Ute skiner solen

Men i mig är det ett mörker.

Världen utanför snurrar på som vanligt.

Det snurrar även i mitt huvud. Vaknar med världens huvudvärk. Har en oros känsla som inte vill släppa från magen. Känns som jag skulle kunna kräkas när som helst.

Det är ingen tröst men vi är så många som idag sitter i samma sits. Arbetsförmedlingarna börjar nu få tillströmningar av alla varsel som lades för månader sen och nu är det slut.

Karlavagnen på radion igår handlade om detta. Jag hörde bara sista 20 minuterna. Funderar om jag ska lyssna på webben.

Undrar om jag ska klappa igenom ordentligt. Försöker ju hålla huvudet högt. Vill försöka ha så normalt hemma som det möjligen går. Barnen förstår ju men jag vill ändå förskona dom från det värsta jag har i tankeväg.

Satt flera timmar igår för att leta reda på ett arbetsbetyg jag fick från jobbat jag hade innan jag fick det jag haft sen 2001. Det blev många papper och bläddra i.

Eftersom jag inte haft någon användning av det så låg det inte bland mina andra betyg som jag haft då jag behövde söka jobb för 10 år sen.

Jag har varit arbetslös förr. Det har löst sig. Det är inte det. Men då har jag haft en sambo, en inkomst till att förlita mig på. Sen har det varit vice versa. Jag har jobbat och dåvarande maken har varit arbetslös.

Sånt fixar man. Men som ensamstående. Det är något helt annat eftersom man inte har någon annan att känna sig trygg tillsammans med. Man är helt utlämnad till sig själv och sin egen oro och smärta.

Jag fick i alla fall 3 papperskassar med papper som jag ska kasta. Det är väl dags att börja med sånt om jag ska flytta. Och inte vänta tills det sista.

Har mycket att gå igenom. Barnen hade två skåp som nu står i förrådet. Där i lådor ligger gamla leksaker mm som vi aldrig brytt oss om att sortera. Det kanske är dags nu.

Ska röjja lite i köket nu. Ytterdörren står öppen för det är härligt vårväder ute. Jycken och katterna går in och ut hela tiden. Grannarna som man inte sett på många månader kommer ut ur sina hus. Det är liv och rörelse.

Jag hade inte haft något emot om det idag hade varit en gråmulen, regning blåsig dag för då hade jag kunnat dra täcket över huvudet med gott samvete. Nu styrs jag av viljan att ändå ta vara på detta. Försöka att tänka på något annat om det går.

Ska förmodligen åka med sonen på match i eftermiddag. Har inte bestämt mig än men det blir nog så även om det är 10 mil enkel resa. Då kanske jag kan för stunden tänka på något annat.

Värken som jag har i hela kroppen av fibron sitter där men nu känns det som en bagatell. Att det hugger och smärtar än här, än där. Tar jag gärna nu bara jag fick bort ångesten och oron.

Dottern jobbar idag och natt. Är så stolt, glad och nöjd över detta för det är ju ett orosmoment mindre. Man vill ju ge sina barn det mesta och bästa. Nu kan jag ju inte det. Men hon har ju en liten egen försörjning.

Maten - känner liksom inte för att äta. Det går inte att få ner. Det växer i munnen på mig.

Igår fick jag i mig lite fil på lunchen och sen på kvällen blev det köttfärssås och pasta. Frukost var inte att tala om. Så någon LCHF ätande blir det inte. Jag orkar inte tänka på sånt utan äter det som finns till hands bara för att jag vet att jag måste försöka äta något.

Det blev smörgås med bara smör på nu. Pålägg eller göra dom lite smaskigare fanns inte. Lätt att fixa och stoppa i munnen. Smaklöst och inte särskilt gott heller.

Ta vara på dagen. Solen!