Det blev flera timmar trevlig samvaro igår när jag följde med sonen och hans match. Det var jag och 3 pappor. Vilken hejjarklack vi var men det var otroligt spännande. Sonen gjorde en kanonmatch och vi vann ju - givetvis. Är man serievinnare så är man. Det har varit klart sen flera matcher men det är skönt att se att man gör sitt bästa och yttersta ändå. Det var tufft och spännande och ingen stor vinst. Bättre att det är någotsånärt jämnt än att man ska vinna med många många mål. Det är tråkigt att titta på.
Och så hade vi ju tid ihop jag och sonen på resan dit och hem. Alltid trevligt.
Men helt släppa tankarna på eländet jag befinner mig i går inte. Dom sitter där inne och lurar och jag kan stå och prata om något helt annat som igår men så kommer ändå tankarna att livet är förbannat trist just nu.
Idag har jag varit så trött. Ställde klockan i morse på strax före 10 för att jag skulle hämta dottern som jobbat ett dygn. Vi satt och pratade en stund, fikade frukost och så tänkte jag att jag går och lägger mig och läser lite men jag sov istället. Ett par timmar blev det. Hade tydligen snarkat sa dottern.
Sen har hela dagen varit sån. Tror jag skulle kunna ha sovit bort hela dagen om jag legat kvar i sängen. Men gick upp, kokade kaffe och tog med mig koppen ut. Nu hade solen börjat komma fram efter att hela förmiddagen varit grå.
Sen så hämtades sonen hem och så har jag röjjt i städskåpet. Vi håller på att leta dotterns pass och jag har haft mitt på en hylla men där låg det inte. Men skåpet är städad i alla fall och en halv säck med skräp blev det och så ska jag slänga massa burkar med ingen eller torkad färg i.
Vi ska kolla alla småfack på en väska hon hade med sig då hon senast var utomlands. För 2 år sedan i Spanien.
Sen så har jag fixat mat. Vi har ätit kyckling! Den tog jag upp redan igår och då blev det inget lagat för sonen orkade inte vänta på mat utan åt rester som fanns innan han försvann till kompisen. Så den har legat i marinad på soya och kryddor och blev otroligt mör och god. Filéer var det och inga glasbitar. Men vi köper guldfågel och där har jag inte hört att man saboterat något.
När jag letade bland gamla papper så hittade jag ett brev. Jag hade en brevkompis i Hull - England när jag var liten och vi hade kontakt ända tills jag fick dottern och något år efter det. Sen så var man inte så flitig brevskrivare någon av oss och det sista brevet jag skickade fick jag tillbaka med adressat okänd. Sen har jag genom året försökt hitta henne. Har tom skrivit brev till hennes gamla adress där mamma eller pappa förmodligen bor kvar då de hade hennes efternamn men det hände inget.
Nu har jag hittat en med hennes brors namn på facebook men jag tycker han verkar för ung men man vet ju aldrig. Eller så kanske han känner henne. Det vore helt fantastiskt att hitta henne igen. Vi skrev så länge och pratade ofta om att hälsa på varandra.
Då fanns inte teknologin med mail och internet som idag. Så det skulle ju bli så mycket enklare att slänga iväg några rader då och då.
Så jag hoppas att det kan ske något kul i mitt annars så tradiga liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar