Tankar

Tåget har gått och perrongen jag står på tillhör en nerlagd station.

Hur hamnade jag här?

Så hur ska jag komma vidare?

Jag tittar mig omkring och ser inget som kan hjälpa mig på vägen.

Där står en dressin men hjulen är trasiga.

Att bara ge sig iväg efter rälsen törs jag inte. Den kanske inte tar mig någonstans. Man har kanske tagit bort det mesta av den när jag gått en bit. Ser inget som minner om trygghet då jag med ögonen följer den.

Runt omkring mig finns bara ödemark. Det är alldeles tyst och ensamt.

Ser en telefon på väggen på stationshuset. Jag går fram och lyfter på luren. Alldeles tyst, jag trycker på knapparna i hopp om att det ska hända något. Det är fortfarande tyst. I panik trycker jag och trycker och så hör jag en röst.

Vänligen lägg pengar i mynthållaren.

Känner i mina fickor och jag har inga pengar.

Hade jag inte en väska någonstans? Jo visst hade jag det - en väska med saker som skulle hjälpa mig på min resa.

Men den finns ingenstans längre.

Hur ska jag nu klara mig? Där hade jag ju massor. Det som var min trygghet.

Jag går och ser mig omkring, går bort från stationen. Ser en väg och den är rak och man kan inte se slutet. Det ser ut att gå till världens ände.

Åt andra hållet ser jag bara en bit, vad som döljer sig bakom krönet kan jag bara drömma om.

Där kanske ljuset finns, där kanske hoppet finns, där kanske lyckan finns.

Jag börjar gå, från början med lätta steg och så upptäcker jag att jag har gått förbi krönet.

Jag ser en uppförsbacke.

Jag går igen. Nu med tyngre steg.

Och jag kommer upp och vill bara skrika.

Det finns inget där. Bara ett nytt krön.

Nu är smärtan stor och jag kryper fram för det måste ju finnas något där. Det bara måste.

En ny uppförsbacke.

Ska jag fortsätta krypa?

Ska jag sätta mig ner och vänta på att ett mirakel sker. Att jag finner svaren på mina böner.

Ska jag gå in i skogen som omringar vägen och lägga mig ner.

Ensamheten skrämmer mig.

Jag hör små små ord men jag kan inte se någon som säger dom.

Du är stark, du klarar detta, du är inte ensam. Vilka är dom, änglar?

Jag stapplar fram och ber om att det bakom krönet ska finnas en nedförsbacke som jag kan glida genom och därnere ska det finnas allt som man skulle kunna önska och be om.

Men jag blir besviken igen.

Det är bara ett tomt hål därnere och det var nära jag ramlade ner i hålet.

Hålet som jag inte vet vart det leder.

Jag sitter på kanten, dinglar med benen.

Ska jag sitta här och vänta på att det man önskar ska hända.

Ska jag prova hålet?

Ska jag vända om och se vart rak sträckan leder?

Vänder mig upp mot himlen och känner guds tårar mot mitt ansikte - det regnar.

Kan det bli värre?

Solen bryter fram och en regnbåge visar sig. Vid dess slut ska det finnas en skatt.

Å vad jag skulle vilja hitta den skatten.

Skatten skulle inte ge mig svaret på alla världsfrågor.

Men den skulle göra så att jag kunde återvända till stationen, den öde tomma stationen och den telefonen. Jag skulle kunna lägga ett mynt och jag skulle kunna komma i kontakt med civilisationen igen.

Jag skulle kunna börja leva.

Jag skulle kunna börja leva om inte fullt ut så i alla fall en god bit på vägen. Vissa saker kan inte göras ogjorda, det går inte att förändra, man måste acceptera och gå vidare. Svårt och jobbigt.

Så när jag stod där och väntade på att få resa med tåget som aldrig kom hade jag drömmar, förhoppningar och nyfikenhet.

Tänk att få kliva på tåget och kliva av det mitt i livet och allt skulle vara alldeles alldeles underbart.

totalt livsfarligt

Hittade en burk i affären idag - en burk som var en nyhet.

Totalt livsfarligt när man öppnade den.

Pepparkaksflarn från Gille.

De med ädelost till glöggen - mums för en diabetiker.

Sol ute, sol inne

Och idag är det lite mer sol också i mitt sinne.

Ber om ursäkt ifall jag skrämde någon med gårdagens inlägg att det var för brutalt men min blogg är till för mig själv till största del och det är här jag vräker ur mig sånt jag inte kan få ur mig på annat sätt.

Och ibland är det jävligt, mörkt, eländigt och allmänt deppigt. Och så får man dagar då det är ÄNNU jävligare, mörkare och deppigare.

Och så har vi dagar då det känns allmänt ok.

Och det ska gudarna veta att det är jobbigt att pendla mellan dessa olika sinnesstämningar. Och jag avskyr själv att ha dessa mörka tankar som jag har och har haft nu i så många år med ett litet uppehåll.

Och det är det som är så konstigt att jag för inte allt för länge sen - ett par år bara så mådde jag så bra, den jobbiga skilsmässan hade jag nu kommit över till största del. Alla mörka tankar jag då hade hade försvunnit. Livet lekte. Det mesta var ljust även om det fanns små mörka moln som skymde solen men det är ju livet. Är det inte så att man dessa moln i normalt tillstånd så är man onormal. Men det var inte så att det störde mig och mina tankar speciellt mycket.

Hade kommit igång med träning, gick ner en massa i vikt, började gilla mig själv igen, tyckte det mest var toppen.

