Dagar kommer och dagar går

Vi har hunnit i alla fall en liten bit in i maj och förra året den här tiden hade jag fullt upp med att försöka hålla ångesten borta från allt elände. Det hade då gått ca 1 månad. 1 månad sen jag fick gå från jobbet pga av arbetsbrist som det så fint stod på pappret. Fast det är inte hela sanningen. För om jag hade fått vara mitt gamla normala friska jag så tror jag inte att det hänt.

Men det jag mer tänkte på som hände för 1 år sedan vara alla förberedelser inför studenten. På Krisithimmelsfärdsafton var det den stora balen. Det var hår, klänning, skor och en massa annat och så stolt man var då man sen stod och tittade på alla som klätt sig så fina inför denna kväll. Det var stort och inte många veckor kvar innan själva studenten.

Nu är jag glad över att inte ha något sådant i år, nästa år är det sonens tur.

Fasen va stora dom är, dom där små ungarna som nyss var barn, nu är dom i stort sett vuxna. En dotter som blir 20 snart och sonen blir myndig i höst. Vart tog alla år vägen.

Jag har ju inte varit här och skrivit på länge, men det är ju så ibland man vill så mycket men inget händer.

Våren i trädgården bjuder på överraskningar - jag har en rabarber i min rabatt och något annat kommer upp bland stjälkarna också. Jag tog ju med mig lite delade plantor från huset men vart jag satte dom har jag ingen aning om. Kanske tog jag tom med mig rabarbern men jag kommer inte ihåg det i så fall. Kul är det att det gror och växer i alla fall.

Har även gjort i ordning en örtagård i en pallkrage. Där har jag dragon, 2 sorters timjan, salvia, mejram, gräslök, persilja, curryört och rosmarin. I en annan har jag sått sallad och det finns plats över men vet inte om jag ska sätta en tomatplanta där eller om jag ska ta och sätta brytbönor.

Och trädgården är en lisa för själen. Sitter ute så fort vädret tillåter och fick tom frågan om jag varit utomlands för jag var så brun. Det hade varit en önskan. Att få åka iväg någonstans. Men i brist så får det duga med sol i min egna trädgård.

Igår hade jag en total komadag och det är frustrerande eftersom jag inte förstår varför. Jag var så trött, sover ca 10 timmar per natt om inte mer. Och igår gick jag och la mig igen under täcket efter en sen frukost och somnade i ca 3 timmar igen och hade precis slagit upp mina blå när dottern ringde och behövde lite skjuts - så in i duschen och gjorde mig iordning för detta. Sen var det nästan koma läge igen när jag kom hem, denna gång i soffan. Gick och la mig igen vid tio-tiden på kvällen igen och kunde somna direkt när jag blundade. Så det var inte många vakna timmar.

Tog aldrig något sockervärde igår så om det var det som gjorde det hela vet jag inte.

Mitt socker ligger fortfarande för högt och jag har tid för massa provtagningar om några veckor.

Men jag hade en pigg dag förra veckan och jag kände själv på något sätt som jag inte kan beskriva hur jag kände mig lättare i kroppen på något vis. Var hos arbetsterapeuten och hon sa att det var en stor skillnad på mitt uttryck då mot när jag var hos henne senast och innan jag fick reda på att jag hade diabetes. Hy, ögon ja allt var annorlunda och det kändes så skönt.

Men så har jag då den sista veckan dippat. Trött, energilös av ingen som helst orsak tycker jag, Har inte gjort något speciellt ansträngande som borde trötta mig.

Idag är det söndag och jag ska iväg och simma. Har gjort det varenda söndag nu då det varit öppet. Och jag simmar nu 30 längder. Kanske blir det 40 idag men det känns inte så just nu i alla fall.

Det är skönt att simma och jag önskade att jag vore pigg på morgonen och kunde åka och simma då. Men än så länge lockar sängen mer. Jag får liksom inte upp mina ögon.

Har även varit hos en sjukgymnast och ska gå där några gånger pga ryggen. Min läkare trodde jag fått ryggskott och ischias men jag har ju inte gjort något som skulle utlösa det heller men vem vet hur kroppen tänkter. Det behövs inte mycket.

Ont har jag haft i alla fall och tom så att jag trodde jag skulle kräkas. Så det har varit en massa piller för det också ihop med allt annat jag äter i pillerväg.

Har skaffat mig en sån där doseringsdosa annars har jag inget komihåg om jag har tagit eller inte det som ska ätas per dag.

Det är tabletter för pollen x 1, diabetes x 3, citalopram x 1, simvastin x 1, dagsdos med panodil och någon ipren och så atarax då och då.

Har någon oförklarlig oro i kroppen som inte vill försvinna och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det beror på. Det är väl själva livet.

Jo, en del av oron är om pengar. Det är ett rent helvete att vara fattig och inte ha något över.

Fick lite extra i april då jag fick a-kassan retroaktivt från alfa-kassan så då blev det ett besök hos frissan och det var välbehövligt.

Men visst skulle jag vilja unna mig att åka till stan med någon kompis och sätta mig på en uteservering och vara social och mysa. Men det går bort.

Dom som säger att pengar inte gör dig lycklig - dom ljuger. Det gör dom absolut. Jag är mycket lyckligare om jag slipper oroa mig för räkningar, mat på bordet och extra utgifter. Vore mycket lyckligare om jag kunde sätta mer guldkant på livet.

Men jag har ju så mycket att vara glad över och tacksam för. Min hälsa - LOL - HAHAHAHA,

När det gäller den så är jag faktiskt orolig för att det är något mer i min kropp än det som hittills kommit fram. Att det finns annat som gör mig så trött och orkeslös.

Men jag har en trivsam lägenhet med en underbar trädgård där jag härom dagen satt ute hela dagen i solen och läste en bra bok. Min balkongdörr till uteplatsen står öppen mest hela dagen denna tid, vi går ut och in både jag och djur. Det är något att vara lycklig över.

Mina barn är en stolthet. Är aldrig orolig över att dom är ute i dåligt sällskap. Och det är tryggt, att jag kan sova gott då jag vet att dom är ute och rumlar för det gör dom. Men dom vet också att jag kommer om dom behöver mig. Det är bara att ringa.

Nu ska jag ta och laga mig något att äta och det har inte varit lätt denna vecka för jag har inte haft någon större lust. Här kommer energilösheten in. Det får bli en omelett idag med bacon. Protein är bra.

Hade önskat att jag kunde sitta ute och äta men det är lite för mulet idag. Fast en liten stund har jag suttit ute och njutit av solen och fler dagar kommer.

Något helt annat - jag lyssnar på digilistan som går i p3 och på webben. Och man spelade låtar från 80 talet och denna älskade jag



Och tack för kommentarer - det värmer som alltid