Idag har jag för första gången i mitt liv fått akupunktur. 6 nålar sattes i rumpa och länd och 1 på vardera fot.
Nålarna kändes inte så mycket förrutom den som satten på högra sidan av skinkan. Det gjorde jätteont och muskeln krampade till lite.
Sen så var sjukgymnasten och vred på nålarna ett par gånger och det var inte alls farligt utan jag skulle ju känna en liten svidande känsla och vissa kunde man vrida på mycket tills det kändes och den i skinkan behövde hon knappt nudda.
Jag hoppas verkligen det hjälper mot min onda rygg som nu har bråkat med mig så länge. Ska tillbaka på fredag för en ny omgång.
Just nu känner jag mig bara som förr - det gör ont. Och jag kunde bli trött också och det är jag men det har jag varit hela dagen.
Klockan ringde vid 6 i morse och jag gick och väckte sonen sen snoozade jag tills klockan blev 7 och jag visste inte hur jag skulle klara att få upp ögonen.
Men på något sätt gick det och jag körde sonen till tåget, gick en promenad med jycken. Solen sken och det är helt underbart ute. In för att äta frukost och jag hade hoppats på att jag skulle kunnat vara uppe men var tvungen att gå och lägga mig igen för jag var så trött att det sved i ögonen. Sov ett par timmar och hade kunnat sova mycket mer men jag skulle ju iväg.
Och det har varit skönt väder så jag ville inte gå och lägga mig igen när jag var klar utan har suttit ute och läst lite.
Har även väntat på att min tf läkare skulle ringa mig för jag var och tog prover för diabetesen i fredags. Ska vi sätta in en tablett till - insulin? Eller inte. Ska jag byta medicinen jag idag äter pga magkrångel eller inte. Hur ser mina blodfetter ut. Allt detta ville jag ha svar på men inte ringde han inte. Tycker det är dåligt. Och jag saknar min läkare men hon är borta hela juni också. En del av min trötthet beror ju på diabetesen att den inte är som den borde och jag måste ju det bra så att jag orkar motionera och göra annat som jag bör nu när jag har detta. Får väl själv ringa imorgon och höra.
Ikväll väntar en lugn kväll i soffan. Jag har lånat böcker på korttidslån så jag har att läsa för att hinna läsa dom på 14 dagar men det kommer att gå. 3 böcker lånade jag totalt, Katarina Wennstams - Alfahannen- den håller jag på med, Michael Connoly - gatans lag -ska läsas och Carin Gerhardsen - vyssan lull i Hammarbyserien - den har jag läst ut.
Och med hjälp av sonen har jag möblerat om lite eller rättare sagt ändrat soffan så att - vad det nu heter - en utstickande del nu är på vänster sida istället för höger och är intill fönstret istället för rakt ut i rummet. Det blev himla bra och känns mysigt och det blev rymligare när man inte har en del som sticker rakt ut i vardagsrummet.
Det blev en hel del skruvande men det var det värt.
Jag har idag fått 2 droppar i vardera öga med någon halvminuts mellanrum och det var inte någon skön känsla. Det sved fruktansvärt. Och sköterskan sa att det var vanligt men att andra droppen skulle kännas mindre - jo pyttsan! Men jag kan vara känsligare i ögonen än andra pga fibron sa hon som sen gjorde undersökningen. Kanske stämmer eftersom jag inte längre kan ha linser och det är i ögonen jag känner av pollen.
Och anledningen till detta var att jag skulle fotografera mina ögonbottnar för att se att inte diabetesen gjort någon skumt med mina ögon och för att göra detta så ska pupillerna göras stora och det blev dom.
Jösses efteråt så såg jag helskum och jättedrogad ut och inte kunde jag se normalt heller. Det stod på kallelsen att man inte skulle köra bil efteråt och att man kanske behövde solglasögon.
Idag regnar det men jag kände ändå hur ljuskänslig jag blev och inte såg jag så bra heller. Det blev inte suddigt utan mer oförklarligt konstigt.
