Sopa under mattan!

Sitter på jobbet. Det är lunchtid men jag kom klockan 10 och ska jobba till två så jag skippar helt enkelt det hela.

Visst skulle man kunna jobba två timmar luncha 1 timme och sen jobba två till. Men det tar så emot att sitta där och lyssna på det två kvarvarande kollegorna kvittra och vara nöjda med sina liv.

Det är så jobbigt att ens behöva sitta här men jag är nödd och tvungen att stå ut en månad till - 50% i alla fall.

Pratade med försäkringskassan idag och blev vackert upplyst att jag inte kan göra som jag gjort. Jobba 4 timmar och sen två hela dagar. Neppeligen. Måste jobba 4 timmar varje dag. Skit också.

Anledningen till att jag tänkte göra som jag gjorde var för att spara in bensinpengar men så inser jag ju också att jag inte fixade det förra veckan. Efter 8 timmarsdagen var det stopp så hur den synvinkelns så är det ju rätt för jag fixar inte hela dagar.

Nu är det hela 4 dagar ledigt i alla fall.

Jag sitter och försöker jobba och sånt som tidigare gick på ett kick tar hur lång tid som helst. Jag har så mycket annat i huvudet. Kan inte alls koncentrera mig. Eller så fastnar jag och bara stirrar.

Kommer jag någonsin känna mig normal igen - det är en tanke som ständigt återkommer.

Kommer jag vakna upp en morgon och känna att livet ler mot mig igen.

Kommer jag någonsin titta på en annan person och tänka att det här är min kärlek i livet (och då inte barnen).

Usch, jag vill bara gråta. Tårarna stiger upp i ögonen och jag sväljer klumpen. Och vill bara rusa här ifrån i panik. Och så har jag inte med mig någon medicin heller i väskan som jag kunnat tagit nu.

Börjar svettas och känna mig panikslagen.

Måste sluta tänka men det går ju liksom inte.

Jag kollar min mail flera gånger för att se om jag får något besked om lägenheten. Och jag ställer in mig på ett nej. För livet är ju så just nu för mig. Negativt.

Ute så är det just nu uppehåll men det är en molning himmel och man skymtar lite blått. I morse så spöregnade det.

Jag vaknade i morse och tittade på klockan - Den visade 5 och jag tänkte att jag kan sova fler timmar och kände att jag måste somna om. Och så har man den där känslan i kroppen att man inte somnar om utan bara ligger och vrider sig. Och jag ville inte kolla klockan något mer.

Helt plötsligt så ringer den - då är klockan 9 och jag har ju uppenbarligen somnat till men jag avskyr den där känslan av att man inte har somnat. Man är liksom inte utvilad man är i ett tomrum.

TV!

Jag la mig i soffan igår em för att titta på tv och det var inte nåt egentligen att se men jag låg där. Och jag känner mig nöjd med att jag inte ligger framför dumburken hela dagarna när jag inte fixar något annat. Men jag tycker det är bara skit egentligen på tv och orkar inte titta.

Men så fastnar man framför den. Ibland så tittar man på rena dyngan men kan inte gå därifrån eller så ser man något riktigt bra. Och så har jag ju favoriter som jag gärna vill se.

I förrgår tittade jag på en dokusåpa på 3:an - Mama's boys. Sicket program. 3 killar letar sin drömtjej men mamma ska vara med och lägga sig i. Och en av mammorna var ju svärmor from hell. Stackars den som får henne på halsen. Spring!

Och igår så såg jag den engelska versionen av programmet där kändisar släktforskar. Jag har inte sett den svenska för det lockar mig inte och var väl inte sugen på gårdagens version heller men så visade man vilken som skulle släktforska igår. Och det var Stephen Fry och det är en av mina absoluta favoriter när det gäller engelska skådespelare. En person som man tror en genuint engelsk och kommer från en "posh" familj men så var icke fallet. Han har judiskt påbrå och hans föräldrar hade tur att komma till England för jobb precis innan kriget och klarade sig därför. Han släktingar dog i koncentrationsläger. Detta var på mamman sida. På pappans sida fanns också något man pratade om. En ingift släkting visade sig vara dotter till ett fattighjon. Skandal!

Jag gillar honom och sett flera dokumentärer han gjort. Han berättar så bra. Och jag gillar han som skådis också. Så jag är glad över att jag zappade igår och hamnade på rätt kanal.

Och jag har kollat nättidningarna idag och läser hur kronofogden fått sälja massor av boende den senaste tiden och "trenden" är att det kommer bli allt fler. Det har blivit så här då man inte har marginaler då man blir arbetslös och det finns många som är i samma sits som mig. Ingen a-kassa. Men även om man idag har a-kassa så är det ju väldigt många som inte får en bråkdel av sin lön eftersom taket är maximerat och man får inte 80% av sin lön. Och många har inte heller någon tilläggsförsäkring som man tydligen ha kunnat haft och därigenom få ut 80% av sin lön.

Men det är ju så att man tror ju att detta händer inte mig. Precis som med allt annat. Jag kommer aldrig hamna i en trafikolycka, jag kommer aldrig drabbas av någon sjukdom som gör att livet aldrig mer kommer bli detsamma. Mina nära och kära kommer alltid må bra och ha det fantastiskt.

Visst det är så för många men varje dag så kan man läsa om motsatsen.

Jag måste i alla fall ha retat gudarna något enormt i mitt förra liv eftersom jag får sona bittern i detta.

Och inte kan jag bara sopa skiten under mattan heller!