natt) och sonen klivit ur sängen så var midsommarlunchen klar. Köttbullar, prinskorv, sill, färsk potatis och gräddfil med egen odlad gräslök ute i solen. Helt underbart och det var första gången vi satt ute och åt.

Sen så tillbringade jag midsommarkvällen hos goda vänner och det blev en repris av lunchen men med jordgubbar också. Men det är ju det man vill ha till midsommar. Saknade en nubbe men jag hade bilen och kände att jag inte riktigt hade lust att ta mig hem på annat sätt än att själv köra. Är också lite rädd för alkohol pga diabetesen.

Hela den dagen var solig och skön tills klockan var runt 18 och det började blåsa och så var himlen grå. Lite kyligt blev det men med inglasat och infravärme så gick det bra att sitta - nästan utomhus.

Dagen efter bjöd på otroligt väder. Låg i solen mestadelen av dagen och det var en av anledningarna till att jag igår kände för skugga. Inte så att jag brännt mig eller så men jag får soleksem om jag exponeras för mycket trots bra solskydd.

Och jag unnade mig lite vin -det känns bättre att ta lite vin på hemmaplan ifall jag skulle reagaera konstigt. Så chill out rose - inte alls dumt och det känns lite lyxigt att ta ett glas kallt rosé och sitta utomhus och njuta av vädret.

Idag har det var 3 timmar på "skolan" efter detta hade jag möte med en dietist. Och hon hade inte så mycket att klaga på eftersom jag redan äter rätt men ska testa att äta mindre - hur nu det ska gå. För jag vill absolut inte vara hungrig. Att jag sen inte har förmågan längre att röra på mig som jag gjorde förr är ju ett litet problem - därför behöver jag mindre energi vilket kan krocka med diabetesen så jag ska prata med läkaren om det också för att ställa in den bättre som dom kallar det.

Nu har jag varit dålig på att kolla mitt blodvärde men får ta och göra en heldagsprofil.

En sak är säker. Jag vill inte lida av hunger som man gjorde när man bantade som tonåring. En rostad skiva,  halv grape till frukost, 1 ägg till lunch och sen inte så mycket mer och man kunde ju inte sova för man var så hungrig.

Jag hade gått upp sen jag stod på vågen sist på vårdcentralen. Och det har väl sina orsaker. Bland annat så har jag ju inte simmat på flera veckor. Den här jädra hostan går ju aldrig över och få en hostattack med huvudet i vattnet är väl kanske inte det ultimata.

Matmässigt så har jag varit duktigt speciellt när det gäller regelbundenhet. Sen har det blivit någon glass och jag trodde ju keso med nötter - naturella skulle vara ett bra mellanmål för mig men det tyckte hon inte alls. Bort med nötter.

Sen är väl vin inte bra heller men som hon sa, det ska inte vara tråkigt utan man måste ha lite guldkant också.

Om två månader ska jag dit igen och jag hoppas då att små små förändringar gör sitt till. Och hade jag kunnat hade jag slutat med p-sprutan jag tar för den är inte bra om man vill gå ner i vikt men jag vill inte ha den smärtan som jag hade vid mens. Har nog med smärtor ändå.

Och smärtor - vaknade häromnatten igen av att jag hade så ont i ryggen trots akupunkturen. Måste ta detta med min läkare som kommer tillbaka denna vecka - Jippi!

Och jag märker skillnad på min trötthet nu och mot tröttheten jag hade när jag fick diagnosen diabetes. Fibrotröttheten är mer som en dimma som det beskrivs överallt. Som om en rullgardin dras ner över hjärnan på något vis.

Diabeteströttheten var mer förlamande i hela kroppen och jag hade en helt annan sömn. Jag var då så trött att jag inte kunde vakna ordentligt.

Nu är jag tillbaka till att vara hur trött som helst som om man skulle kunna ställa sig och sova stående men så är det svårt att somna när jag väl lagt mig, vaknar också fler gånger per natt - det gjorde jag inte med diabetströttheten.

Konstigt att det ska vara skillnad på trötthet och trötthet egentligen. Vet att bekanta som fått stroke talar om hjärntrötthet och det kan jag med fibro också känna.