Och så kommer det bara som en blixt från klar himmel. Jag har fått en sjukdom, en symptom, en funktionshinder. Och just då så hämmade det inte mig så mycket från det dagliga livet. Jag hade ont i fötter och ben och hade andra symptomer som jag inte visste att jag hade förrän jag hittade en sida om fibron och helt plötsligt så läser jag om mig.

Men jag hade aldrig i mitt liv trott att den skulle påverka min framtid på det sätt den gjorde. Att jag av två personer där jag hade varit i företaget så länge och kollegan nyss blivit anställd skulle bli den som fick gå när företaget behövde varsla och skära ner. Och eftersom företaget ombildats så stod vi på samma anställningsdatum så alla mina år räknades inte. Och jag är fullkomligt övertygad om att hade jag inte blivit med fibro så hade jag varit kvar på arbetet. Men som arbetsgivare så ser man det inte så man ser till lönsamheten på företag och kostnader.

Och därefter har det gått käpprätt utåt. Man kämpar konstant i motvind.

Ekonomin är under all kritik och all stress som det har inneburit att försöka klara sig ur en situation med hus, försäljning och hitta ny bostad mm etc bla. Så har kroppen blivit sämre.

Fibro och stress är ingen bra kombination. Och så diabetes på det också utlöst av stress trodde min läkare. Och så psyket som inte så bra på att hantera stress heller.

Så man har ju så mycket lättare att se allt negativa och tänka på allt elände än att försöka fokusera på det som är bra.

Det är som sagt en väg som är så full med gropar som jag går på. Och jag snubblar och ramlar ner i dom. Det är som en grusväg på landet efter massivt regn. Med olika typer av djup.

Idag är det som sagt lite bättre. Är inte så svart i tanken. Det har inte upptagit så mycket av min tankeverksamhet idag som den gjorde igår tex.

Solen skiner och det har varit en helt underbar höstdag. En liten promenad har vi tagit jag och jycken. Efter att jag fått akupunktur - vilket tack och lov är något som är bra för min kropp. Den gör att min rygg inte alls värker så mycket som den gjort.

Lite trött men jag somnade gott igår kväll men vaknade och var jättekass i magen runt 3 så jag fick springa ett par gånger eller springa och springa - stappla upp. IBS mage!!!

Och jag har bokat en tid på en bilverkstad för min bil som gick sönder i söndags. Avgasröret det bakre gick. Och egentligen skulle man kanske behöva byta allt men det är en sån stor kostnad så jag tar det som är absolut tvunget.

Så därav murphys law - inlägget. Lagen om alltings jävlighet. Jag ska nog ta och tatuera in Murphy i pannan känns det som.

Då kände jag också att allt blev så jobbigt.

Det är ju en sån vardaglig sak som man annars inte hade reagerat så negativt på men i den sinnestämning jag är i så blir det så förstorat.

Ikväll ska jag iväg på stickcafé och ha det trevligt ett par timmar. Och då ska jag le och vara normal och ingen som sitter där kan se vad som händer innanför mitt pannben.

Och jag kan lugna er - jag tänker på lokförare och andra så det blir inget tåghopp för mig. Jag har ju faktiskt två att leva för men ibland är det som om det inte räcker och då behöver jag skrika ur min förtvivlan på något sätt.

Kan erkänna att jag då hellre hade sett att mammografin skulle ge besked att jag var sjuk och att jag då skulle strunta i att säga det till någon och inte heller ta emot behandling. Lite så självplågande på en depressivs persons vis.

Nu var det ju ingen cancer i mina tuttar så den gick inte heller.

Så jag hänger väl med ett tag till men jag kommer inte släppa dessa tankar än. Det är fortfarande för mycket kämpande i motvind för detta.

Kuratorn frågade vad som skulle få mig ur detta tillstånd. En miljon på lotto vore ju inte så dumt. Men ett jobb som passar mina förutsättningar smäller rätt högt det också.

Må gott och njut av hösten!

Lev på hoppet.

Och mina kära bloggvänner. Jag gillar er.

Onsdag

Mitt i veckan och idag känns det lite bättre än i går. Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan och jag mailade min kurator och fick ett bra svar från henne. Och jag ska träffa henne nästa vecka.

Har varit igång lite idag. Jag drog fram min säng och dammsugade ordentligt under den och så fick jag undan några hyllor som stått i vägen i hallen sen vi flyttade in. Dom fick plats under min säng och tanken är att dom ska upp på dotterns väggar när vi fått målat om där en gång till eftersom det skiner igen och det inte räckte med två gånger. Och det har jag väntat på länge att vi ska göra men det måste komma från henne också och hon frågade häromdagen när vi skulle göra det. Färgen finns så det är bara att sätta igång.

Nu ligger hon dock nerbäddad hos pappan - jätteförkyld.

Sen leker jag med min nya leksak - en ny mobil. Det var bara frågan om tid innan den gamla skulle lägga av. Dottern hade en likadan och hennes ballade ur för några månader sen - vi hade likadana. Själv har jag fått kolla att den blir laddad när kabeln sätts i. Det var en Sony Ericsson och vad jag fått höra av andra så är det rätt typiskt att dom lägger av i kontakten. Sonen hade också en Sony Ericsson och han lyssnade på mycket musik och den slutade fungera just där. Då köpte han sig en ipod istället. Ingen mer musikmobil.

Och så fick jag ett erbjudande från Telia som jag har om att skaffa en ny mobil och jag började kolla upp det abonnemang jag har - fast pris och vissa månader har jag ringt för mer och andra för mindre. Så det ny abonnemanget verkar bättre.

Det är en htc wildfire - inte för att det säger mig så mycket men den var större än den andra som var med i erbjudandet och det är en sån med pekskärm så jag svor många gånger i går när jag skulle skriva in ett lösenord till mitt trådlösa nätverk. Men nu så är den igång och jag tänkte att jag ska lära mig att använda kalendern mycket mer.