Nu flera timmar efter är synen lite bättre men pupillerna är fortfarande stora.
Träffade på en bekant och vi stod och pratade lite och bestämde oss för att ta en kaffe vilket var bra för då slog jag ihjäl en stund i väntan på att jag skulle kunna köra min bil hem.
Hennes son och min son har gått i skolan ihop och är bästa kompisar men vi föräldrar har inte umgåtts så mycket utan vi hejar och pratar då vi träffas. Och nu visade det sig att hon också har fibro och har haft i många år och det väldigt mycket som var så lika och det är så skönt att träffa någon som man känner och som förstår precis hur man mår och har det. Att hon också kände av den här förlamande tröttheten man drabbas av.
Idag är en sån komadag igen och hade det inte varit för att jag skulle iväg så hade jag nog legat mest hela dagen. Och igår kväll hade jag väldans huvudvärk och förkylningen vill inte ge med sig riktigt. Ska jag gå i samma fotspår som dottern vilket jag gjort hittills så har jag nog en vecka till minst med hosta och snörvel för hon ligger en vecka före mig och är sådan.
Men vi har rensat näsan lite idag till middag - det blev soppa - gulasch. Vädret passade för det idag. Haden en bit bog i frysen som fått stå och koka i flera timmar och blivit så där härligt mört.
Igår var vädret annat med mer sol och värme och då blev det en kycklingsallad. Det är varationer.
Pingst är numera en helg som går obemärkt förbi sen man tog bort annandagen - det är som vilken annan helg som helst. En ren slump att jag fick veta att den ens var.
Men vädret har i alla fall varit sitt allra bästa till mångas förtret. Tänker på alla som sprungit Göteborgsvarvet idag och kollapsat i värmen.
Och jag har inte suttit i solen utan kunnat sitta i skuggan. För förkyld fortfarande för att orka med solen. Men skuggan det är jätteskönt. Jag har sköna val att välja mellan i min nya trädgård. Antingen kan jag sitta i sol hela dagen eller så i skugga utan att behöva sitta under parasoll eller flytta på baksidan eller liknande.
Och det är dags att klippa gräset och det ska göras nästa veckan då sonen kan hjälpa mig få fram klipparen och förlängningsladden som ligger långt in i förrådet. Men grannarna har varit i farten kan det bero på lappen vi fick i brevlådan häromdagen om att man kommer inspektera våra små täppor så dom inte växer igen för bor man i vårat område/bostadsföretag så har man ansvar för sin trädgård. Annars kan man bo så man inte har någon.
Jag har flyttat blommor i rabatten nu när jag ser vad som kommit upp. Och så har jag stått på knä med en dyna under mig och rensat ogräs. och svetten bara dröp om mig, in i ögonen så jag såg inget utan fick gå in och torka mig flera gånger. Det är en känsla som jag hatar och som kommit i samband med fibron.
Jag har en lilja som ska bli spännande att se hur den kommer utveckla sig. Får se upp med små röda illvilliga röda baggar bara. Den har jag flyttat och så flyddade jag på pioner som kom mitt i rabarbern. Och så fick kärleksörten flytta på sig några centimeter så det blev mer harmoni. Och efter att lökarna nu blommat över så är det tomt vid stenkanten så jag funderar på vad jag ska göra där. Någon perenn. Ska kolla bland fröpåsar vad jag kan så för något.
Och så har jag planterat petunior i flera krukor. Så nu har jag fyllt de krukor jag tänkt fylla. Vet inte om jag berättat men det är pelargoner och lobelia också i krukor.
Och när jag sitter coh tittar upp i min skogsbacke så är den nu alldeles fylld med vita blommor. Jag hoppas verkligen att dom kommer att bli till goda röda bär. Om det är smultron eller jordgubbar som flytt vet jag inte. En del plantor ser så stora ut. Grannen hon kör över sina med gräsklipparen för det blev inget där men jag har mer sol så kanske har jag tur. Sen kommer en ormbunke bland träden och något annat med stora blad och små blommor.
