Psyket nästa

Om jag skulle vara tvungen att ha bråttom och vara stressad varje morgon och sen sitta i rejäla bilköer så skulle jag nog behövas tas in akut på psyket.

Sitter fortfarande med huvudvärk efter morgonens pärs!

Dottern ska på utflykt med skolan och när skolan ska dela ut tågbiljett så räcker det inte till alla och hon är en av dem så blir utan.

Och hon vill inte behöva stämpla på sitt egna kort till detta så hon ska åka med mig till stan. Sonen hänger ju på för han ska till samma ställe.

Jag vill att vi ska komma iväg någongång runt 20 över 7 pga alla köer och för att vi ska längre in i stan än vad jag kör när jag ska till jobbet.

Halv och någon minut till kommer dottern - då sitter jag och sonen i bilen. Dock har vi inte väntat så länge.

Och så ger vi oss av till stan! På motorvägen! I spöregnet. Och så ser jag hur köerna tornar upp sig framför mig och det lite tidigare än normalt men jag tänker att det kommer gå bra ändå.

Och sen så sniglar det sig fram, klockan går, stressen känns i pannan och det är en olycka som påverkar det hela.

Jag svänger snabbt av på en annan väg men det är rödljus och köer där med men det står ju inte still i alla fall.

Dotterns kompisar som ibland inte får hissen att gå ända upp blir kallad fula ord av dottern då hon ringer och talar om att hon snart är där och att dom ska vänta - då har dom redan börjat gå för dom trodde inte att hon skulle med fast hon igår talade om för dom flera gånger att hon åker bil. Hon blir ledsen och förbannad och orolig för hon vet inte riktigt vart dom ska - någon skärgårdsö.

Jag blir förundrad över att man inte har någon gemensam samling. Nej man skulle ta sig dit själv. Hur som haver ringer hon upp en annan och ber att dom ska vänta in henne där dom nu är.

Sonen ska ta bussen från centralen ut till skolan. Han börjar 8:30 och bussen går 8:16 vi är alldeles i närheten 8:15. Ser bussen på hållplatsen innan och vi kommer före den! Jippi.

Svänger in och lämnar sonen - han hinner. Kör några meter till och släpper dottern och jag hoppas det gick bra för henne till sist.

Sen tillbaka ut från stan mot jobbet. Köer, rödljus och allmänt morgonkaos.

Jag fixar inte detta. Jag har tur annars när jag åker på jobbet för jag slipper de värsta köerna och ligger i en fil som inte hör till dom värsta. Och åker av innan det brukar vara hel stopp utan olyckor. Och jag stressar av genom att lyssna på en bra bok, kommer jag 5 minuter för sent så gör det inte så mycket men när man har såna här tider att passa - GRRRRR.

Nästa gång kör jag bara till tågstationen och lokaltåget. Lämnar pengar till biljetten.

Stressen över denna trafik gör mig galen!