Något helt annat - jag hade fint besök också på midsommarafton när jag kom hem. En igelkott och jycken var den som presenterade oss. Han skulle så gärna vilja sätta tänderna i den och visa att det här är minsann mitt revir men han har insett att det inte är så lyckat. Igelkotten burrade upp sig och fräste så jag tog jycken och gick in för att lämna den ifred. Det är kul med igelkottar i trädgården. I mitt förrförra hus hade vi många och jag hade då också en jycke som var helt galen i dom. Såg dom på långt håll och långt innan någon annan gjorde det och han var heller inte rädd för att sätta sina tänder i dom. Fattade aldrig varför han inte tyckte det var otäckt med taggarna men jag tror att han var så snabb att kotten inte hann reagera. Lyckligtvis blev det inte mer än förskräckelse för kotten och förmanande till jycken men det brydde sig jycken inte om.

Jag skulle gärna vilja sitta ute en sommarkväll och se en stor igelkott komma med små kottar. Det vore roligt. Jag har en liten vedhög i min trädgård och jag undrar ifall den bor därunder eller nått - men det finns ju många ställen att bo på - men katten brukar sitta och glo rakt in i den högen precis som om det är något där.

Så kanska kan jag få fram en kamera och bjuda på kottar på kort någongång.



- Myspace Layouts,Graphics, and Comments!

Nya kostråd

Surfar runt lite bland olika diabetes sidor och hittar den här artikeln nedan om hur man ska äta som diabetiker.

Idag tyckte jag att det var jättesvårt att vara duktig och hade helst velat bara äta en macka eller egentligen bara en chokladkaka för jag var så trött efter en veckas kursande. Somnade en stund men först tog jag mig i kragen och värmde ris och kyckling.

Men det är svårt att hitta rutinen och det är svårt att ha orken och lusten att jobba med en sjukdom när man redan har en annan som tär på en.
En sak är då säker sen jag prövade LCHF förr året så är det inte någon diet jag kommer följa. Jag tycker inte alls om den. Vill kunna äta en blandad, normal kost. Och jag tror på det. Grönsaker både de som växer under och ovan jord. Sen väljer jag gärna grövre bröd, dinkel etc och köper fullkornspasta, men utesluta pasta, ris, potatis. Det är jag inte villig att göra. Och jag gillar ju quinoa, bulgur och annat också. Så det är variation och det tror jag är det som gäller. Och inte i för stora mängder då förstås.

2010-05-10, 09:51



De nya kostråden vid diabetes


– SBU rapport Mat vid Diabetes har kommit!


SBU:s slutsatser

•Vid typ 2-diabetes har lågfettkost respektive måttlig lågkolhydratkost likartade gynnsamma effekter på HbA1c (”långtidssockret”) och kroppsvikt. Det saknas studier av tillräcklig kvalitet för att kunna bedöma långtidseffekterna hos personer med diabetes av mer extrem lågkolhydratkost med högt fettintag, exempelvis så kallad LCHF-kost. Säkerhetsaspekterna blir därför särskilt viktiga vid klinisk uppföljning av de personer som själva väljer extrem lågkolhydratkost.


•Det finns ett visst vetenskapligt stöd för att grönsaker, baljväxter och fisk är gynnsamma för personer med diabetes. Dessa livsmedel ingår som viktiga beståndsdelar i dagens kostrekommendationer vid diabetes. Litteraturgenomgången har inte funnit underlag för slutsatser om andra centrala komponenter i kostrekommendationerna, som fullkornsprodukter och fettmängd. Inget vetenskapligt stöd har framkommit vare sig för eller emot en ändring av dagens diabeteskostrekommendationer.


•Personer som har typ 2-diabetes och som regelbundet konsumerar måttlig mängd alkohol löper lägre risk att insjukna och avlida i hjärt-kärlsjukdom än de som inte konsumerar alkohol. Givetvis måste rådgivning om alkohol ta hänsyn till graviditet eller risk för missbruk. Kaffekonsumenter har lägre risk för hjärt-kärlsjukdom än de som inte dricker kaffe.


•Så kallad livsstilsbehandling, där råd om kost med reducerat fettinnehåll och ökat fiberinnehåll kombineras med ökad fysisk aktivitet, skyddar mot utveckling av diabetes hos personer som har nedsatt förmåga att ta hand om och omsätta glukos.


• Eftersom det saknas studier av tillräcklig kvalitet går det inte att bedöma betydelsen av näringsintagets fördelning under dygnet. Detsamma gäller intag av proteiner respektive fullkornsprodukter. Dessutom saknas det studier av kostens betydelse för livskvaliteten, och för förekomsten av komplikationer från ögon och njurar.