Och nu har jag då facebook och mail i mobilen. Jag tror dock att det inte kommer bli så mycket skrivande på den om det inte är väldigt korta meddelanden. Är ingen SMS person heller så det extra abonnemanget som är gratis året ut kommer jag säga upp. Jag kommer inte att sms så mycket som dom erbjuder. Jag skickar max ett par per månad och knappt det så några tusen mess behöver jag inte.

Men som sagt det är lite klurigt att lista ut hur den fungerar men sonen som är väldigt avis och gärna vill byta sin mot min vet nog hur jag ska få allt att fungera som jag vill. Men något byte blir det inte.

Och jag fick stickat ett fodral till den igår kväll. Jag har ju virkat ett varsitt till ungarna men den här gången tog jag restgarn och stickor. Den fyller sitt syfte men jag ska nog köpa ett annat garn och virka en till mig. Det blir stadigare än det jag nu stickat. Men det tog ju inte så lång tid att göra.

Hade hoppats på sol idag och en tur till skogen och trattisar men den sol som fanns på väderkartan ligger högt ovan molnen här i alla fall. Och med de bedrövliga fötterna så får man spara på gracerna ifall det blir sol och härligt en annan dag.

Även om det är skönt ute ändå så vill jag kunna njuta extra av skogen i sol. Det är sånt här man måste lära sig acceptera även om det är så förbaskat svårt. Man får sålla och undvika och ta vara på bland det man ska göra.

Jag ska i alla fall åka till simhallen ikväll, simma mina längder, kanske göra lite vattengympa och sätta mig i bastun. Värme behöver jag nu. Så jag får nog också ta och sticka några riktigt varma fotvärmare.

Och jycken ska ha en promenad också. Den tar jag innan och får på så sätt upp lite värme i kroppen också.

I morgon kommer pengar - jippi. Det har varit en otroligt fattig månad. Och jag måste köpa nya glödlampor till bilen.

Annars är inget inplanerat för resten av dagarna och nästa vecka kommer den en vecka fylld med olika aktiviteter. Det är kurator, diabeteskursen, akupunktur, annat möte, stickcafé och barnen!

Och TACK för stöd som jag får från Er underbara bloggvänner. Ibland så känner jag mig både dum och lat och tråkig som inte kommenterar själv så mycket. Men det är ju bara så det är. Dagsformen! Men det betyder inte att jag inte tänker på er.

Har nog bestämt mig nu

Inför söndagens val har jag försökt följa med och se om inte allt men en del av debatter och läsbart i tidningar.

Och när man läser det här så blir jag bestört, arg, ledsen och uppgiven. Och även om jag inte alls är där som Annica är i sjukdom så är hon en medmänniska och i min värld är detta inte rätt.

Läs dotterns blogg här.

Läs om det här också

Eller här

Var det verkligen så här Alliansen ville ha det? Är det bara dom med pengar på banken som ska ha råd att bli sjuk?

Och varför kan man inte få ett svar när man frågar dom om detta. Igårdagens debatt pratade man om Maria och man fick inget svar på den frågan heller från Alliansen.

Att sedan få chans att bli rehabiliterad, chans att komma tillbaka till arbete igen är ju hur bra som helst men det ska inte göras på bekostnad av att spraka på dom som redan ligger ner.

Har nog också bestämt mig i kommunvalet. Men om det blir på samma är inte alls säkert. Det handlar om lite andra saker då.

Gott och blandat

Skogen

Vilket väder vi har idag. Det är ömsom sol, ömsom rejäla regnskurar och blåst på det. Hösten är på väg och det både känner man och ser. Träden börjar få gula blad och man har inte samma lust att sätta sig i solen som för några veckor sedan. Man har liksom fått sin dos av det hela. 


Och man längtar efter mustigare maträtter och man njuter av att kunna tända levande ljus.


Hösten är också för mig den bästa årstiden även om alla har sin tjusning men jag är nog mest höstmänniska.


Förr kunde jag åka ut i skogen både lördag och söndag och tom kanske på vardagen också. Både för att plocka svamp men också för att det är så skönt och lugnt att gå i skogen. Och jag har en favorit dit jag gärna återvänder. 


Och jag tog en tur dig häromdagen. Och jag hade denna gång kommit ihåg att ha med mig en scarf som jag knöt runt pannan. Och det var behövligt. Den kunde vridas ur när jag tog av mig den men jag slapp få svett i ögonen.


Och jag hittade lite av skogens gula guld, kantareller. Och trattisarna såg jag små små av så det kanske blir ett bra år för dom i år också.


Men det är trist att jag inte kan på samma sätt som förr kan gå in i snår i skogen för att hitta svampen utan jag håller mig till lättare marker och vet att jag nu går miste om en del gulingar som kan finnas där i den otillgängliga snåret eller bakom.

Hyfsad skörd

I pannan

Och goda mackan

Så det  blev i alla fall så jag och dottern kunde steka och få oss flera smörgåsar var.


Men det är ju en sorg men att bara vara ute är ju hur skönt som helst även om det gör att vissa delar av kroppen säger ifrån och det kommer surt efter. 


Men som min kurator att det kanske måste få vara värt det att må dåligt efteråt för att njuta för stunden. Och det har hon ju rätt i även om det inte känns så.


Har också tittat på video något som jag numera så sällan gör. Har liksom ingen ro till det känns det som men dottern hade hyrt film tillsammans med en kompis som dom hade en hel vecka så jag tänkte att jag ska ge det en chans för dom var så bra sa hon och sonen hade också sett dom med samma åsikt.