Träden är helt gröna och det kvittrar i mängder och det är olika läten så det är nästan så jag funderar på att gå och låna en bok som ska finnas tillsammans med en cd med läten.
Det är någon konstig fågel som skrattar liksom men inte som en mås. Stark i tonen och det gör mig nyfiken. Sen har jag även i denna trädgård någon trast som sätter igång samtidigt som solens går upp.
Härligt är det i alla fall och jag kom på mig att jag saknar inte vattenutsikten jag hade förrut även om det är någon visst med vatten. Skogen är ett bra substitut. Hade nog inte gillat det lika mycket om jag bara haft andra grannar att glo på.
Vi sa jag och dottern häromdagen att katten trivs i alla fall. Vi ser honom mycket mer ändå är han ute nästan jämt men han ligger i skogen och kikar. Han som nog är den nyaste inflyttade katten i detta kattrika område har visat vem som är herre på denna täppa.
Förkylningen är på väg att släppa men jag har en väldig hosta och dom första dagarna var en plåga som heter duga. Jag hade så ont - träningsvärk både i bröstet och ryggen så jag kunde inte hosta till. Nu går det bättre men det är inte lätt att sova för då hostar jag så jag vaknar. Och jag hatar att den vanliga fibrovärken i rygg, höfter, ljumskar och ben förstärks när man är sjuk. Det är som influensavärk fast man bara är förkyld och jag har inte haft influensa på säkert 15 år - typ! Och jag kommer ihåg den för jag hade så ont i kroppen och det gick inte att ta en enda värktablett för att få den att släppa utan jag vred mig nästan i smärtor. Men då hade jag hög feber också.
Nästa vecka har jag en fullspäckad vecka. Måndag - kuratorn, Tisdag - ögonbottenslysning, Onsdag - sjukgymnasten, Torsdag - träff med handläggare och terapeut på af, Fredag - diabeteskontroll. Det gäller att sprida ut gracerna. Jag har inte gjort någon egen blodsocker koll denna vecka. Den har varit ur fas ändå. Har ätit både glass och druckit te med honung. Och maten har ju inte varit så mycket mer än mackor. Man har ju liksom ingen lust att äta eller laga mat när man är sjuk.
Men igår hade jag mer lust och då gjorde jag crepes med trattkantarellsstuvning. Det räckte tills idag också. Sen blev det öl till. Köpte sån som är utan alkohol helt. Den känns helt ok fast om man fick göra en smaktest så kanske man skulle tycka den var helt äcklig. Men jag är ingen större ölkännare eller drickare men kan tycka det är gott då den är iskall och det är varmt.
Såg att man nu säljer färskpotatis också. Det är gott i alla varianter. Men när det är såna här varma dagar så längtar man efter sill, gräddfil, gräslök och potatis tillsammans med en kall öl. Det är sommarmat!
Nu är klockan nästan 22 och det är ljust fortfarande. Jag ska ta och plocka in tvätt som jag hängt ute, ta en koll efter sniglar - dom ser ut att ha hittat mitt smörgåsbord med sallad - jäkla rackare men jag har saxen i högsta hugg. Och jag hade fler i förra huset. Och så läste jag att koppartråd ska vara bra när man vill hålla sniglar bort. Så jag ska ta och strippa lite sladdar jag har liggandes.
Sen blir det tidigt i sängs - jag har legat i sonens rum denna vecka och haft fönstret öppet nära ansiktet så jag skulle kunna andas frisk luft. Hans säng är riktigt skön - och så läser jag Roslund och Hellströms - tre sekunder. En bra bok och inget är det på tv.
Men igår hade jag nostalgi i tv-tittandet. St Elmos fire - så bra jag tyckte den var på sin tid och jag gillar den fortfarande. Härligt 80-tal.
Har fått besök och jag ska villigt erkänna att så värst glad är jag inte över att fått påhälsning. Inte ens då det var längse sen mer än ett år sen jag träffade på dessa senast.
