
Idag så har ju nästan varenda unge en mp3, ipod eller en musikmobil. Man laddar ner musik för glatta livet.
Radiokanaler finns det också hur många som helst av. Kan man inte ratta in dom på den egna så är det bara att gå via webben.
Jag lyssnar på mycket musik eftersom jag lever med att ha radion på dygnet runt i stort sett. Radion kan stå på i bakgrunden trots att jag tittar på tv.
Jag och kusinen försökte ratta in Radio Luxemburg som var först med det senaste. Vi lyckades väl inte så bra, ibland kunde man höra det klart men oftast var det väldigt brusigt.
Och tänk när walkmannen kom. Man kunde ta med sig musiken utan att behöva släpa på stora bärbara bandare.
Och sen när cd-spelaren kom. Vilken grej! Slut på knaster och bandtrassel.
Köpa skivor var dyrt då med och för mig som bodde i en liten by så kom man ju inte så ofta till skivbutiker. Så man spelade in istället. Tänk så många gånger man satt framför upp till 13 för att spela in musiken som önskades på en monobandspelare. Sen blev det en höjdare när man kunde spela in band på en stereo. Och hur man tog ut bandet och med en penna drog tillbaka bandet för att man inte ville ha med prat.
Men mina allra första inspelningar dom gjorde jag på en rullbandspelare som jag kopplade till radion. När jag berättade detta för mina barn så fattade dom ju inte alls vad jag pratade om . Rullbandspelare?

Och det var ju avancerat för man kunde också spela in på varandra så ibland fick man ju med något helt annat i bakgrunden - kanske tom mig själv som försökte sjunga i den medföljande mikrofonen.
Min första skivspelare kommer jag också ihåg. Jag fick den när jag fyllde år men kommer inte ihåg vilket. Det var en spelare där locket var högtalaren.

Och vilket knaster och alla hopp som blev när man dansade för häftigt. Och hur ledsen blev man inte då det blev ett märke på skivan och man kunde inte spela den längre utan att slå till för att den skulle hoppa över det spåret.
Sen köptes det in en stereo som placerades på hedersplats i vardagsrummet. Skivspelaren och kasetten satt ihop och två högtalare. Jisses vad man tyckte det var stort.
Och utvecklingen den bara fortsätter.
Efter att haft stereotorn med hur många enheter som helst på varandra i specialskåp - med ju större högtalare dessto bättre, till värsta bandaren att bära på så är det nu fantastisk ljud i små högtalare som man har till sin mobil, mp3 eller ipod.
Jag har fortfarande kvar min stereo sen slutet av 80-talet. Ett pjäs som tar sin plats där den står med alla olika delar staplade på varandre. Den speciella möbeln är sen länge utkastad. Högtalarna är stora och visst tycker man att den många gånger är alldeles för stor och otymplig men det fyller sin funktion de få gånger jag använder den. Den står i vardagsrummet och ofast då jag är där så är det för att se på tv annars så hör jag det jag vill höra ifrån den produkt som jag mest använder idag för att lyssna på skivor och radio. Datorn. Med sina små högtalare.

Och hur kan man då komma in på såna här funderingar. Jo jag hörde en låt på radion och så kom en massa minnen. Jag har ju hört låten flera gånger under årens lopp men den här gången så slog den an på en minnessträng och jag kommer ihåg radion, rullbandspelaren, bilder på väggen etc.
En av mina tidiga idoler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar