Panikångest

Vad jag längtar till den dagen då jag kan andas ordentligt igen och känna mig lite lugn.

Vaknade i morse och det gick bara inte att kliva upp och försöka göra sig iordning till jobbet.

Jag jobbade 4 timmar i måndags och 8 timmar på tisdagen. Hade tänkt ta 8 timmar på onsdagens så var det gjord 50% denna vecka men jag klarade det inte. Så då tänkte jag att det var för mycket att jobba 8 timmar så jag flyttar dom till fredag eftersom jag träffade kuratorn igår.

Men det blev inte bättre!

Panikångest, oro som gräver runt i magen, den enorma tröttheten som följd och så fibron på det.

Jag har blivit av med jobbet pga arbetsbrist - ok det går att leva med.

Men nu är ju den största oron att inte hitta någon annan stans att bo. Ett ställe som känns bra och inte är på våning 5 i ett höghus och en trång 2:a.

Boendet är så oerhört viktigt för mig. Jag tillbringar så mycket tid i mitt hem så jag måste ju trivas.

Och jag har haft den där pepparsmaken i munnen varje dag jag gått in på mailen för att se om jag fått svar på en lägenhet jag sökt. Sista dagen var för längesen och jag har väntat och väntat. Idag fick jag ett svara att jag Kanske har fått en lägenhet. Ska titta på den imorgon och så är det bara att hoppas och ha ångest igen.

Får jag den så kan jag gå vidare och lägga ut huset till försäljning.

Lägenheten är inte billigare än det jag har idag men man får mer hjälp från Soc än om jag skulle behålla huset för att jag har andra lån än på huset. Reglerna är konstiga men så är det.

Så håll alla tummar.

Och jag önskar så att jag fick lite ro i min kropp om så bara för en stund.