Och ni ska höra hur dom snackar. Igår gapskrattade man åt mina försök att göra saker och ting bättre.
Det spelade ingen roll om jag åt glass, drack varmt te eller trott på reklamen.
Jag har fått besök av förkylningsbaciller. Och dom skrattade skadeglatt åt mina försök att lindra min otroligt onda hals. Likaså skrattar besökarna åt min näsa som nu kan jobba som stoppljus.
Och huvudvärksbacillen ja han kommer bra överens med farbror fibro. Yes - på henne bara - ropar dom. Och så glatt han samarbetar glad över besöket.
Jag hoppas dom bara tänker stanna en kort kort stund för att flyga vidare någon annanstans.
Varför ska man krångla till det - ja ibland har man ju både lust och tid att vara lite om sig och kring sig men idag ville jag ha det enkelt.
Jag pratar om middagen.
Hade tagit upp kycklingfiléer och funderade länge och väl på vad jag skulle göra med dessa.
Flygande jakob?
Kycklinggryta?
Steka dom rätt upp och ner i ugn?
Det senast lockade mest men så tråkigt ibland. Så jag skalade potatis, morötter och vitlök.
Detta la jag i en långpanna och så la jag filéena mitt i detta, kryddade med färska örter från den egna örtagården :), det blev dragon, timjan och rosmarin. Hälde lite citronsaft och soja över, svartpeppar och salt. Och så hade jag sparris som också åkte ner i pannan.
Och sen in i ugnen och medans detta fick gotta sig åkte jag och köpte sallad och gurka som var slut - ingen måltid utan sallad till tycker sonen.
När jag kom hem luktade det jättegott i hela lägenheten och sonen som tittat med skeptis i blicken kommenterade sen att det här var gott. Och det var det.
Och ingen disk att tala om sen, inga grytor, formar eller kastruller bara en långpanna så där kommer bli min nya melodi. Ja inte varje middag men mer ofta.
Och jag lyxade till det - ett glas vitt. Har inte druckit alkohol på flera månader. Vet inte hur kroppen reagerar med diabetesen och allt och med ungarna hemma känns det tryggt att prova så det var nästan lite lustfyllt att öppna flaskan som huserat i kylen länge. Så ett glas chardonnay till middagen var inte fel.
Jag testade också igår att marinera kronärtskockshjärtan. Köpte ett par burkar för rätt länge sen. Smakade på såna när jag var och åt ute senast i en buffe och det var jättegott. Hade aldrig testat förr. Jo köpte ett färskt kronärtskockehuvud en gång, kokade och så skulle man äta bladen efter konstens alla regler och jag fattade aldrig vitsen med det och det åkte i soporna.
Men kronärtskockshjärtan som jag nu köpt på burk kommer bli en favorit. Jag tog lite citronsaft, olivolja, salt och örtkryddor på burk och marinerade - jättegott.
Jag gillar mat, jag gillar att äta mat, jag gillar att laga mat, jag gillar att läsa om mat så när man har både ork och inspiration till att testa nytt så mår jag rätt bra. Önskar bara att det hände mer ofta.
Sen ska jag plantera. Solen tittar fram efter att ha varit försvunnen hela dagen och det har regnat men jag tror jag kommer vänta tills i morgon. Jag har köpt pelargoner och jord och ska plantera om dom i större krukor och placer ut runt min lilla täppa. Ska köpa lite lobelia nästa vecka för att ha runt någon kruka. 8 st pelargoner för 150 kronor. 4 röda, 2 vita och 2 rosa köpte jag. Och nu har jag även ett förråd att övervintra dom i och kan behålla till nästa år också.
