Igår var det prova-på pass för Yogan jag har anmält mig på. Gick tidigare från jobbet för att inte bli för stressad ifall trafiken skulle vara bedrövlig för passet började kl 18:00. 5 minuters promend till lokalen som ägs av några som bor i mitt område och är initiativtagare till detta. Hon och Han håller på med coaching, massage, föräldrasamtal, filmkvällar och annat och har fint renoverat en lokal som förr var ett gammalt stall.
Det var fullt med levande ljus och lokalen var full. Alla kommer nog vad det verkade som fortsätta och det kommer andra nästa vecka som idag var sjuk. Hoppas det blir succé så att det kommer att fortsätta även efter dessa 8 gånger.
Om man tänker på kassaskåp. Sätter ben och armar på detta och ett huvud så har ni mig.
Sen ska erkännas (knappt) att det är för mycket mage också. Det ska inte förnekas. Och kanske får yoga mig att inte bli sugen på att äta onyttiga saker. Man kan ju alltid hoppas.
Inte ett uns fanns kvar av i alla fall något som skulle kunna betecknas som rätt smidig - nästan överrörlig i vissa fall. Även om jag var osmidig då, när jag första gången gick på yoga för några år sedan så var det inget mot igår.
Och vissa delar var klart smärtsamma pga fibron medans andra var sköna. Sen så klarade jag inte av att göra alla ställningar och vissa inte fullt ut. En del ställningar är ju lite komplexa medans andra är väldigt enkla.
Det finns en ställning inom yoga som kallas för barnets ställning. Det är en viloställning och den hade jag inga problem med förr. Men igår så kunde jag inte få armarna efter kroppen och vila på pannan. Det gick bara inte. Det gjorde alldeles för ont i axlarna för att få dom utefter kroppen och ligga som man ska. Så jag fick ha armarna framåt istället.
Och det kändes förtvivlat och som ett misslyckande.
Inom yoga så tävlar man ju inte med grannen på mattan bredvid eller framför. Man gör det efter sin egen kapacitet.
Och jag kollade inte in de andra men kommer väl ihåg vad jag kunde göra då jag gick på yoga förra gången. Och barnet var flitigt använt för vila. Då det blev för jobbigt.
Vissa rörelser då var inte helt lätta eftersom man var lite stel då också med det blev bättre för varje gång jag var på passen. 2 gånger i veckan och två terminer.
Men balansställningarna gick bra! Då kände jag mig nöjd, stolt och glad. Min yrsel har inte påverkat detta i alla fall.
Nu är det 8 gånger varje onsdag och jag tror på detta. Det kan inte bli sämre i alla fall. Kan jag genom yogan lösa upp en del av alla de stelheterna som jag fått i min kropp så får jag vara nöjd.
Och jag skulle ju vilja börja med vattengymnastik också. I varmbassäng. Eller gå på tjejkväll som vårt bad har varje söndag. Bada bastu, sitta i bubbelpool och må gott. Men det kostar rätt mycket. Ska försöka få chefen att bekosta det. Väntar på rätta läget.
Och hur känns kroppen idag då. Jo förutom att jag har ont i halsen, känner mig trött, "försov" mig till 8 i morse. Så har jag värk både här och där, känner mig som igår och då var det ingen bra dag.
Men jag trodde att jag kanske skulle känna mig väldigt öm av träningsvärk av yoga för det kommer jag ihåg sen förra gången att jag hade en grym träningsvärk på vissa delar av kroppen och i muskler som jag inte visste fanns i min kropp.
Känner lite vid skulderbladen. Anledningen att jag inte har det idag är väl att jag helt enkelt inte kunde utföra mina ställningar fullt ut och därför inte kommer åt dessa.
Lunchpromenaden var jätteskön då solen skiner. Men det blir ändå en obehaglig stund då jag får ont i höften och så går smärtan runt fram till ljumsken och bak till ryggraden.
Usch så gnällig jag är.
Och ikväll ska jag nog titta på 2:an som visar en brittsk dokumentär med Stephen Fry. En engelsk skådespelare som jag gillar. Han har själv haft vänner som dött av aids.
Så här står det om den på tv.nu
Brittisk dokumentärserie från 2007. Säsong 1. Avsnitt 1 av 2. Skådespelaren och författaren Stephen Fry möter både läkare, forskare och dödsdömda patienter som ger sin bild av hur det är att leva med hiv. Hur allt började under tidigt 80-tal och vad som sedan hänt både inom forskning och förändrade livsvanor. Men också personer som, mot alla odds, har överlevt och kan berätta hur det verkligen är att leva med hiv i dag. Även 16/01 i SVT24 och 18/01 i SVT2.
2006 gjorde han dokumentären om hur det är att leva som manodepressiv. Något som han själv är. Också en väldigt bra dokumentär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar