1974

Det var det året då det fanns en person som inte trodde att någon var helt normal.

Det var jag 1974!

Jag forskar lite i min bakgrund och ett minne som jag har är att jag någongång då jag var någonstans runt 8-10 års åldern fick träffa någon och "leka" med en sandlåda! - BUP!!!

Varför?

Och för några veckor sedan skickade jag ett brev där jag bad att få min journal. Jag ville veta vad som stod där och varför jag var där.

Det ringde en kvinna tidigare denna vecka och sa att helst ska man läsa sin journal ihop med en läkare eftersom det kunde vara jobbigt och svårt att förstå allt vad som står i den. Och jag har ju ingen möjlighet att åka dit för detta. Men så fanns det en läkare som är här i mina trakter som dom hade kontakt med. Och hon skulle ge honom mitt nummer och han skulle ta kontakt med mig för att boka in en tid - detta har sen tagit mycket av mina tankar. Jag har undrat vad som står där, vad är det jag har glömt? Något traumatiskt som påverkat hela min liv efteråt eller vad. Jag har inte ens kunnat koncentrera mig på att lyssna på en bok när jag åkt bil till jobbet för att tankarna varit så röriga.

Idag ringde han och visst skulle vi kunna träffas men han såg egentligen inte någon stor mening i detta. Jag skulle nog kunna läsa journalen själv. Det var ingen stor journal och kontentan av det hela var att dom då såg mig som en helt normal 10-åring! Och man hade inte träffat mig mer än några gånger innan dom ansåg att det fanns ingen anledning till fler möten.

Och det fanns då en person som inte tyckte att jag var normal och som sett till att få en remiss till BUP för utredning. Min egen mamma - en person som jag idag inte har något som helst förtroende för.

Så nu väntar jag på journalen samtidigt som jag skrivit och bett om mina andra journaler från min uppväxt där jag hade kontakt med distriksläkare mfl.

Jag kan själv tycka det är konstigt att jag aldrig tidigare har funderat på detta. Jag har ju haft ett komihåg om denna sandlåda men inte mer och det har inte varit något som har upptagit mina tankar förrän nu.

Varför???

Det finns en sak som kan ha "utlöst" detta och det är hennes brev till min dotter när hon fyllde år. - Ja, jag har fått läsa det. Kanske inte något speciellt för någon annan men jag läser in anklagelser och även lögner från hennes sida och att all skuld ligger på mig att vi inte har kontakt idag. SUCK!!!

Men nu ska jag få klarhet! Jag ska bli upplyst! Och vad jag sedan ska göra med den informationen - det återstår att se. Det kanske räcker med att veta att jag gör det jag hela tiden vetat är det bästa för mig - bryta kontakten!