Sen har jag upptäckt en sak som jag inte gillar - små små flugor - redan! Det bara svärmade igår vid luckan till sophinken. Bananer jag haft framme åkte vips in i kylen. Lite tidigt tycker jag men kanske beror det även på att jag numera har en altandörr i köket så dom små rackarna hittar in tidigare än förr. Men jag har laddat med en fångare - saft, vinäger och diskmedel. Funderar på om man ska skaffa en sophink med lock för att lockelsen ska försvinna. Det blev ju mycket av den varan idag när jag skalat potatis, morötter, gjort sallad och annat så den påsen åkte ut direkt. Så det är fördelar och nackdelar med allt.
Via facebook och på släkts blogg ser jag att det snöat i mina gamla hemtrakter. Usch och fy.
Känns lite konstigt speciellt en dag som denna då jag suttit ute i bara bh'n för jag orkade inte leta fram bikinin och det var så varmt och jag längtade efter att det skulle fläkta åtminstone lite.
Så jag har suttit och legat på maget och solat mig. Skönt för det har varit dåligt väder ett par dagar och regnet har ju öst ner och mer ska komma.
Jag kollar min salladsbädd efter tecken på att dessa frön börjat gro men inget syns än men blir det bara varmt också så kommer det nog att synas snart.
Tycker också att denna vecka känns konstig - har ingen koll på dagarna riktigt. Och sonen har inte varit i skolan eller praktik då han varit sjuk och nu ligger dottern och hostar och nyser och mår allmänt kasst och jag tar i trä och hoppas jag slipper bli förkyld.
Och har man inga tider att passa och en söndag mitt i känns det som om det vore måndag idag men det är ju bara fredag :)
Fast det spelar ju för min roll inte så stor roll, har ju liksom inga tider att passa än enstaka på en vecka.
Träffat min arbetsterapeut igen och då skulle egentligen min handläggare på af också varit med men hon var inte där så det är flyttat till början av nästa månad. Får se om dom kan hitta någon praktikplats som är långsiktig och som jag kan få arbetsträna hos. Och sen få chansen att få fortsätta hos.
Tröttheten är fortfarande något som ämmar mig stort. Jag har ingen energi och igår hade jag kunnat legat hela dagen om jag inte tog mig i kragen och åkte iväg och drack kaffe hos en kompis istället. Ungarna var utflugna för dagen pga kalas hos pappans nya släkt så det skulle bli tyst och lugn i huset annars.
Idag så lockade solen upp mig. Det känns ju genast bättre med sol även om man då sitter i trädgården och inte gör så mycket.
Så det är en lång lista med frågetecken jag har att ta upp med vårdcentralen när jag ska dit.
Nu är solen skymd av mer moln men det är fortfarande varmt och skönt. Så jag ska nog sätta mig ute och sticka lite. Har inte så mycket kvar på min poncho som jag håller på med. Går ju varannan onsdag på stickcafé - det är så trevligt och nu är det bara två gånger kvar innan sommaruppehåll och jag vill bli färdig för att visa upp mitt alster och hitta något nytt att sätta stickorna i under sommaren. Eller så ska jag virka - har inte bestämt mig än.
Vi har hunnit i alla fall en liten bit in i maj och förra året den här tiden hade jag fullt upp med att försöka hålla ångesten borta från allt elände. Det hade då gått ca 1 månad. 1 månad sen jag fick gå från jobbet pga av arbetsbrist som det så fint stod på pappret. Fast det är inte hela sanningen. För om jag hade fått vara mitt gamla normala friska jag så tror jag inte att det hänt.
Men det jag mer tänkte på som hände för 1 år sedan vara alla förberedelser inför studenten. På Krisithimmelsfärdsafton var det den stora balen. Det var hår, klänning, skor och en massa annat och så stolt man var då man sen stod och tittade på alla som klätt sig så fina inför denna kväll. Det var stort och inte många veckor kvar innan själva studenten.
Nu är jag glad över att inte ha något sådant i år, nästa år är det sonens tur.
Fasen va stora dom är, dom där små ungarna som nyss var barn, nu är dom i stort sett vuxna. En dotter som blir 20 snart och sonen blir myndig i höst. Vart tog alla år vägen.