Först tittade jag på en komedi - Baksmällan men jag tyckte väl inte den var så rolig men jag tror mer på att jag inte är mottaglig för detta mer än att den inte var rolig. Sen såg jag Shutter Island. Funderade första timmen på att stänga av och gå och lägga mig för jag var så trött men gav den en chans till i hopp om att den skulle bli bättre och andra timmen gick och den var bara konstig men de sista 20 minuterna fick man ju lite klarhet i det hela och den var rätt bra ändå.


Ska få nya grannar staket i staket. En tjej med två jyckar så nu får min något att ha koll på. En stor och en liten. 1 september flyttar dom in och var snälla jyckar enligt ägaren så det skulle nog inte bli några bekymmer. Så det kan tom bli lekkamrater kanske.


Mina ungdomar är hos sin pappa denna vecka, dom åkte igår och igår började också skolan för sonen. Sista året nu och han har fått en bra praktikplats detta år så han kan få göra det han ska utbildas till. Och det bästa. Det är i alla fall fram till jul på hemmaplan medan man gör renoveringar i ett bostadsområde i närheten. 


Och sonen skulle ju upp tidigt igår och jag väckte honom kvart över 6 och knappa timmen sen så körde jag honom till tåget för skolan som han ska vara i åtminstone 1 dag i veckan ligger i stan.


Hade lite papper att fixa med så dessa satte jag igång med när jag sen kommit hem men jag åt först. 


Sen pratade jag med en av mina allra bästaste vänner som tyvärr inte bor i närheten och vi träffas inte ofta och pratar inte heller så ofta i telefon. Det blir bara inte så men jag ringde henne förra veckan men då mådde hon så dåligt och kunde inte prata men igår var det bättre och vi pratade nog i två timmar.


Något som är så skönt med så bra med vår vänskap är att vi bara tar vid där vi slutade känns det som, det är inte konstigt eller så när vi träffas men det är väl så det ska vara med riktig vänskap. Man finns där för varann och det vet man.


Nu är hon på väg att komma ur en cancerbehandling och ska bli frisk men det har ju varit tufft självklart. Vi har båda haft det tufft i vår uppväxt och vi delade lägenhet i ungdomen och har haft hur mycket kul som helst. Men vi är inga barndomsvänner utan träffades i äldre tonåren och vi klickade.


Så det känns ju extra trist att man inte har medel som gör att man kan åka och hälsa på.


Efter detta härliga samtal som vi hade där vi pratade om henne, om mig, ditt och datt så gjorde jag ett ärende i centrum sen så var det som om någon drog ner en rullgardin.


Kom hem, fikade lite, pratade med sonen som kommit hem från skolan sen fick jag gå och lägga mig, det sved i ögonen av trötthet och jag kände mig helt slut.


Sov nog närmare 4 timmar helt slut. Sen så var det dags att köra hem barnen till pappan och göra lite mat och sen så tillbringade jag resten av kvällen i sängen och somnade runt 23 eftersom jag tittade på tv tills dess men hade kunnat somnat tidigare om jag låtit mig göra det.


Sen har jag sovit som en stock tills jag vaknade någon gång tidigt i morse och var helt genomblöt av svett. Katten var bråkig men jag drog täcket över huvudet, tog en filt till och somnade om tills klockan ringde vid 9. Men jag låg länge innan jag klev upp och jag är fortfarande inte piggelin som jag skulle vilja vara.


Och igår när jag körde bilen och var så trött så kom tanken på att man nog är som en drogad person för så kände jag mig.


Så varför så trött just igår? Klarar jag inte att kliva upp så tidigt och hålla på i 5-6 timmar. Är det så enkelt eller har det med väder och vind också. Det är denna förbaskade fibro i alla fall. I hate it.

Har också flera kvällar haft smärta i benhinnorna men även andra smärtor som molar lite varstans i kroppen. Det är ju också tröttande. Att ha den här småvärken. För det är ingen sån blixtvärk som när man slår i armbågen eller så utan den finns där, gör sig hela tiden påminnd.


Och så är det tv-nostalig på 4:an - Fångarna på fortet men jag kände att jag har helt enkelt ingen lust att se detta. Been there, done that. Så jag känner inte att den behövs den här nysatsningen. Och varför på vardagkvällar. Tror det är ett helgprogram som ska locka hela familjen som den gjorde när det senast gick. Man tittade ihop med barnen. Men en måndag och andra vardagskvällar då det är gympa, läxor och gud vet hur många andra aktiviteter. Och så såg jag att Falcon Crest visas också. Den var bra då det begav sig men nu. Nej, nya fräscha program tack.


Om det här vädret nu ska hålla i sig några dagar så kryper jag in i en cocong. Har inga ärenden att göra, inga måsten hemma - jo det finns ju städning etc men jag tror jag kommer tillbringa ett par dagar i soffan, sängen och bara vara.

Växtriket är konstigt som får tomater att se ut lite hur som helst.

Död mus i munnen

Ja inte var det vad katten släpat in utan vad tyskar tyckte om surströmming enligt radion.

Det är ju premiär idag men jag får klara mig utan den. Tyvärr för en riktig tunnbrödstut med potatis, lök, surströmming, lite tomat och gräddfil och en skiva stark ost som ska lukta lika illa som strömmingen och en snaps och en öl. Det är riktigt gott.

Plågsamt?

Har hittat ett sätt som förmodligen inte är så skonsamt men ack så enkelt och det är en ren hämnd.

En dusch av detta innehåll och man förvandlas framför ögonen på mig.

