Omväg

Att helgens dagar ska gå så förbenat fort. Jag hinner ju inte med!

Strax innan jag skulle åka till jobbet i morse hörde jag på radion att olycka hade hänt på motorvägen som jag åker. Och det var långa köer.

Jag gick in på trafiken.nu och kunde där läsa om att det var en 6 bilskrock och att vägen beräknades vara avstängd till klockan 9.

Så då var det att tänka till. Vilken väg skulle jag nu ta.

Så det blev att ta dom gamla vägarna som ligger naturskönt. Sonen åkte ju med som vanligt så vi kom överens om vilka vägar vi skulle ta. Och jag tror vi gjorde bra val. För även om många valde precis samma väg som oss så var det i alla fall inte stop och kö utan vi rullade på i den hastighet som är tillåten.

Vid en av påfarterna till motorvägen väljer man då - motorväg eller gamla vägen. Många var vi som åkte av till gamla vägen men väldigt många åkte ut på motorvägen. Stackare. Dom förmodligen inte lyssnat på radion och snart fastnat i köerna. Fast man kanske ska vara skadeglad för hade valt samma väg som mig så hade det ju snart varit tjockt och kö där också.

Visst hade vi många bilar både framför och bakom oss men blev bara 20 minuter försenad.

Hoppas det bara blev mest plåtskador och inte några allvarliga personskador.

Dagen bjuder just nu på en blå himmel och strålande sol men man varnar för att det ska mulna på.

Har sovit kasst i natt, vaknat flera gånger och hade svårt att somna trots att jag var så trött. Hade jag haft en video så hade jag spelat in Beck igår men den är ju på lagning.

Och jag är glad jag såg avsnittet för va spännande det var och så annorlunda och sorgligt. Och sista för säsongen.

Sen så var det då Robinsson igen! Och en samling med diverse människor. Som redan från start utmärkte sig mer eller mindre.

Jag förvånades över hur man kan åka iväg på en sån här resa - där man vet att detta är en tävling. Det kan vara hårda villkor eftersom det är det programmet går ut på. Det är inte en lyxtillvaro på en tjusig sandstrand utan man ska svälta och överleva. Det borde man väl ha förstått vid det här laget. Alla som sökte måste ju ha sett programmet tidigare.

Så varför åker man då iväg med guld och pärlor runt halsen, tjusiga klänningar, snygga skjorter osv.

Jag hade ju valt material som torkat snabbt, hållit värme vid behov. Sytt mig en poncho i fleese med dragkejda så man kunnat veckla ut den till en filt. Fast det är ju lätt att sitta i tv-soffan och tycka och veta.

Men nog tycker jag att deltagarna verkade i stort vara naiva inför vad dom gett sig in på.

Och det är lugnt och skönt på jobbet idag. Visst mycket att göra men jag är själv på mitt rum. Och jag saknar att inte ha eget rum och kunna stänga om mig och vara ifred med mitt jobb. Men av någon anledning tyckte man att vi skulle dela rum och när kontoret som vi har renoverades så tog man bort väggen i det rum vi har. Vilket jag kan tycka är synd.

Kollegan är sjuk och det är ju en himla otur då hon ska ha semester och åka utomlands nästa vecka. Så hon får allt hålla sig hemma så hon inte smittar mig så jag blir liggandes då hon är borta. Det kan bli lite smått kaosartat då. Och så hon själv kan åka iväg. Jag skulle känna mig smått stressad över att bli sjuk ifall man bokat en resa till andra sidan jordklotet och ska vara borta nästan 3 veckor. Men hon skulle kontakta läkare idag.

Så nu får jag sluta blogga och jobba

Må gott

Sista julgodiset

Idag var koppen kaffe särdeles god och nu är även det sista av julgodiset uppätet. En bit hemgjord marsipanlimpa.

Och jag är rosig om kinderna efter en promenad i solsken och bistert kyla. Om man nu kan kalla ca 7 minus för bistert.

Så en varm kopp kaffe och lite sött gjorde susen när man kommit in. Det fattades bara lite grädde och whisky i.

Lugnet har lagt sig över hemmet för barnen är nu hos sin pappa igen. Det var tänkt att dom skulle lämna redan igår men sonen som kom hem en snabb sväng skulle åka till kompisar och dottern likaså så ingen av dom hade packat så då fick dom vara kvar en dag till.

Jag skulle ha jobbat idag men natten har varit kass, känns inte som om jag har sovit alls även om jag har gjort det men jag mådde inte alls bra.

