Slödag

Slödag - först låg jag till sent. Klockan var över 12 men så började jag läsa lite när jag vaknade. Det var tom så att barnen var uppe och åt före mig.

Sen var jag och dottern på match. Dom vann 30-8. Så det är ju inte spännande precis. Pratade med exets nya fru (dom var där och tittade också - vi satt bredvid varandra) och det avhandlades lite om studenten som komma skall. Det är stort för jag hade detta varit för något år sedan så hade jag inte suttit på samma bänk men nu sitter vi bredvid varandra.

Känner mig stolt och stor över att kunna vara vuxen. Det har runnit en del vatten under broarna.

Och hon frågade om jag kommer hem till dom då det är studenten och ja det gör jag. Då fick jag en klapp på armen och svaret att det var så roligt att höra. Detta upprepades efter en stund. Och jag tror jag rodnade tom.

För som sagt jag brukar undvika alla möten med exet och nya frun. För nytillkomna bloggläsare kan jag berätta att jag var på väg att bli väldigt god vän med henne då den dåvarande maken också blev vädligt god vän med henne. Så god att jag förlorade både en make och en blivande vännina. Det sved hårt! Vändpunkten att jag skulle skärpa till mig och lägga det värsta hatet som jag faktiskt hade bakom mig kom då hon blev väldigt sjuk och det var väl nära att hon inte skulle klara sig. Sen tog det nog över året innan jag ens såg henne igen och det var så sent som tidig sommar 08. Då kunde jag inte fly längre. Tiden läker sår sägs det och det stämmer nog men ärren dom finns kvar.

Sen har dagen inte räckt till så mycket mer. Ska titta på Beck senare. Tvätt har jag tvättat och hängt. 2 stycken och har en tredje på gång men den tänkte jag överlåta på dottern då det är hennes kläder enbart.

Jag och dottern går ju på memorylane walk på youtube nu och då. Och denna har vi nu hittat och vilka minnen man får. Friskis och Svettis gympa och hon var inte så gammal. Är det fler än vi som känner igen denna.



Och tänk om det blir en skräll i Globen. Att snälla snälla vinner hela baletten. Det vore rätt kul faktiskt.

1974

Det var det året då det fanns en person som inte trodde att någon var helt normal.

Det var jag 1974!

Jag forskar lite i min bakgrund och ett minne som jag har är att jag någongång då jag var någonstans runt 8-10 års åldern fick träffa någon och "leka" med en sandlåda! - BUP!!!

Varför?

Och för några veckor sedan skickade jag ett brev där jag bad att få min journal. Jag ville veta vad som stod där och varför jag var där.

Det ringde en kvinna tidigare denna vecka och sa att helst ska man läsa sin journal ihop med en läkare eftersom det kunde vara jobbigt och svårt att förstå allt vad som står i den. Och jag har ju ingen möjlighet att åka dit för detta. Men så fanns det en läkare som är här i mina trakter som dom hade kontakt med. Och hon skulle ge honom mitt nummer och han skulle ta kontakt med mig för att boka in en tid - detta har sen tagit mycket av mina tankar. Jag har undrat vad som står där, vad är det jag har glömt? Något traumatiskt som påverkat hela min liv efteråt eller vad. Jag har inte ens kunnat koncentrera mig på att lyssna på en bok när jag åkt bil till jobbet för att tankarna varit så röriga.

Idag ringde han och visst skulle vi kunna träffas men han såg egentligen inte någon stor mening i detta. Jag skulle nog kunna läsa journalen själv. Det var ingen stor journal och kontentan av det hela var att dom då såg mig som en helt normal 10-åring! Och man hade inte träffat mig mer än några gånger innan dom ansåg att det fanns ingen anledning till fler möten.

Och det fanns då en person som inte tyckte att jag var normal och som sett till att få en remiss till BUP för utredning. Min egen mamma - en person som jag idag inte har något som helst förtroende för.

Så nu väntar jag på journalen samtidigt som jag skrivit och bett om mina andra journaler från min uppväxt där jag hade kontakt med distriksläkare mfl.

Jag kan själv tycka det är konstigt att jag aldrig tidigare har funderat på detta. Jag har ju haft ett komihåg om denna sandlåda men inte mer och det har inte varit något som har upptagit mina tankar förrän nu.

Varför???

Det finns en sak som kan ha "utlöst" detta och det är hennes brev till min dotter när hon fyllde år. - Ja, jag har fått läsa det. Kanske inte något speciellt för någon annan men jag läser in anklagelser och även lögner från hennes sida och att all skuld ligger på mig att vi inte har kontakt idag. SUCK!!!

