Söndag

Och så var den här helgen över!

Och nu är det enligt klockan sommartid. Det är jätteskönt med ljusare kvällar men det blir inte kul på mornarna när jag nu tappar en timme.

Igår satt jag i mörkret, släkte allt förutom tv'n. Kollade runt i min omgivning och det var mörkt både här och där. Vår kommun släkte gatulysena. Jag kan se delar av ett industriområde - där var det fullt upplyst denna timme.

Sen vet jag inte om det här är något som gör att man ändrar sitt beteende. Efter att timmen är över så tänds det ju massa lampor igen och folk lever som vanligt??

Idag känner jag sviterna efter mitt försök att igår återta en del av mitt liv.

Jag gillar att tillsammans med jycken vara ute i naturen. Långt bort från vägar och asfalt. Så jag tänkte att idag skulle jag i solen ta mig ner till ån och gå efter den tillbaka hem. Jag hade inte gått just den här sträckan förr men andra sträckningar har avverkats.

Först så gick vi igenom en hage där det på sommaren är fullt med hästar och därför går man ju aldrig där då.

Känner att det är lite jobbigt redan från början att gå i marker som inte har stigar eller annat men så hittar vi en liten stig som vi följer och kommer fram till en jättefin glänta precis intill ån. Ett perfekt ställa att ha picnic på under sommaren och under ett träd fanns bänkar och det såg ut att kunna vara en fin plats att bada på.

Stod där och tittade ett tag innan vi begav oss mot hemmet. Och då började pärsen. Det var inte lätt att gå, det var lerigt, halkigt och blött mellan tuvor på sina ställen. Men skam den som ger sig, vi har ju gjort detta så många gånger förr.

Helt plötsligt så känner jag att nu går det åt helsike. Jag förlorar greppet och glider i leran ner mot ån. Och det finns inget att ta tag i och hinner tänka att detta kommer bli kallt och hur ska jag komma upp igen.

Men någon gillar mig däruppe för stunden och det fanns en liten, liten strandbit som jag landade på och slapp därigenom ett ofrivilligt bad.

Men hela sidan av mig är lerig. Och så börjar jobbet att ta mig upp och det gick rätt bra då jag kunde ta tag i en gren på ett ställe sidan av där jag gled.

Stod sen och tittade hur jag skulle kunna gå och fortsätta men insåg att det gick bara inte. Eftersom jag inte var så jättelångt hemifrån. Möjligtvis om det skulle vara torrare så man slipper leran.

Så det var bara att vända om igen. Kom tillbaka till gläntan där jag satte mig och pustade. Tänkte att man skulle haft en ryggsäck med sig med lite fika för det var otroligt fint där jag satt.

Min kropp värkte och andningen var ansträngd. Sen var det att börja klättra uppåt och när jag kom upp på vägen igen var jag helt slut.

Här märker jag ju tydligt skillnad mot mig nu och förr. Och det får mig att bli både arg och ledsen. Jag gillar ju dessa promenader tillsammans med jycken. Han gillar dom också. Det är ju annat än att gå på en rak väg.

Väl hemma fick jag kokat en kopp kaffe, satte mig i solen på utsidan och pustade ut.

Och idag så har jag värk i hela kroppen. Träningsvärk känns det som och det är så ofattbart att jag fattar inte hur det kan bli så här. Att kroppen inte kan hänga med längre på sånt som jag tidigare gjort utan problem och utan känning dagen efter. Har gjort betydligt längre och bökigare strapatser än denna och aldrig känt någon värk av detta.

Ska ställa mig i duschen och låta varma strålar massera min kropp. Solen finns någonstans ovanför grå moln idag. Sen ska jag sätta mig med räkningar och så ska jag titta på sonen när han spelar match i kväll.

Under earth hour tittade jag på Robinsson. Man blir mållös hur det paktas och pratas en massa skit hela tiden. Och hur det är några få personer som ligger bakom detta paktandet. Måste tyda på dåligt självförtroende. Visst det är en tävlig men ändå. Jag undrar om det inte är så att dessa personer är likadana i verkligheten. Vuxenmobbing är verklighet tyvärr. Och det får man ju verkligen bevis på när man ser på detta. Men ändå kan man inte låta bli att kolla på det.

Sen så gör dom ju tävlingarna på så sätt att det ska bli vuxenmobbing. Vem minns inte när man i skolan stod och skulle bli vald till ett lag. Känslan man fick om man blev vald sist. Och här gör man detta på bästa sändningstid och det är helt ok.

Och produktionen kan ju inte vara så dum att man inte förstått att det skulle bli grupperingar redan då man skeppade deltagarna i grupper. 3, 5 och 10. Självklart så håller man ihop inom den gruppen eftersom man fått lära känna varandra om än lite men ändå. Så det är ju liksom uppgjort från början att det ska bli konflikter.

Jag hoppas på det blå laget. Det känns som om dom där just nu i alla fall är mer ett team än de gula laget. Där det pratas bakom ryggen på varandra. Men någon favorit att vinna det hela har jag inte än. Men jag har flera deltagare som jag vill ska åka hem.

Så man är ju egentligen inte så mycket bättre själv där man sitter i soffan och tycker och tänker. Man gillar den och ogillar en annan enbart utifrån det lilla man sett under kort tid.

Och jag avskyr att det hela tiden bryts av denna eländiga reklam! Men jag kommer titta nästa vecka också förmodligen.