Känner mig lite piggare nu men efter den härliga promenaden så har jag ont i ett ben, i vaden, det ben som krampar då och då.

Och kylan som är utomhus har jag även fått in. Jag bor i ett sutteränghus och vardagsrummet ligger allra längst ner. Det finns golvvärme där men det räcker inte till riktigt då det blir så här kyligt. Så jag tänkte sätta på elementet som jag har men det fungerar inte! Bytte elementet mot ett annat men det funkade inte heller så det är nog själva uttaget från väggen som är kasst. Så det är lite huttrigt.

Men jag har köpt lampolja idag för att kunna använda min gamla fotogenlampa. Den ger bra värme ifrån sig och så får jag ta och tända massa ljus och ett täcke så går det bra.

Mitt sovrum är lika kallt men jag har frivilligt avstått från att sätta på elementet där. Dubbla tecken istället.

Och jag har en hel kasse med böcker från biblioteket. Skulle dit och hämta en bok jag reserverat och kommer därifrån med många många fler. Så nu har jag en hög på lager. Det är så typiskt mig men ser jag en bok som finns inne just då så kan jag ju inte lämna den där för jag har ju glömt till nästa gång vilken bok det var.

Och jag har nu läst så mycket att jag inte längre kommer ihåg alla böcker. Tittade på en cd-bok och den kändes bekant samtidigt obekant. Har jag läst den eller inte. Kanske kan vara något bra detta med att minnet blir kasst när man har fibro. Kan ju läsa samma bok om och om igen:)

Och så såg jag och dottern en otäck sak. Vi kommer körandes och ser att bilarna framför oss stannar in och kör sakta förbi något. Vi ser bilar på sidan och hur någon drar något mellan bilarna. Jösses man har kört på någon. Detta är inom tätbebyggt område. Dottern hon går i falsett och blundar, tittar åt annat håll, vill inte se. Jag som är mer morbid tittar och där är ett rådjur. Och det lever. Ligger med kroppen upprätt och man ser de bruna ögonen titta lidande. Usch och fy. Det är en kvinna som jag känner igen som står där och troligen är den som kört på. Och en man har stannat och håller djuret. Otäckt.

När jag kommer tillbaka efter att ha lämnat dottern och det har väl gått minst 15 minuter om inte mer så är det fortfarande köer. Men nu har mannen mer problem. För rådjuret vill slita sig därifrån. Man har fått binda det runt halsen med något. Och jag undrar vart var polisen?? Och varför var det ingen skyddsjägare där. Visst det är fredag mitt på dagen och kanske inte helt lätt att få tag på dom men polisen!!!

Kanske blev det stackars djuret inte så skadat att man kan släppa det fritt igen. Den kanske bara blev lite omtöcknad och inga ben blev brutna. Man kan ju hoppas. Jag körde på 2 rådjur i höstas. Dunk, dunk sa det i bilen, mitt i natten, i regn, i mörker. Såg inga djur som låg kvar, ringde polis, märkte ut stället och en skyddsjägare skulle komma. Pratade med polis någon dag senare och dom hade inte fått någon information om att de blivit skjutna. Så det blev väl bara små omskakade små rådjur som försvann in på tryggare marker.

Man kan ju hoppas att rådjuret förstår att man försöker hjälpa det men förmodligen inte. Utan den upplevde full panik.

Och samtidigt är jag glad över att det inte var en människa för det finns ett övergångsställe precis i närheten.

Att det kunde hända. Ja det förstår jag för solen lyser ju härligt men farligt just nu. Jag åkte i en kurva och såg inte ett smack för jag hade solen rakt in i bilen och ögonen. Det är livsfarligt helt klart och det är 50 på sträckan där olyckan hände och kanske man körde saktare pga solen lyste rakt in i bilen.

Får väl läsa om det i vår tidning senare.

Nu ska jag gå och drömma om sol och värme.

Mittwoche

Och idag är det en grå dag i flera bemärkelser. Grått väder! Grått humör och Grå's anatomi.

Det sistnämnda av mer positiv art - Greys anatomi börjar klockan 21 på 5:an ikväll. Så det blir mys i soffan framför tv vid den tiden.

En stackare hade idag fått stopp på sin bil i mittfilen på motorvägen. Tack och lov så fungerade varningsblinkersen men det stod ändå väldigt utsatt där mitt i vägen med alla bilar som kommer. Man blir ju rädd för att den ska bli påkörd bakifrån. Och inte kan man kliva ur bilen heller utan man får snällt sitta där tills hjälp anländer. Stackarn. Så det var väldigt långa köer även idag.