Men nu ska jag få klarhet! Jag ska bli upplyst! Och vad jag sedan ska göra med den informationen - det återstår att se. Det kanske räcker med att veta att jag gör det jag hela tiden vetat är det bästa för mig - bryta kontakten!

Lunchdate

I morgon ska jag ha en lunchträff med min bror. Han har tillbringat några dagar med att vara på mässa och imorgon ska han åka hem. Men innan han åker och jag skjutsar honom till flyget ska vi gå och äta och få lite tid till umgänge oss syskon emellan. Det är ju inte så ofta som vi ses. Senast var i julas och innan dess förra sommaren. Och då har det varit tätt. Innan dess var det över året om inte mer. Det är något som jag tycker är tråkigt att vi bor så långt ifrån varandra. För jag gillar min bror och hans familj och skulle vilja träffa dom minst 1 gång i månaden i alla fall - det får ju inte bli för ofta :)


Restaurangen som vi ska gå på ligger bra till på vägen till flyget La Stazione heter den.

Alexandra Zazzis restaurang. Hon från Robinssons ni vet.

Det blir ett premiärbesök. Men det lockar till fler eftersom restaurangen ligger väldigt bra till om man som jag kan åka lokaltåget dit och hem ifall man vill avnjuta en god middag med gott vin. Fast jag är dåligt på att gå ut och äta - lite för snål och det ska vara speciella tillfällen. Som i morgon.

Nu får det bli minneralvatten istället för ett gott italienskt vin men vad ska jag välja att äta??

Lunchmenyn i morgon bjuder på detta.

ONSDAG
1. Rigatoni del giorno 75:-Pasta med strimlad biff, zucchini och vitlöksdoftande tomatsås

2. Rallaren 85:-Fläskytterfilé med rostade potatis och grönpepparsås

3. Dagens fisk 89:-Dagens fisk ugnsbakad med delikatesspotatis slungad med örter, oliver och soltorkade tomater

Jag gillar pasta, och jag tycker om att äta fisk på restaurang. Det lutar mot fisken helt klart.

Och nu sitter jag med en pollentablett i kroppen. Vet inte om jag känner så mycket av den än. Fortfarande väldigt trött men ska ge mig ut på en kvällspromenad innan jag ska sova gott.

Härliga ledighet

Lördagen den 22 december packades bilen totalt full med packning, ungar och djur. Vi hade dryga 70 mil framför oss.

Efter 9,5 timme var vi framme och det var med glädje och nyfikenhet vi styrde in på den gamla vägen mot den lilla byn där jag växt upp.

Och när vi körde upp mot den timrade stugan som min bror och hans sambo köpt så möttes vi av en bild vacker som vykort. Snön gnistrade runt omkring oss. Marsaller och lyktor var tända och det lös så fint ur fönstren.

Vi möttes ute på altanen och efter massa kramar så gick vi in i en varm ombonad stuga - fullt med levande ljus och braskamin. Varmt och levande.

Vi fick en vit jul med massor av snö, julklappar, god mat och dryck.

Och vi har hunnit med så mycket även om vi inte gjorde allt man hade tänkt sig men det är väl bra att ha något kvar tills nästa gång.

Vi har åkt skidor på längden och utför, Vi har gått långa promenader, pulsat i snön, åkt skoter. Dottern fick även prova på att åka med på en hundspann. Träffat släkt och vänner. Grillat korv ute och även gjort kolbulle. Vi gjorde ett besök i barndomshemmet och var nostalgiska. Mycket var sig likt men det var även saker som var totalt omgjorda.

Nyår firades med min gamla barndomskamrat och det har varit många promenader kring minnenas väg.

Varje dag har vi varit ute och fått frisk luft. En dag var vi in till staden och shoppade. Älgkött har ätits samt hjortron.

Barnen har haft jättekul och varit väldigt nöjda med sina dagar och aktiviteter.

Min svägerska har sammanfattat det hela på sin blogg ifall jag missat något.

Så utvilad och lycklig samt olycklig är jag nu då tillbaka till verkligheten. Lycklig över att fått haft två såna underbara veckor och olycklig för att det är slut.

Men nu vet jag hur det är att köra dit helt själv och det gick väldigt bra och var inte så betungande så om inte förr så till sommaren så kanske vi kan göra om samma resa och ladda batterierna.

För lugnet, stillheten, naturen, miljön - ja allt - det var en styrketår för min själ.

Tack käre bror och svägersk för dessa två veckor. I love you.