Så groteskt äckligt och plågsamt? Nåja en liten hämnd för att man inte kan låta mina blommor, sallad och tomater vara ifred. Väldigt mycket salt i vatten och det är bara att gå runt och spruta på. Jag har använt en sax förut men den blev så äcklig och så kom jag inte fram ordentligt bakom mina pallkragar där odjuren finns i mängder.

Och en liten metafor är det ju att jag själv skulle vilja bli besprutad och få krypa ihop till den slemmiga hög som jag känner mig som.

Facebook är ett ställe där jag inte talat om varken diabetes, fibro eller annat personligt - det är ganska ytligt och oskyldigt. Men också så förljuget. Fick en fråga igår från en bekant som jag nyss fick frågan om ifall jag ville bli vän och jag accepterade detta och så kommer det. Hur är det? Och man svarar - Allt är bra och så hostar man till för sig själv och tänker undrar vad som skulle hända ifall man skrev hur det egentligen är. Många sk bekanta skulle nog blocka bort mig som vän på direkten.

Här uppe under taket har jag nya grannar. Här är det ett getingbo. Fick inte med getingen som flög in precis när jag skulle fota. För något år sedan sprang jag och fäktade och skrek för full hals så fort det kom en geting. Skrämd av att min mamma är väldigt allergisk mot dessa. Men jag har resignerat inför dom sedan det var sån getingsommar om det var förra eller förrförra och det var så mycket getingar så man gjorde inget annat än att försöka vifta bort dom. Till sist så orkar man inte med att springa så mot slutet så viftade man till och föste ut dom.

Har getingar som kommer in nu också eftersom boet inte är så långt ifrån altandörren. Men jag sitter lugnt och likadant när jag får dela sockerkakan med en annan när jag sitter och fikar ute. Men något lustigt har jag upptäckt. Dom låter i sitt bo och då menar jag inte surrande utan mer ett smackande ljud.

Men jag ska ringa fastighetsskötaren för jag antar att min lägenhetsförsäkring inte har getingborttagning. Så att det inte bli större tills nästa år ifall dom använder ett bo fler gånger än ett.

Och nu regnar det, skönt tycker jag för de sista dagarna har varit en plåga. Igår kväll var det 25 grader vid 9 och fuktigt. Det går inte ens att sitta och sticka för garnet klibbar i händerna.

Kanske gör detta susen för svampen och kanske borde jag ta mig ut och kolla också.

Nu har barnen kommit hit igen. Sonen har inte varit här på riktigt på två veckor,  har sett honom lite och han sov en natt men nu blir det hela veckan. Han kom redan igår eftersom han inte skulle behöva kliva upp lika tidigt hos mig som hos sin pappa. Han hade en klipptid idag. Dottern kom idag men lämnade snabbt för att gå till jobbet och jobba natt.

Det är både på gott och ont att ha barnen. Dom gör ju så att jag är tvungen att äta och fungera fast jag helst skulle vilja dra täcket över huvudet och glömma tid och rum.

Och jag har varit på biblioteket. Lämnat två och lånat två. Jag hämtade en reserverad och såg i nykommethyllan boken om Sabina och draken. Läste ni hennes blogg? Där man fick följa hennes kamp mot den onda draken. Cancern. Det gjorde jag och det var hemskt, tänkvärt, ledsamt och hoppfullt på samma gång. Jag förundras över att orka och viljan att kämpa. Men hon hade ju så många nära och kära som stöttade henne. Och ett par rader i boken fastnade i mitt huvud. "den mamma finns knappast som inte skulle göra vad som helst för att ens barn ska må bra" - Jo det finns det kan jag tala om.

Måndag och mitten av augusti. Små små ljusa stunder finns men jag lyckas aldrig glömma bort att ha ont, att vara sjuk, att ha fibro och jag glömmer inte för många sekunder allt annat elände heller.

Tänk om man kunde få en dag som vore helt normal.

Kaffe, melodikryss och fågelsång

Lördag och solen skiner genom en lite disig morgon och det är varmt. Redan 26 grader i skuggan och där kommer jag tillbringa min dag i dag.

Skulle kanske ha lagt mig på en strand men nä - det blir nog behagligare i min stol i skuggan.

Natten har också varit varm så nu kör jag första maskinen tvätt - jag tvättar mina kuddar, ska ta täcket sen och så bädda rent. 

Det är nästan så jag ser fram emot en dag i morgon med lite regn så jag får gjort något inne. Dammtussarna ligger tjocka efter väggarna men om man tittar närmare på dom så är det mest mitt hår.

Jag tappar rätt mycket nu känns det som. Varje gång jag drar en borste genom håret så lossar det massa strån och det gör det också efter en dusch tex och jag drar med fingrarna genom det hela. 

Nu har jag rätt mycket hår men det betyder ju inte att jag vill bli av med det.

Tror nog att det är en reaktion på att jag mådde så dåligt i början på året och det var pga diabetes.

Men det ska väl växa ut igen - Hoppas jag!!!!

Lördag morgon är ju synonymt med melodikrysset även om det var väldigt länge sen jag löste det. Lite småtrevligt, Lite kaffe och altan dörren är öppen och ute är det fågelsång för fulla muggar.

Den morbida katten - ja han har nog koll på dom när han är ute och smyger om nätterna för det syns lite spår när man tittar ut. Lite fjädrar och sånt och igår låg det nästan en hel på min altan trapp. Jippi. Kattskrälle - ta bara mössen! Och han tycker också det är varmt går omkring nu inomhus och lägger sig platt på golvet, byter plats till ny för att hitta svalka.