•Ett stort antal studier av olika koster vid diabetes genomförs för närvarande. Allt eftersom resultaten av högkvalitativa studier blir tillgängliga, måste det finnas beredskap att ompröva slutsatserna i denna rapport.


Referens: Mat vid diabetes www.sbu.se/sv/Om-SBU/Nyheter/Mat-vid-diabetes

Rapporten kommer som tryckt upplaga i slutet av augusti 2010, finns nu att hämta i sin helhet på SBUs hemsida (SBU Kunskapscentrum för hälso- och sjukvården)

Dropp dropp

Mycket ska man stå ut med.

Jag har idag fått 2 droppar i vardera öga med någon halvminuts mellanrum och det var inte någon skön känsla. Det sved fruktansvärt. Och sköterskan sa att det var vanligt men att andra droppen skulle kännas mindre - jo pyttsan! Men jag kan vara känsligare i ögonen än andra pga fibron sa hon som sen gjorde undersökningen. Kanske stämmer eftersom jag inte längre kan ha linser och det är i ögonen jag känner av pollen.

Och anledningen till detta var att jag skulle fotografera mina ögonbottnar för att se att inte diabetesen gjort någon skumt med mina ögon och för att göra detta så ska pupillerna göras stora och det blev dom.

Jösses efteråt så såg jag helskum och jättedrogad ut och inte kunde jag se normalt heller. Det stod på kallelsen att man inte skulle köra bil efteråt och att man kanske behövde solglasögon.

Idag regnar det men jag kände ändå hur ljuskänslig jag blev och inte såg jag så bra heller. Det blev inte suddigt utan mer oförklarligt konstigt.

Nu flera timmar efter är synen lite bättre men pupillerna är fortfarande stora.

Träffade på en bekant och vi stod och pratade lite och bestämde oss för att ta en kaffe vilket var bra för då slog jag ihjäl en stund i väntan på att jag skulle kunna köra min bil hem.

Hennes son och min son har gått i skolan ihop och är bästa kompisar men vi föräldrar har inte umgåtts så mycket utan vi hejar och pratar då vi träffas. Och nu visade det sig att hon också har fibro och har haft i många år och det väldigt mycket som var så lika och det är så skönt att träffa någon som man känner och som förstår precis hur man mår och har det. Att hon också kände av den här förlamande tröttheten man drabbas av.

Idag är en sån komadag igen och hade det inte varit för att jag skulle iväg så hade jag nog legat mest hela dagen. Och igår kväll hade jag väldans huvudvärk och förkylningen vill inte ge med sig riktigt. Ska jag gå i samma fotspår som dottern vilket jag gjort hittills så har jag nog en vecka till minst med hosta och snörvel för hon ligger en vecka före mig och är sådan.

Men vi har rensat näsan lite idag till middag - det blev soppa - gulasch. Vädret passade för det idag. Haden en bit bog i frysen som fått stå och koka i flera timmar och blivit så där härligt mört.

Igår var vädret annat med mer sol och värme och då blev det en kycklingsallad. Det är varationer.

Undrar när det blir grillväder igen.

Söndag

Dagarna rullar på och jag är så less, less på det mesta. Less på att vara sjuk, less på att vara utan jobb vilket betyder att jag är så less på att vara fattig.

Det är så mycket jag önskade att jag kunde göra men inget av det kan bli av. Skulle gärna åka och sitta på en mysig uterestaurang och må gott, eller taen tur på nåt annat kul men jag har varken energi eller medel.

Trött är jag fortfarande men då solen skiner blir jag lite piggare, det är som en magnet som drar mig ut.

Men det har sina baksidor också. I fredags var det fint väder och jag tog tag i en rishög som jag har på tomten efter trädet som jag eller sonen kapade ner i höstas. Ett träd som jag är glad att det är borta för annars hade jag haft skugga mest hela dagen.

Jag tog sekatören och så klipte jag bort smågrenar från större grenar och sorterade dom i två högar.

Nu ska dom bara bort från trädgården också men det får vänta tills jag har barnen hemma.

Det var skönt att få det gjort och det blev så mycket trevligare utan en stor hög framför fönstret.

Men fibromässigt var det inget bra. På kvällen kunde jag knappt stå och bara att gå mellan soffa, kök och badrum var en plåga.