Sonen hade jag med mig i bilen eftersom han är segare än råttan själv och tåget han brukar åka med hann gå innan vi lämnat hemmet. Det kom en spårvagn precis när jag släppte av honom så jag hoppas att han hann med sin buss och kom i tid till skolan.

Humöret är grått för jag har så ont i ryggen - det är musklerna som jag sträckt som spökar! Och alla andra krämpor man har.

Kvällen igår var betydligt lugnare än dagen innan. Gjorde en snabb kycklingrätt i går. Indiskt. Kycklingen var ju färdig, såsen färdig så det gick snabb och så ris och sallad till.

Sen gjorde jag dagens middag - en köttgryta som fick stå och puttra i två timmar. Länge sen man åt en riktig köttgryta. Kokt potatis och grönsaker.

Och så hämtade jag nya skor från Ellos igår. Ett par jag köpte tidigare fick jag ju skicka tillbaka då dom gick sönder i klacken. Beställde ett annat par då dessa var slut och de var för små trots att det i texten stod att dom var 1 storlek stora i storleken.

Till sist hittade jag ett annat par i storlek 42 som jag beställde istället. Och jag är nöjd. Men hade dom varit lite längre i skaftet så hade jag inte kunnat ha dom. Det är Björn Borg så jag hoppas det borgar för kvalitet.

Känner mig snygg i dom i alla fall. Passar bra till dagens outfit med svart kjol och svart tröja och svart mönstrade strumpbyxor. Sen dom kommer bli snygga till byxor också - jag som har det såå ofta!

Psyket nästa

Om jag skulle vara tvungen att ha bråttom och vara stressad varje morgon och sen sitta i rejäla bilköer så skulle jag nog behövas tas in akut på psyket.

Sitter fortfarande med huvudvärk efter morgonens pärs!

Dottern ska på utflykt med skolan och när skolan ska dela ut tågbiljett så räcker det inte till alla och hon är en av dem så blir utan.

Och hon vill inte behöva stämpla på sitt egna kort till detta så hon ska åka med mig till stan. Sonen hänger ju på för han ska till samma ställe.

Jag vill att vi ska komma iväg någongång runt 20 över 7 pga alla köer och för att vi ska längre in i stan än vad jag kör när jag ska till jobbet.

Halv och någon minut till kommer dottern - då sitter jag och sonen i bilen. Dock har vi inte väntat så länge.

Och så ger vi oss av till stan! På motorvägen! I spöregnet. Och så ser jag hur köerna tornar upp sig framför mig och det lite tidigare än normalt men jag tänker att det kommer gå bra ändå.

Och sen så sniglar det sig fram, klockan går, stressen känns i pannan och det är en olycka som påverkar det hela.

Jag svänger snabbt av på en annan väg men det är rödljus och köer där med men det står ju inte still i alla fall.

Dotterns kompisar som ibland inte får hissen att gå ända upp blir kallad fula ord av dottern då hon ringer och talar om att hon snart är där och att dom ska vänta - då har dom redan börjat gå för dom trodde inte att hon skulle med fast hon igår talade om för dom flera gånger att hon åker bil. Hon blir ledsen och förbannad och orolig för hon vet inte riktigt vart dom ska - någon skärgårdsö.

Jag blir förundrad över att man inte har någon gemensam samling. Nej man skulle ta sig dit själv. Hur som haver ringer hon upp en annan och ber att dom ska vänta in henne där dom nu är.

Sonen ska ta bussen från centralen ut till skolan. Han börjar 8:30 och bussen går 8:16 vi är alldeles i närheten 8:15. Ser bussen på hållplatsen innan och vi kommer före den! Jippi.

Svänger in och lämnar sonen - han hinner. Kör några meter till och släpper dottern och jag hoppas det gick bra för henne till sist.

Sen tillbaka ut från stan mot jobbet. Köer, rödljus och allmänt morgonkaos.

Jag fixar inte detta. Jag har tur annars när jag åker på jobbet för jag slipper de värsta köerna och ligger i en fil som inte hör till dom värsta. Och åker av innan det brukar vara hel stopp utan olyckor. Och jag stressar av genom att lyssna på en bra bok, kommer jag 5 minuter för sent så gör det inte så mycket men när man har såna här tider att passa - GRRRRR.

Nästa gång kör jag bara till tågstationen och lokaltåget. Lämnar pengar till biljetten.

Stressen över denna trafik gör mig galen!