Fast det är ju naturens gång och om det inte fanns några fiender så skulle vi bli överösta med fåglar. Här är det nu en liten debatt om gäss som invaderar vår ena badstrand och gör sina behov på bryggor och där man vill ligga och må gott i solen. Eller så kommer dom upp och gör anfall och vill ha mat - det är ju tack vare en liten import en gång i tiden av en gås från Kanada som inte skulle ha skett.

Igår bytte jag webbläsare och jösses va snabbt det går nu att surfa och skriva. Jag bytte till Google Chrome. Tar lite tid att vänja sig med layouten man är ju så van med explorer.

Nu ska jag ta och lösa färdigt krysset, koncentrera mig eftersom jag missat en ledtråd, sen ska jag klä på mig för en promenad med jycken så han blir nöjd och glad och jag också. Motion är alltid bra. I morse låg jag länge och rörde runt på fötterna innan jag klev upp eftersom jag är stel ifrån igår och den långa promenaden jag gjorde då. Jag tog en kortare på kvällen också. Känner mig rastlös - kan inte koncentrera mig på ett tv-program. Det är mycket tankar som snurrar i huvudet. Mycket om min egen framtid. Hur jag ska få den att fungera. 

Balansen.

Midsommar

Tänk om det i år blir en midsommar med det väder man vill ha till just denna dag. Sol och värme. Idag har vi i alla fall haft det.

Visst har ju solen funnits där tidigare också men idag var det också varmare än på länge. Och det går att njuta utomhus även nu på kvällen.

Och jag har matnjutit hela dagen nästan. Jag och dottern lunchade ihop på vår japanska restaurang idag. Lunchbuffé och jag kom precis i rätt tid för jag började få en känning och händerna skakade. Så jag lassade på.

Nudlar, små vårrullar, någon sorts rullader, spett m kyckling, friterad kyckling, wokade grönsaker, god vitkålssallad men stark och så tog jag en sushibit också. Lax!

Min favorit är absolut dom små vårrullarna. Hur goda som helst med en vegetarisk fyllning. Och 2 gånger gick jag och tog mat. Dottern nöjde sig med 1. Men det var jättemysigt och första gången jag var på Mikado som den heter. Den fanns i stora staden förr och då var jag där en kväll. Det var så mysigt att luncha med sin vuxna dotter som hon faktiskt är. Snart fyller hon 20!

Sen så åkte vi och handlade. Lidl sålde ju färskpotatis till ett rejält bra pris. 1 öre kg om man handlade för 200:-. Jag köpte 2 påsar potatis och det var svårt att gissa hur mycket det vägde men när kvittot kom så hade jag handlat för dryga 400:- och potatisen gick på 4 öre!

Och jag har myst med sonen också. Vi har grillat lax idag. Fiskbilen hade något som dom kallade vildlax. Inte alls rosa i köttet som den frysta på ica. Och den smakade som något man ätit i norrland när man fiskat själv. Gott med andra ord. Till detta färskpotatis och så har jag faktiskt vågat mig på lite vitt vin till detta. Det är länge sen jag drack någon alkohol lite rädd för det hela nu med diabetesen och allt. Men än så länge känns det bra och det är ju festligt och gott.

Katten han fångar sin egna gormetmiddag. Jag har ju som bekant en skogsbacke på min lilla tomt och den är nu vildvuxen med både det ena och andra och där tycks finnas sådant som faller kissen på läppen för nyss kom han med en liten mus och försvann in på granntomten och avslutade sin middag.

Så nu vet jag att nära mig finns både möss och ormar. Ormar äter ju också möss så det är konkurrans om gosakerna.

I morgon är som sagt midsommar och vi ska på olika håll alla tre i familjen. Så vi ska äta en lunch ihop. Dottern jobbar natt och slutar vid 11. Lite sill till mig, köttbullar och prinskorv till ungdommarna med färskpotatis och gräddfil med gräslök och självklart jordgubbar till detta med vispad grädde. Dyra som skam men det är ju midsommar.

Sen ska jag åka hem till en kompis och ha trevligt. Vara 5:e hjulet men så är det. Det är jag, min vännina och hennes man, en annan vännina och hennes gubbe. Den senaste fyllde 40 igår och vi var där och firade en fin perenn och fick både smörgåstårta och tårta. Gott och som alltid trevligt när man är där. Fick höra att hon också nu har fått diagnosen Fibro. Hon har länge haft ont både här och där och varit så trött - precis som en annan och efter en remiss hos reumatolog så fick hon det nu konstaterat. Träffade också en annan ihop med första vänninan som också har fibro. Det är så otroligt många därute som lider av samma jädra åkomma.

Just nu är mina fötter inte alls sams med mig. Dom är så ömma. Och det blir då ostadigt på något vis när man går.

Men i morgon är det midsommar och då ska jag ha trevligt. Jag kommer köra bil både dit och hem så det blir ingen nubbe för min del. Förr hade jag tagit cykeln, men nu fungerar det inte längre och taxi är inget alternativ, diabetesen har ju sitt att säga till om och så vill jag vara tillgänglig för mina barn ifall dom behöver mig. Man kan ju ha roligt ändå.

Så jag önskar er alla en riktigt trevlig midsommar. Må gott.

Lullig och uttråkad

Att man verkar se lite lullig ut kanske inte är så konstigt om man har sörplat champagne både till lunch och middag.

Då blir man nog lite lätt trött också. Man kan också se smått uttråkad ut.

Jag ser på bröllopskonserten med ett halvt öga och jag tycker nog att många i den eminenta publiken har det jobbigt med att se pigga och nytra ut. Det är lite hängande ögon, lite gäspande emellanåt.

Vår kronprinsessa ser som alltid vaken ut - men så är det ju hennes stora stund.