Igår var det mulet och det blev en dag i soffans tecken. Fötterna var inte nådiga och jag hade oerhört ont i handen. Skulle när jag lagade mat på eftermiddagen pressa vitlök och det gick knappt. Fick ta i med vänster hand i stället för höger och det var inte enklare.

Tack och lov så känns det bättre idag.

Mitt blodsocker ligger fortfarande alldeles för högt och nu äter jag 3 tabletter per dag och har även fått tablett mot för höga blodfetter.

Och så har jag fått en sån liten makapär som gör att jag kan mäta mitt socker själv.

Gjorde det igår både före och efter måltid hela dagen och jag pendlade rejält men liggerinte under 13 och som högst över 20.

Och idag har jag bara mätt på morgonen och ska mäta om en stund efter att jag ska äta lite och sen ikväll efter att jag kommit hem från simningen jag ska på.

Kände själv utan mätning att jag låg högt efter frukost. Det blev gröt, äpplemos och mjölk, te och sesamdelikatess med skinka och så föll jag för frosseri. Så det blev 6 såna mackor. Gott men jag mådde inte bra efteråt. Blev fruktansvärt trött och hade kunnat gå och lägga mig för att sova men jag har suttit ute i solen istället.

Jag kommer nog falla igenom duktighetsätandet fler gånger - konstigt vore annars. Men jag har inte ätit något sockrigt i alla fall men visst hade det varit gott med en stor skål glass i solen idag.

Och i fredags fick jag en present av katten som heter duga - en orm! En liten snok. Jag är inte rädd för ormar har bara sett dom i det fria några enstaka gånger. Mest glad att det inte var en huggorm och att den skulle ge sig på min katt.

Hade tyckt att det vore mycket värre ifall katten kommit hem med något stort som har fler än 4 ben. Kryp gillar jag inte.

Men jag är glad över min lilla trädgård, så skönt att kunna sitta utomhus när man är begränsad med allt annat.

Smärtsamt

Påsken är över och inte en enda godisbit har jag ätit. Och det känns så trist.

Men det har ju varit några härliga soliga dagar. Jag och dottern tog en långpromenad på 45 minuter. Dagen efter gick jag ungefär lika länge och som ett brev på posten fick jag så ont i ryggen att jag knappt kunde röra mig så igår blev det en orörlig dag.

Dottern hjälpte mig i förrgår att sätta tensplattorna på ryggen sen smorde hon in mig med iprensalva och när hon kom åt min triggerpunkt på ryggen så skrek jag rakt ut för det gjorde så himla ont. Benen är också fyllda med smärta och idag har det varit en dag som lika väl kunde ha fått försvinna.

Jag har mest sovit, är så otroligt trött igen, är det sockret eller är det fibron? Sen gav jag mig ut på en kortare promenad och det känns direkt i benen.

Nu väntar jag på att det ska bli torsdag och jag ska träffa diabetessköterskan och min läkare. Och att jag ska få några mer svar på mina frågor.

När ska jag kunna se normalt igen. Jag kan inte läsa böcker just nu, jag har ändrat så att texten på datorn är xtra stor, tänkte sticka men kunde inte när jag tittar på tv för jag kan inte se klart. Och jag är hungrig trots att jag nyss ätit.

Och jag var inte redo för att banta. Klart att jag funderat på det eftersom jag inte kommer i mina kläder som jag kunde ha för ett år sen ca. Men jag hade inte mentalt förberett mig för det. Så det är jobbigt att nu tänka om. Och klart jag är extra sugen på godis bara för att jag vet att jag inte ska äta sånt.

Men jag höll mig borta från det. Och ingen alkohol, inte ett endaste glas vin till god mat för god mat har vi ätit efter bästa förmåga. För middagarna är inte något problem för här vet jag vad jag ska laga men mellanmål och frukost är jobbiga. Saknar en rostad macka med messmör.

Visst kommer jag nog kunna äta det igen - förhoppningsvis i alla fall. När jag fått ordning på sockret etc.

Och en sak som jag tänkte på under helgen var när jag och dottern var och handlade - inte mat - så stod man och bjöd på saft,kakor och godis - det är ju påsk. Och jag kan ju avstå för jag ska ju som vuxen fatta detta men när det gäller barn. Hur tänker man. Det fanns ju inget alternativ. Och hur vanligt är det inte att man bjuder på godis lite varstans i affärer etc.

