Min uppväxt är kantad av alkohol och missbruk. I riktigt tidig ålder så var väl föräldrarna som föräldrar var mest. Man hade någon middagsbjudning där man drack vin till maten och tog något annat till kaffe.
Men där fanns också fester. Fester där alkoholen flödade och grannskapets mest märkliga och udda figurer kunde ses liggandes sovandes i diket under sommarmånaderna utslagna av spriten.
Fester som blev fler och fler.
Vinterhalvåret var lugnare ur festsynpunkt men inte då det gäller inom hemmets 4 väggar.
Min mamma drack periodvis så hon inte klev ur sängen på veckor och man visste aldrig i vilket skick hon kunde vara i när man kom hem från skolan.
Eller när man under en helg kunde märka hur hon blev fullare och fullare och man kunde inte begripa varför, hur hon medans hon lagade mat i början kunde tyckas vara helt nykter och innan middagen var klar så var hon rejält berusad. Men så inser man att det fanns gömmor både här och där.
Många jular och andra helger har blivit totalt förstörda.
Pappa drack också men skötte det snyggare om man nu kan säga så men så är min uppfattning.
Det hände aldrig att han låg dagen efter bakrusig utan att kunna kliva upp. Han jobbade varje dag, skötte skogsbruk och annat efter jobbet och man kanske inte såg honom på en hel kväll förrän han kom in och då var berusad och försvann för att sova. Han var inte så händig i hemmet men försökte väl på att laga någon form av mat i alla fall.
Skulle han ha blåst så är jag övertygad om att han säkerligen var rattonykter många gånger. Läkerol var hans ständiga tablett.
När han var på socialt festhumör och drack så kunde det vara fullt med folk och man spelade musik. Pappa var musikalisk och spelade många instrument och det fanns gubbar som var likasinnade och man var ett gäng spelemän som spelade och drack.
Ibland så var det roligt men oftast var det tvärtom och jag försökte att inte vara hemma så mycket. Men det fanns inte så många ställen att fly till då de flesta i byn jag växte upp var likasinnade.
När det gäller mamma så hade hon taskiga gener. Det förekom mycket alkohol hos både mormor, morfar, mormors nya gubbe och syskon.
När det gäller gener från min pappas sida så var dom mer sparsmakade då det gäller alkohol. Det är den uppfattningen jag har fått. Jag såg aldrig min farfar dricka sprit. Och han bodde hos oss när jag var liten och under den tiden så förekom det inte alkohol utan det var först då han flyttade därifrån.
Min erfarenhet av att själv dricka alkohol började vid 12 års ålder - då hade jag min första fylla och därefter så drack jag och mina vänner då och då alkohol. Det finns många tråkiga minnen som skett under alkoholen.
Jag dricker fortfarande alkohol och man skulle kunna tro att man i den situation jag befinner mig i eller har befunnit mig i tidigare skulle ha gjort mig till en missbrukare också. Det hade inte alls varit konstigt att man lagt sig till ett beteende som man så väl känner igen.
Men jag har inte hamnat där och det är jag stolt över.
Varför kommer dom här tankarna nu??
Jo, jag drack vin häromkvällen. En Chardonnay och jag njuter av smaken av detta kalla vita vin.
Och hur lätt det skulle kunna vara att fly bort från allt genom dricka.
Men att dricka mig berusad tar emot. Det känns inte bra och jag har tillräckligt många gånger under ungdommen och lite senare också gått och lagt mig med fötter som snurrar i taket. Mått illa och sen dagen efter förbannat alkoholen och svurit på att aldrig mer röra en droppe.
Men det var länge sen nu för jag vill inte bli full det räcker med lite salongsberusning. För självklart blir man ju påverkad. Jag vill inte tappa kontrollen. Jag vill veta vad jag gör och säger. Jag vill inte gå och lägga mig och känna det som om man är i en karusell. Jag vill inte vakna på morgonen och känna hur det spränger i huvudet. Och jag vill inte sova bort en dag pga att jag är bakis.
Men jag tycker om att njuta av ett gott glas vin. Och genom åren så har man lärt sig lite om smaker och jag skulle gärna gå en vinprovningskur.
Jag tycker det är gott att ta ett glas när man står och lagar mat. Dricka ett gott vin till maten. Är man ihop med vänner så dricker man ju mer en kväll än vad man gör om man är ensam. Vid riktigt festliga tillfällen tycker jag det är gott med en drink före maten och hela konceptet med en avec till kaffet.
Läste någonstans att man inte hittar alkoholister bland dom som har fibromyalgi. Alltid något possitivt. Om man kan ju fundera på varför det är så. Är det något i våra gener som gör att man inte vill eller kan dricka på sånt sätt. Är det något som gör att vi inte känner suget att dricka det första man gör på morgonen trots att vinet finns framför näsan?
Och jag kan stolt säga att mina barn aldrig sett mig så berusad att jag inte kunnat ta hand om mig själv. Dom har heller aldrig sett mig så bakis att jag inte kunnat kliva upp och ta hand om dom dagen efter.
Hade en kompis för några år sedan som jag idag inte umgås med längre och mycket har med alkoholen att göra och hennes val av pojkvän.
Vi kunde sitta och prata dela på en flaska vin och jag kunde först inte fatta hur det kom sig att hon alltid blev så full även om vi drack samma mängd. Och det hände att mina barn kunde komma och se henne och sen säga till mig och fråga varför hon var så full.
Vi tål ju alla olika mängd av alkoholen, en del kan dricka mer andra mycket mindre. Men tragiskt nog så var det nog så att hon även drack hemma innan. Kommer även ihåg hur hon tidigt på en tjejmiddag blev okontrollerbart berusad innan någon av oss andra hann bli det. Och hon fick skjutsas hem. Att prata med henne om detta gick inte. Ser henne ibland och hon sköter sitt jobb och ser nykter ut men det finns där. Den där genen.
Nu är ju mina barn i den åldern att dom också dricker. Dottern får ju tom själv handla på krogen. Men ingen av dom har ännu kommit hem och mått dåligt av alkoholen. Jag har ju träffat dottern flera gånger efter fester men aldrig upplevt henne som full och vad jag förstår av hennes berättelser så är hon måttlig av sig.
Sonen har också varit berusad men honom har jag aldrig haft chansen att se men tror att även där finns det en måttlighet av vad jag förstått av deras berättelser.
Pappan sa att han nog skulle vara beredd nu på helgerna ifall sonen skulle behöva hjälp. Har bekanta som fått såna samtal av både barnen själva, kompisar, nattvandrare och polis. Hemska tanke men bara dom kommer hem. Ringer och ber att få bli hämtad.
Jag hade aldrig den känslan av att det skulle vara något jag kunde göra - ringa hem. Det var ju ingen som brydde sig i all fall. Då själva oftast var berusade och hade noll koll på vad jag gjorde.
Med facit i hand så är det ju ett under att man inte hamnat på fel sida sträcket!