Jag har ju inte varit här och skrivit på länge, men det är ju så ibland man vill så mycket men inget händer.
Våren i trädgården bjuder på överraskningar - jag har en rabarber i min rabatt och något annat kommer upp bland stjälkarna också. Jag tog ju med mig lite delade plantor från huset men vart jag satte dom har jag ingen aning om. Kanske tog jag tom med mig rabarbern men jag kommer inte ihåg det i så fall. Kul är det att det gror och växer i alla fall.
Har även gjort i ordning en örtagård i en pallkrage. Där har jag dragon, 2 sorters timjan, salvia, mejram, gräslök, persilja, curryört och rosmarin. I en annan har jag sått sallad och det finns plats över men vet inte om jag ska sätta en tomatplanta där eller om jag ska ta och sätta brytbönor.
Och trädgården är en lisa för själen. Sitter ute så fort vädret tillåter och fick tom frågan om jag varit utomlands för jag var så brun. Det hade varit en önskan. Att få åka iväg någonstans. Men i brist så får det duga med sol i min egna trädgård.
Igår hade jag en total komadag och det är frustrerande eftersom jag inte förstår varför. Jag var så trött, sover ca 10 timmar per natt om inte mer. Och igår gick jag och la mig igen under täcket efter en sen frukost och somnade i ca 3 timmar igen och hade precis slagit upp mina blå när dottern ringde och behövde lite skjuts - så in i duschen och gjorde mig iordning för detta. Sen var det nästan koma läge igen när jag kom hem, denna gång i soffan. Gick och la mig igen vid tio-tiden på kvällen igen och kunde somna direkt när jag blundade. Så det var inte många vakna timmar.
Tog aldrig något sockervärde igår så om det var det som gjorde det hela vet jag inte.
Mitt socker ligger fortfarande för högt och jag har tid för massa provtagningar om några veckor.
Men jag hade en pigg dag förra veckan och jag kände själv på något sätt som jag inte kan beskriva hur jag kände mig lättare i kroppen på något vis. Var hos arbetsterapeuten och hon sa att det var en stor skillnad på mitt uttryck då mot när jag var hos henne senast och innan jag fick reda på att jag hade diabetes. Hy, ögon ja allt var annorlunda och det kändes så skönt.
Men så har jag då den sista veckan dippat. Trött, energilös av ingen som helst orsak tycker jag, Har inte gjort något speciellt ansträngande som borde trötta mig.
Idag är det söndag och jag ska iväg och simma. Har gjort det varenda söndag nu då det varit öppet. Och jag simmar nu 30 längder. Kanske blir det 40 idag men det känns inte så just nu i alla fall.
Det är skönt att simma och jag önskade att jag vore pigg på morgonen och kunde åka och simma då. Men än så länge lockar sängen mer. Jag får liksom inte upp mina ögon.
Har även varit hos en sjukgymnast och ska gå där några gånger pga ryggen. Min läkare trodde jag fått ryggskott och ischias men jag har ju inte gjort något som skulle utlösa det heller men vem vet hur kroppen tänkter. Det behövs inte mycket.
Ont har jag haft i alla fall och tom så att jag trodde jag skulle kräkas. Så det har varit en massa piller för det också ihop med allt annat jag äter i pillerväg.
Har skaffat mig en sån där doseringsdosa annars har jag inget komihåg om jag har tagit eller inte det som ska ätas per dag.
Det är tabletter för pollen x 1, diabetes x 3, citalopram x 1, simvastin x 1, dagsdos med panodil och någon ipren och så atarax då och då.
Har någon oförklarlig oro i kroppen som inte vill försvinna och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det beror på. Det är väl själva livet.
Jo, en del av oron är om pengar. Det är ett rent helvete att vara fattig och inte ha något över.
Fick lite extra i april då jag fick a-kassan retroaktivt från alfa-kassan så då blev det ett besök hos frissan och det var välbehövligt.
Men visst skulle jag vilja unna mig att åka till stan med någon kompis och sätta mig på en uteservering och vara social och mysa. Men det går bort.