Och något helt annat. Jag hade en gul krokus i trädgården. Jag hade också fjärillar. Både citron och nässel. Och jag fick en mus i påskpresent av katten. Och vi tände grillen för första gången i år på påskafton.

Så det har varit både underbart och botten under påsk. Och just nu känns det mycket som botten. Och jag längtar efter mer sol. Den har en dragningskraft på mig så att jag kommer upp och ut och jag blir så mycket piggare direkt. För jag hatar såna här dagar då jag knappt kommer ur sängen, när jag inte får upp ögonen och inte hör väckningen på tv:n eller klockan. När jag kliver upp och får gå och lägga mig igen för jag inte fungerar. I hate it.

Påskafton

Solen skiner från klarblå himmel - hoppas det håller i sig hela dagen. Och kanske ska jag planera för grillat ikväll. Väder för att fortsätta städa i trädgården bara för att få vara ute i detta härliga väder.

Hur mår jag status.

Jag är trött, så otroligt trött. Igår vaknade jag inte förrän vid 12 och det var inte bra för jag behöver äta och ta min medicin regelbundet. Jag hade ställt en klocka men den har jag inte hört.

Känner mig nästan som en tonåring för mina två sov också. :)

Huvudvärk hade jag igår och hela dagen var som konstig. Och jag vaknade även i natt och kände mig jättekonstig - känningar?

Och i morse vaknade jag till vid 7. Gick upp och tog en skål med fil och flingor min medicin och gick och la mig och somnade igen.

Ögonen konstrar också. Tänkte sticka framför tv'n igår kväll men jag kunde inte för jag såg inte klart utan allt är som en dimma. Jag får anstränga mig för att läsa tidningen och bloggen. Och att byta synfält från nära till långt är också problematiskt.

Och eftersom jag inte fått någon blodsockermätare än så har jag ju ingen egen koll om jag ligger högt eller lågt. Vet inte hur kosten påverkar.

Jag fick en bok av en jättegullig tjej som går på samma stickcafé. Hon skulle ge bort den till sin pappa men han var inte intresserad så den hade legat och nu såg hon chansen att göra en medmänniska glad och ge bort den till mig. Det var en kokbok för diabetiker.

Sakta men säkert lär jag mig mer och lär mig hur viktigt det är att sköta sig och få ett jämnt och normalt blodsocker. Annars finns det en hel del otäcka följder.

Det är en otäck sjukdom men man kan leva normalt eller rätt normalt i alla fall med den.

Nu ska jag få upp dottern så vi kan ut och gå i det vackra vädret.

Och igår såg jag en citronfjäril som fladdrade bland björkarna i min lilla skogsbacke.

Må gott

Resplaner

Ni har väl kollat kvasten, putsat kopparkanna, kollat in katten och gjort er redo för kvällens avfärd till blåkulla. Jag är redo:)

Det hade varit roligt att få komma iväg någonstans. Åkt hem till norrland och lånat brorsan stuga och eldat i öppna spisen och mått gott. Det hade jag behövt men istället så blir det lugn hemma påsk.

Torsdagens besök hos läkaren tog sin tid. Fastande var jag först på labb och tog massa prover igen. Och vikten mättes - usch och fy.

Blodsockret hade minskat men är fortfarande alldeles för högt och det känns. Det låg på nästan 19 mot förra veckans 27 så det går ju åt rätt håll om väldigt långsamt.

Metformin som är min medicin ökades till 2 tabletter per dag och ska öka igen nästa vecka till 3. Äter 500 mg men det finns 850 mg också.

Låg högt på flera andra värden också som inte var bra. Bl a blodfetterna. Så det blir kanske ännu mer medicin att stoppa i sig vad det lider. Blodtrycket var knappt godkänt men det fick vara så tyckte min läkare.

Ska träffa henne igen efter att jag träffat diabetessköterskan nästa vecka.

Något som stör mig mycket är synen. Att jag inte ser bra. Men det ska ju rätta till sig det också.

Och så får jag svar på vilken typ jag har om det är 1 eller 2. Min läkare tror 2 men det får provet visa till nästa vecka det också. Kolestrol och annat likaså.

Det tog hela förmiddagen att vara där i alla fall.