Och det är ju många äldre och framför allt utländska gäster som nog satte andan i halsen när Magnus Uggla dök upp men det uppskattas ju av de yngre som i sin tur ser smått less ut när det är opera.

Och jag ska erkänna att nog hade jag en klump i halsen och nästan en tår i ögat när de kära tu klev in på scenen.

Ja, suck så lyckliga dom är och det är dom väl unnade.

Och vackra klänningar.

Men jag tycker nog att det har varit för mycket av det hela nu hela veckan i tv eller flera veckor. Och man kan inte öppna en tidning utan att man lessnar.

Och jag kommer kolla in bröllopet i morgon - för jag vill se klänningen.

Royalist - nja jag vet inte, tycker kanske att det läggs för mycket pengar på det hela. Men varit utan monarkin - nja det vet jag inte heller om jag tycker att vi skulle vara.

Dom gör säkert lite nytta för vårt avlånga land men sen sätter dom sprätt på mycket av våra resurser också.

Men jag önskar dom verkligen ett härligt bröllop och en framtid med många små prinsar och prinsessor.

Jag vill inte dela med mig

Så ledsen och ynklig den ser min stackars blomma

Usch äckliga slemmiga onödiga kryp.

Och det här är ju inte mycket att ha på mackan inte.

Mulet och regn och det kryper fram en väldigt massa slämmiga kryp. Och jag har varit ute saxen och klippt några av de största sniglar jag sett men även jagat små bland mina salladsplantor.

Och jag hade ju kaffesump runt hela min odling. Men antingen fanns det små innanför som jag inte såg eller så fungerade det inte. Jag gjorde väl ingen större koll bland bladen igår. Men jag gillar inte detta. Så hur ska jag få egen odlad sallad utan att behöva dela med mig av den - för det vill jag inte.

Och naturens barnkammare i form av fåglar - trastar tror jag - har i en stor grupp lämnat sina bon och det låter bara en skrålande från skogen. Ungefär som studenterna på sina studenflak. Och det flög ett stort gäng och det är väl inte bara från ett bo för då har dom kläckt många. Och man ser hur dom inte riktigt har koll på flygtekniken.

I morse när jag skulle parkera min bil och betala i automaten så tog skrället inte de gamla kronorna med gamla kungen. Så jag fick inte tid som räckte så jag fick gå tidigare idag. Fast det var bara en kvart och en man som stod bakom mig hade haft samma problem en dag tidigare. Vad är det för maskiner egentligen. Tänk om jag bara hade haft gamla kronor.

På måndag ska jag testa igen och om den inte tar mina kronor ska jag ringa och felanmäla och säga att jag inte kan betala och så får dom skriva upp att jag står där och inte lappar mig ifall dom kommer.

Och när jag nästan var hemma ringer mobilen och jag fick vända tillbaka för jag hade tappat min plånbok. Den låg på golvet där jag hade suttit. Vilken tur att nån såg det. Inte kul att först inte veta vart plånboken var och sen inte fått tag på den förrän måndag kanske.

Härliga fredag. Nu ska jag bara ta det lugnt.

Vårt avlånga land

Via facebook och på släkts blogg ser jag att det snöat i mina gamla hemtrakter. Usch och fy.

Känns lite konstigt speciellt en dag som denna då jag suttit ute i bara bh'n för jag orkade inte leta fram bikinin och det var så varmt och jag längtade efter att det skulle fläkta åtminstone lite.

Så jag har suttit och legat på maget och solat mig. Skönt för det har varit dåligt väder ett par dagar och regnet har ju öst ner och mer ska komma.

Jag kollar min salladsbädd efter tecken på att dessa frön börjat gro men inget syns än men blir det bara varmt också så kommer det nog att synas snart.

Tycker också att denna vecka känns konstig - har ingen koll på dagarna riktigt. Och sonen har inte varit i skolan eller praktik då han varit sjuk och nu ligger dottern och hostar och nyser och mår allmänt kasst och jag tar i trä och hoppas jag slipper bli förkyld.

Och har man inga tider att passa och en söndag mitt i känns det som om det vore måndag idag men det är ju bara fredag :)

Fast det spelar ju för min roll inte så stor roll, har ju liksom inga tider att passa än enstaka på en vecka.

Träffat min arbetsterapeut igen och då skulle egentligen min handläggare på af också varit med men hon var inte där så det är flyttat till början av nästa månad. Får se om dom kan hitta någon praktikplats som är långsiktig och som jag kan få arbetsträna hos. Och sen få chansen att få fortsätta hos.

Tröttheten är fortfarande något som ämmar mig stort. Jag har ingen energi och igår hade jag kunnat legat hela dagen om jag inte tog mig i kragen och åkte iväg och drack kaffe hos en kompis istället. Ungarna var utflugna för dagen pga kalas hos pappans nya släkt så det skulle bli tyst och lugn i huset annars.

Idag så lockade solen upp mig. Det känns ju genast bättre med sol även om man då sitter i trädgården och inte gör så mycket.

Så det är en lång lista med frågetecken jag har att ta upp med vårdcentralen när jag ska dit.

Nu är solen skymd av mer moln men det är fortfarande varmt och skönt. Så jag ska nog sätta mig ute och sticka lite. Har inte så mycket kvar på min poncho som jag håller på med. Går ju varannan onsdag på stickcafé - det är så trevligt och nu är det bara två gånger kvar innan sommaruppehåll och jag vill bli färdig för att visa upp mitt alster och hitta något nytt att sätta stickorna i under sommaren. Eller så ska jag virka - har inte bestämt mig än.

