Som en klubbad säl kände jag mig när klockan ringde i morse. Så trött jag var. Skulle så gärna velat ligga kvar i sängen och sova mer.

Varför ringer klockan då man sover som godast?

Natten har varit orolig. Var så trött när jag gick och la mig vid strax efter 10 och cityakuten - Carter is back - min favorit i programmet.

Hade tagit en tablett för att somna bättre. Men när jag väl låg där så var det inte lika lätt. Det tog ett tag innan jag somnade och sen har jag vaknat ett par gånger under natten.

Den dag jag kan somna in gott på en kväll, sova en hel natt och vakna utvilad - den dagen kommer bli en ren lyxdag!

Sen undrar jag om det finns osynliga elefanter i mitt hem - ja inte skära som man kan se om man tittat för djupt i en flaska utan tunga saker.

Det känns som om det stått elefanter på mina fötter!

Detta är något som jag inte kan fatta med fibromyalgin. Hur kan man helt plötsligt få den känslan på kroppen?? Att fötterna gör ont på ovansidan precis som man blivit stampad på. Eller som när händerna värker som om man hade kört in dom i en mangel. Osv. Etc. Mm.

Kollar min mail hela tiden ifall jag ska få kolla på lägenheten eller inte. Lika nervöst varje gång. Och den där ångestoron i magen det sitter där som en bilring. Och än har det inte kommit något mail.

Är nöjd över 1 sak idag också. Igår var det ju att jag fixade tvättmaskinen.

Idag är jag nöjd över att jag igår gjorde två middagar av storpacket med köttfärs.

1 - Chili Con Carne

2 - Köttbullar i tomatsås.

Det är så skönt att ha middagen färdig.

Idag ska vi äta köttbullarna tyckte dottern. Jag gillar att laga mat och att exprimentera så igår tog färs, ägg, ströbröd, senap, tomatpure, ost, kryddor och gjorde små köttbullar. När dessa var stekta och lagda i en annan panna så färste jag lök, tillsatte tomatpuré, vatten, buljong och kryddor och hällde över köttbullarna och så fick det stå och puttra en stund.

Barnen insöp dofterna och ingen protesterade mot den senare rätten. Jag var lite osäker på om dom skulle godkänna att jag lagt dom i tomatsås men ingen sa något negativt så idag blir det spagetti och köttbullarna.

Solen skiner igen och himlen är klarblå. Inte ett moln men temperaturer som vi hade för några veckor sedan har vi inte utan det är mer normalt för årstiden.

Planerade min lunch hemma - inget avancerat alls men jag ska sitta ute i solen och äta. Det blir något så delikat som fil med havrefras med jordgubb.

Och jag sitter här på jobbet och det är en konstig känsla eftersom kollegan redan tagit över hälften av det jag brukade göra. Jag har inte kopplat in min telefon för det finns liksom ingen anledning känner jag. Jag vill inte prata med kunderna och hålla på med order.

Jag ska pilla med lite bokföring och göra som kuratorn sa. Sitt bara där och sök jobb, kolla runt på nätet. Sitt där rakryggad och stolt.

Jo visst men det känns lik förbaskat för jävligt. För jävligt att jag blev den utvalda att inte få jobba kvar och inte fatta riktigt varför det blev så egentligen. Lyssna på kollegan som berättar om 3 miljonshuset hon och hennes gubbe tittar på. Lyssna på hur dom renoverat hela sin lägenhet inför ev försäljning. Lyssna på hur dom hade det på sin semester under 3 veckor. Samtidigt som man själv sitter och funderar på om man har tak över huvudet i vinter. Kommer jag få tag på ett nytt jobb igen. Semester - har inte åkt någonstans på sommarsemester sen 2002. Ekonomin - hur ska jag klara av detta.

Det känns så orättvist. Speciellt när man kämpar och kämpar genom alla år och helt plötsligt så känns det som om det var helt onödigt. Varför kämpa när man ändå inte kommer någonstans.

Man stampar i samma gamla fotspår. Tar ett steg fram och ramlar 40 bakåt. Motvind alltid denna motvind.

Och jag vet att jag inte är ensam just nu om detta läge men det hjälper ju föga. Man är i sin egen situation. Även om det kan kännas som en liten tröst men det är ändå för jäkligt att det kan bli så här i dagens samhälle. Att världen kan hamna i en kris som den vi nu har.

Pratade men en person igår som också är varslad. Har jobb maj ut. Ev längre. Jobbar också i byggbranchen och det finns jobb hur mycket som helst att göra men inga pengar.

Det som skiljer mig från många är att jag är ensamstående. Och det gör att fallet blir så mycket hårdare. Har ingen som tar emot mig.