Och så har vi då detta med vikten - den ska ner och jag försöker verkligen. Inget onödigt och inget sött. Men det jobbigaste är att jag är hungrig hela tiden även om jag har ätit en helt normal middag. Känner mig hungrig efter bara 10 minuter så det är också jobbigt.

Läser broschyrer som jag tog med mig från vårdcentralen, läser på nätet och försöker fatta men det är inte lätt.

Och jag har inte fått hem någon mätare utan det blir nästa vecka det också skulle jag tro så jag har ingen som helst aning om hur jag ligger till under dagen/dygnet. Men det är lång väg kvar tills det är normal eller i alla fall lägre.

Men något extra till påsk blir det inte. Ägg är ju bra men inte blandat med socker till toddy. Jag hoppas bara det blir bra väder så jag bara kan vara och njuta mycket mer orkar jag inte.

Önskar er alla en GLAD PÅSK

Att känna

Ett uttryck i diabetesvärlden är känningar. Blodsockret är för högt eller för lågt och man kan få speciella symptomer då.

Jag har nog haft känningar idag.

Jag har varit extra yrslig, svettig, hungrig, darrig i benen. Sån känsla har jag haft förr men då har man inte tänkt i banor av diabetes utan bara att det händer att man får blodsockerfall som man kallar det och så är det inget mer med det. Mest för att man inte har ätit på länge. Man stoppar i sig nåt och så är det bra med det.

Nu blir man bara mer orolig. Orolig att det ska hända något mer med mig, att man ska svimma av eller nåt.

Jag har nu druvsocker i min handväska att ta till. Och jag instruerade sonen om detta ifall jag skulle bli väldigt konstig, sluddrig etc att dom ligger i väskan.

Fick kallelse till diabetessköterskan idag. Den 8 ska jag träffa henne för kostrådgivning.

Det är inte lätt med maten eller mer detta att äta regelbundet.

För det var väl därför jag fick en sk känning idag.

Frukost åt jag vid 11. Havregrynsgröt och ägg. Sen var jag hos kuratorn klockan 13, det tar en timme sen åkte jag för att hämta sonen hos sin pappa. Oftast så hämtar jag bara men idag var pappan hemma och frågade om jag ville ha en kopp kaffe. Så det blev en fika där. Och dom hade (frun också) dukat upp med kex och ost så jag tog två kex som jag vet är osötade och lite ost. Normalt hade jag klarat mig på detta men det var inte tillräckligt kände jag senare när vi var och handlade.

Sen har hela eftermiddagen/kvällen hittills varit yr. Tog smörgås när jag kom hem vid 4 och så åt vi middag nu vid halv 7. Rullader med bacon, broccoli och kokt potatis.

Det kommer bli svårt att äta regelbundet som man måste göra. Ibland är man ju i farten så mycket att man liksom inte hinner med. Speciellt när man inte jobbar och har regelbundna tider.

Motionen - simmade igår. 20 längder i en 25 meters bassäng. Kändes så skönt och sen var jag i den varmare bassängen och mådde gott.

Dottern var med och hon hade väldigt trevligt och ska fortsätta också. Det är något speciellt med våra baddagar på söndagar då det är damernas afton.

Känner av i ben och armar idag - fibron men inte så farligt ändå. Jag är ju så mycker mer i min diabetes nu så fibron hamnar ur fokus.

Samtidigt är det väldigt jobbigt med att mycket är lika fibron.

Dimsyn
Kram i vader
Yrsel
Smärta i fötterna - som om man gick på grus

Ja all ni med fibro vet vad jag talar om.

Att nu inte veta eller tänka "det är fibron" när fötterna värker när det är fötterna även på diabetes som kan spöka.

Eller synen. Dimsyn - vanligt vid fibro men även vid diabetes.

Detta kan göra mig halvt galen att tänka på.

Men jag fortsätter att drömma om en liv som är normalt eller så nära normalt som möjligt.

Tänk om man också kunde få lite extra guldkant i form av en vinst. Men 215 miljoner - ja det är ju kanske lite väl mycket. Vet inte om man hade överlevt ett sånt besked.

Jag hade nöjt mig med ett par miljoner :)

Och då hade jag köpt mig en valp, gått på kurs med den och lärt upp den till diabeteshund. För jag tror inte min jycke även om han har en näsa som få går att lära upp men det hade varit kul. Men det kostar det också 20-50 tusen.