Dom som säger att pengar inte gör dig lycklig - dom ljuger. Det gör dom absolut. Jag är mycket lyckligare om jag slipper oroa mig för räkningar, mat på bordet och extra utgifter. Vore mycket lyckligare om jag kunde sätta mer guldkant på livet.
Men jag har ju så mycket att vara glad över och tacksam för. Min hälsa - LOL - HAHAHAHA,
När det gäller den så är jag faktiskt orolig för att det är något mer i min kropp än det som hittills kommit fram. Att det finns annat som gör mig så trött och orkeslös.
Men jag har en trivsam lägenhet med en underbar trädgård där jag härom dagen satt ute hela dagen i solen och läste en bra bok. Min balkongdörr till uteplatsen står öppen mest hela dagen denna tid, vi går ut och in både jag och djur. Det är något att vara lycklig över.
Mina barn är en stolthet. Är aldrig orolig över att dom är ute i dåligt sällskap. Och det är tryggt, att jag kan sova gott då jag vet att dom är ute och rumlar för det gör dom. Men dom vet också att jag kommer om dom behöver mig. Det är bara att ringa.
Nu ska jag ta och laga mig något att äta och det har inte varit lätt denna vecka för jag har inte haft någon större lust. Här kommer energilösheten in. Det får bli en omelett idag med bacon. Protein är bra.
Hade önskat att jag kunde sitta ute och äta men det är lite för mulet idag. Fast en liten stund har jag suttit ute och njutit av solen och fler dagar kommer.
Något helt annat - jag lyssnar på digilistan som går i p3 och på webben. Och man spelade låtar från 80 talet och denna älskade jag
Dagarna rullar på och jag är så less, less på det mesta. Less på att vara sjuk, less på att vara utan jobb vilket betyder att jag är så less på att vara fattig.
Det är så mycket jag önskade att jag kunde göra men inget av det kan bli av. Skulle gärna åka och sitta på en mysig uterestaurang och må gott, eller taen tur på nåt annat kul men jag har varken energi eller medel.
Trött är jag fortfarande men då solen skiner blir jag lite piggare, det är som en magnet som drar mig ut.
Men det har sina baksidor också. I fredags var det fint väder och jag tog tag i en rishög som jag har på tomten efter trädet som jag eller sonen kapade ner i höstas. Ett träd som jag är glad att det är borta för annars hade jag haft skugga mest hela dagen.
Jag tog sekatören och så klipte jag bort smågrenar från större grenar och sorterade dom i två högar.
Nu ska dom bara bort från trädgården också men det får vänta tills jag har barnen hemma.
Det var skönt att få det gjort och det blev så mycket trevligare utan en stor hög framför fönstret.
Men fibromässigt var det inget bra. På kvällen kunde jag knappt stå och bara att gå mellan soffa, kök och badrum var en plåga.
Igår var det mulet och det blev en dag i soffans tecken. Fötterna var inte nådiga och jag hade oerhört ont i handen. Skulle när jag lagade mat på eftermiddagen pressa vitlök och det gick knappt. Fick ta i med vänster hand i stället för höger och det var inte enklare.
Tack och lov så känns det bättre idag.
Mitt blodsocker ligger fortfarande alldeles för högt och nu äter jag 3 tabletter per dag och har även fått tablett mot för höga blodfetter.
Och så har jag fått en sån liten makapär som gör att jag kan mäta mitt socker själv.
Gjorde det igår både före och efter måltid hela dagen och jag pendlade rejält men liggerinte under 13 och som högst över 20.
Och idag har jag bara mätt på morgonen och ska mäta om en stund efter att jag ska äta lite och sen ikväll efter att jag kommit hem från simningen jag ska på.
Kände själv utan mätning att jag låg högt efter frukost. Det blev gröt, äpplemos och mjölk, te och sesamdelikatess med skinka och så föll jag för frosseri. Så det blev 6 såna mackor. Gott men jag mådde inte bra efteråt. Blev fruktansvärt trött och hade kunnat gå och lägga mig för att sova men jag har suttit ute i solen istället.