Ha en trevlig helg alla vänner i bloggsfären

wtf

någ6n brå2ar 0ed 05na tangenter + vad har hänt + 0an 3åter d6ttern använda 06n dat6r 6ch detta är vad s60 händer

Uppdatering

Tack vare min personliga datasupport kunde jag få detta problem löst. Dottern hade kommit åt en tangent och låst bokstäver så att det bara blev siffror på vissa tangenter på min lille bärbara. Hade ingen aning om att den funktionen fanns. Men nu vet jag.

Blandade kort

Här ser ni ett av mina alster som stickerska. Det är pulsvärmare. Hur enkelt som helst. Lite resårstickning, slätstickning och så syr jag ihop och lämnar plats för tummen! Kommer bli fler av dessa eftersom tanken var att jag skulle ha dom men sonen la beslag på dom. Det är skönt för mina leder att ha såna på sig.




Här är ett par tavlor som jag tänker sälja kanske eller ev ge bort. Dom är gamla vet inte om dom är från 60 talet eller tom tidigare. Det är lagen i hemmet - den blå vad kvinnan skall och den röda lagen i hemmet - vad mannen skall. Och som skild, singel etc har jag inte längre någon lust till dom.

Och här är min tapet i vardagsrummet i lägenheten. Är så nöjd med den även om jag inte är så nöjd med fotona. Men jag är inte någon fotograf av stora mått och har heller ingen kamera som levereras bättre än så här. Men det syns ju lite i alla fall.

Och vi har också redan köpt den första prydnaden till hemmet. Dottern tyckte vi skulle ha denna och den blir nog hängande på väggen och inte utanför dörren. Men den är söt. Min svägerska köpte i somras i samma stil men med annan text på. Också jättesöta.

Och ni ser orginaltapeten i hallen som jag nu har spacklat över och ska måla i helgen. Så det får bli nya bilder sen.

Städa och åter städa!

Nu är det dags igen att ta tag i sopkvasten och röjja så inte en enda pinal finns att återse. Kläder som har tvättats och ligger i en hög stuvas in i garderoben. Pryttlar i badrummet stoppas undan, köksbänken ska rensas från allt.

Puh! Hoppas verkligen det är absolut sista gången jag gör detta städande inför visning nu.

Livets vändningar

Ibland är verkligheten brutal!

Man läser och hör i media varje dag om elände, mord och misshandel både på människor och djur.

Jag ska erkänna att jag läser Flashbacks forum då det händer saker som man egentligen inte vill höra talas om. Man är nyfiken. Och första gången jag hamnade där var för att man läste om någon kändis som gjort något som den inte borde.

Och så kommer dagen då man inser att det här är närmare än vad man vill tro. Den där rubriken blir helt plötsligt till ett igenkännande.

Man känner anhöriga - inte nära - men man pratar då man träffas på byn och fattar att deras liv också har gått i spillror precis som offrens liv har gjort.

Det går inte föreställa sig hur det känns att vara ett offer eller anhörig till ett offer och det går absolut inte heller att förställa sig mamma, pappa, syskon, andra nära och kära till den som begår så grova brott har det.

Om något händer mina nära eller kära så skulle jag bli galen och hatisk tror jag. Men om någon av mina nära och kära skulle skulle vara den person som blev en gärningsman. Då skulle jag också bli galen men jag skulle inte kunna hata. Detta är så svårt ämne för det är en mynt med två sidor.

Hur ska man bete sig nästa gång man stöter på personen. Jag är som sagt avlägset bekant, bodde grannar en gång i tiden. Alla vet ju!

Otäckt är det!

Nån som är duktig på växter??

Jag har gått förbi dessa blommor tidigare och idag så plockade jag med mig frön men har ju inte som helst aning om vad det är för något men jag tycker dom är vackra.

Ca metern höga, rosa och mörkrosa blommor - och korten är tagna med mobilen så det är ju inte så där jättebra kvalitet.

Frökapseln "sprängs" när man tar i den.

Gillar att dom är så höga och vackra så jag hoppas någon blomsterkännare (svägersk) vet vad detta är för något. Och nästa sommar kanske jag kan visa hur det växer i min nya trädgård.

2010

Ibland gäller det att man är före sin tid. Som att köpa nästa års almanacka.

Birgitta Lindeblad målar härliga tanter och hennes almanackor brukar ta slut snabbt så när jag var på Balders Hage senast så passade jag på att köpa en.

Hennes tema för 2009 var kärlek och temat för 2010 är lathet -vilket passar mig bra :)

Ömse och ittna - bilder

Här ovan är min favoritskog att gå i. Här är jag ofta och så viker jag av in i mer snårighet för att hitta det gula goa guldet. Jycken är därframme men syns inte alls:)

Här är (på sniskan) min tjusiga klematis. Kommer sakna den när jag flyttar men ska ta en skott av den och hoppas på att den kommer bli lika tjusig på nästa plats.

Katten han hittar olika platser att sova på mest hela tiden. Kan liksom aldrig leta på samma ställe. Här vid skohyllan precis innanför dörren låg han en hel dag.

Och här ser ni vad jag gjorde av loppisfyndet - passar precis till vinboxar - om dom är av samma storlek som dessa så nu är det bara vin i den storleksförpackningen som gäller. Och på kortet har jag inte satt en karaff ovanpå. Jag har diskat och använder en sån som man har vinäger i. Ska man ha ett glas vitt ska det ju vara kallt och då har jag fyllt upp en sådan och ställt i kylen medans jag lagar maten.

Och här skulle jag bädda sängen men det var inte så lätt eftersom jycken vägrade flytta på sig. Och han låg så gott så han fick ligga kvar tills han ville vakna.

Så detta var lite blandat.