Men jag har ju inte märkt någon reaktion på min jycke då jag mått dåligt på det ena eller andra sättet att han liksom brytt sig. Han är sitt vanliga jag.

Men någon gång kanske en dröm går in. Lever på hoppet.

Lördagsmys

Har varit och handlat idag och helt plötsligt ska jag titta på helt andra saker.

Jag började som vanligt hos drickorna för dom kommer först, köpte vatten som vanligt för att ha och dricka medans jag handlar.

In till grönsakerna och köpte det vanliga, gurka, tomat, sallad, paprika, lök, vitkål.

Tittade på ostar och gick förbi, messmör har jag hemma, Får jag äta det nu?

Sen gick jag mest och tittade på hyllorna och kände mig väldig förvirrad. Har inte varit någon fan av sk lightsafter etc men nu åkte en funlight ner i korgen. Hittade min goa osötade äppelmos med bitar som inte har funnits på länge. Och så köpte jag osötad nyponsoppa.

Bröd, godis, snacks, söta frukter. Gick förbi. Funderade på vindruvor - dom är ju söta - kanske alldeles för söta.

Vill bara att dagarna ska gå så jag får komma till läkaren igen, får träffa diabetesteamet, få information, få svar på frågor, få kunskap om hur jag ska leva mitt liv.

Åkte förbi Lidl också och köpte nötter. Blandade naturella.

Och äta regelbundet. Det är svårt för en som kunnat gå en hel dag utan något i magen för jag har inte varit hungrig.

I morse klev jag upp vid 9 - vaknade av mig själv och igår också vid samma tid. Kokade min gröt, tog min medicin, gick och la mig i sängen och tittade på tv och somnade och vaknade vid halv 2.

Jag längtar tills jag fått ordning på sockret och jag kan få känna hur jag blir bättre och bättre. Bli piggare.

Träffade flera bekanta på affären. En av dom har också diabetes som hon fick när hon var gravid med sitt andra barn. Så där har jag stöd och kan få tips och råd. Vi träffas ibland men har aldrig reflekterat över hennes diabetes. Det kommer bli lättare att träffa henne nu för att hon har också haft en tuff tid. Skilsmässa som nu är färdig och maken flyttar. Så vi har inte träffats sen i somras.

Hennes syster fick också diabetes i somras - typ 1 och hon är 50 så det inte bara ungdommar som får denna typ.

Och jag undrar hur vet man det om man är typ 1 eller 2? Får nog svar på onsdag.

Ute har det regnat i dag och jag öppnade min altandörr för att släppa ut djuren som bara tittade och vände. Dörren stod öppen ett tag och det kvittrar ute något helt otroligt. En massa olika sorter. Och det var sen en massa småfåglar i trädgården. Talgoxar, bofink, rödhake, skator, kajor, trast och kanske något mer. Det var vad jag såg. Katten har mycket att titta på i fönstret.

Och i ugnen står min middag och väntar på att bli klar. Det är torskfiléer, potatis och harricote verts. Det börjar lukta gott och jag hoppas på en riktigt god middag.

Kvällen bjuder på lugn och ro, det finns ju ingen ork till mer än att ligga i soffan. Jycken har fått sin promenad. Det slutade regna till sist.

Fick frågan om jag var ute mycket idag också av en annan bekant som jag träffade. För hon sa att jag var så brun. Och jag är ju ute i stort sett varje dag och skiner solen så är jag absolut ute och om jag inte är ute och går så har jag kunnat sitta ute. Så det är ju skönt att man inte ser blek och glåmig ut.

Fick även frågan om jag förlorat vikt eftersom det kan vara ett av alla symptomer men går ju i tights, klänning och kjolar med resår eller stora långa tunikor. Så jag funderar på att leta fram någon kjol jag inte kunnat ha på länge bara för att se. Jag väger mig aldrig längre, det är bara deprimerande. Och tänkte inte göra det förrän jag ska göra det hos läkaren.

Nu är middagen klar och jag ska njuta av den. En helt normal vanlig middag som jag brukar äta annars också.

Dag 1

Chocken från igår har inte helt lagt sig. Och det är så mycket att ta in och det är så komplext.

Klockan 10 hade jag tid hos min läkare och jag var helt inställd på sjögrens syndrom och även min läkare som läst in sig och kollat vad som nu skulle göras. Vilka tester som skulle tas, vilka remisser som skulle skrivas mm.