Jag kommer nog falla igenom duktighetsätandet fler gånger - konstigt vore annars. Men jag har inte ätit något sockrigt i alla fall men visst hade det varit gott med en stor skål glass i solen idag.
Och i fredags fick jag en present av katten som heter duga - en orm! En liten snok. Jag är inte rädd för ormar har bara sett dom i det fria några enstaka gånger. Mest glad att det inte var en huggorm och att den skulle ge sig på min katt.
Hade tyckt att det vore mycket värre ifall katten kommit hem med något stort som har fler än 4 ben. Kryp gillar jag inte.
Men jag är glad över min lilla trädgård, så skönt att kunna sitta utomhus när man är begränsad med allt annat.
Påsken är över och inte en enda godisbit har jag ätit. Och det känns så trist.
Men det har ju varit några härliga soliga dagar. Jag och dottern tog en långpromenad på 45 minuter. Dagen efter gick jag ungefär lika länge och som ett brev på posten fick jag så ont i ryggen att jag knappt kunde röra mig så igår blev det en orörlig dag.
Dottern hjälpte mig i förrgår att sätta tensplattorna på ryggen sen smorde hon in mig med iprensalva och när hon kom åt min triggerpunkt på ryggen så skrek jag rakt ut för det gjorde så himla ont. Benen är också fyllda med smärta och idag har det varit en dag som lika väl kunde ha fått försvinna.
Jag har mest sovit, är så otroligt trött igen, är det sockret eller är det fibron? Sen gav jag mig ut på en kortare promenad och det känns direkt i benen.
Nu väntar jag på att det ska bli torsdag och jag ska träffa diabetessköterskan och min läkare. Och att jag ska få några mer svar på mina frågor.
När ska jag kunna se normalt igen. Jag kan inte läsa böcker just nu, jag har ändrat så att texten på datorn är xtra stor, tänkte sticka men kunde inte när jag tittar på tv för jag kan inte se klart. Och jag är hungrig trots att jag nyss ätit.
Och jag var inte redo för att banta. Klart att jag funderat på det eftersom jag inte kommer i mina kläder som jag kunde ha för ett år sen ca. Men jag hade inte mentalt förberett mig för det. Så det är jobbigt att nu tänka om. Och klart jag är extra sugen på godis bara för att jag vet att jag inte ska äta sånt.
Men jag höll mig borta från det. Och ingen alkohol, inte ett endaste glas vin till god mat för god mat har vi ätit efter bästa förmåga. För middagarna är inte något problem för här vet jag vad jag ska laga men mellanmål och frukost är jobbiga. Saknar en rostad macka med messmör.
Visst kommer jag nog kunna äta det igen - förhoppningsvis i alla fall. När jag fått ordning på sockret etc.
Och en sak som jag tänkte på under helgen var när jag och dottern var och handlade - inte mat - så stod man och bjöd på saft,kakor och godis - det är ju påsk. Och jag kan ju avstå för jag ska ju som vuxen fatta detta men när det gäller barn. Hur tänker man. Det fanns ju inget alternativ. Och hur vanligt är det inte att man bjuder på godis lite varstans i affärer etc.
Och något helt annat. Jag hade en gul krokus i trädgården. Jag hade också fjärillar. Både citron och nässel. Och jag fick en mus i påskpresent av katten. Och vi tände grillen för första gången i år på påskafton.
Så det har varit både underbart och botten under påsk. Och just nu känns det mycket som botten. Och jag längtar efter mer sol. Den har en dragningskraft på mig så att jag kommer upp och ut och jag blir så mycket piggare direkt. För jag hatar såna här dagar då jag knappt kommer ur sängen, när jag inte får upp ögonen och inte hör väckningen på tv:n eller klockan. När jag kliver upp och får gå och lägga mig igen för jag inte fungerar. I hate it.