Diabetes fanns inte med eftersom jag gjorde sånt prov för inte så många månader sedan och då var alla värden normala. Så även om jag vet att man upptäcker detta pga törst bla så trodde jag det inte.

När jag satt där i stolen på labb och blivit stucken i armen för flera fyllda rör så tog dom fram för att sticka mig i fingret och det har jag ju gjort så många gånger, varje gång man varit på labb så har man blivit stucken och det brukar göra mer ont än att ta blodproverna från armen men igår kände jag det inte ens.

Hon tog blodet satte det i apparaten som brukligt, slängde ett öga för att som vanligt konstatera att det är normalt och jag ser hur hon får titta en gång till för att försäkra sig om att hon sett rätt.

Det här var högt säger hon och ska hämta en annan sticka och blodet ska mätas i någon annan apparat. Och så får jag gå och kissa i en burk. Möter min läkare i korredoren och säger att det var högt blodvärde.

Får vänta ett tag i väntrummet för att man ska analysera färdigt och så får jag komma in till min läkare igen. - Ja-du har diabetes!

Que!

Mina prover var skyhöga. Nu kan jag ingenting om detta men det ska ligga på max 7 som normalt och det var nästan 27.

Siffrorna från test 2 kommer jag inte ihåg. Tårarna kom.

- Jag sätter in dig på Metformin direkt!

Och så ska vi träffas igen och så bokar hon in mig till nästa vecka på sin utbildningstid för att vi i lugn och ro ska prata igenom detta utan att det sitter andra patienter i väntrummet.

Då väntar ännu fler prover och på fastande mage. Och så skulle diabetesteamet kopplas in, flera undersökningar ska göras, kolla ögon, fötter, blodtryck mm.

Och utarbeta ett mål.

Så nu går mitt liv in i en ny fas - igen - jag är trött på faser, jag vill bara leva ett friskt och normalt liv utan komplikationer.

Ett plus att ha diabetes vs sjögrens är att man kan må bra med rätt kost, motion och mediciner. Sjögrens är ungefär som fibro lär dig leva med det.

Och det är ändå skönt att veta att jag har inte inbillat mig något. Jag har mått så dåligt som jag har gjort. Det har varit något fel på mig.

Och jag ägnade kvällen igår åt till att läsa om diabetes, googlade runt och insåg att mycket av symptomer har jag haft länge. Kan man känna av sånt här innan det syns på ett test?

Min födelsedag blev inte mycket firande med. Jag skulle ändå inte fira igår utan barnen ska komma ikväll. Men en fika ute i solen hade jag kunnat tänka mig.

Jag ringde min dotter istället och vi tog en promenad. Hon förstod allvaret och en fråga var om det var farligt och om jag kunde dö.

Jag vet ju inte mer om diabetes än gemene man, man kan leva bra på insulin men det är viktigt med maten och ingets socker - det är väl det jag vet.

Nu har jag förstått lite mer men har ändå inte hela bilden klar. Och en himla många frågor dyker upp och jag försöker skriva ner dom för att komma ihåg dom tills nästa vecka.

Det blir en massa lära om och acceptera.

Skrämd av det hela blev det en sallad till middag igår. Kycklingsallad. Men jag var jättehungrig senare på kvällen och tog 2 smörgåsar.

Och hur mår kroppen idag - jag har huvudvärk, törstig, trött, ont i ryggen på sidorna (njurar), lite yrslig. Sen har vi fibron med stela leder, ont i låren och knäna.

Och dagens frukost: Havregrynsgröt med äppelmos och mjölk. Om det är en bra frukost eller ej vet jag inte. Äpplemosen är lättsockrad. Och en tablett.

Jag har tur med en sak - jag är ingen sockerråtta. Jag använder inte socker i te, kaffe, fil mm. Köper redan lättsockrade syltprodukter men det är ju mest barnen som äter det. Dricker i stort sett aldrig saft. Sällan juice och läsk. Men jag gillar potatis, ris, bröd och så är det gott med en kaka till kaffet.

Så nu går bloggen mot en ny inriktning - det kommer handla mycket om diabetesen självklart.

Här nedan är en bild på en födelsedagspresent till mig själv. Det är örter som jag köpte igår för att plantera ut när tjälen gått ur marken.

Det är rosmarin, persilja och citrontimjan och vanlig timjan.