Det kliar!

Och när jag har kliat så kommer det en smärta.

Den där rätt sköna känslan när man har kliat och stillat klådan byts sakta ut mot en annan känsla. Den kommer smygande för att sen blomma ut i regelrätt smärta.

Nu är det inte så över hela kroppen. Utan det är när det kliar på sidan av ryggen och under armarna. Och på några andra ställen till.

Och så glömmer man bort att det är så och då det kliar så kliar man och så kommer man snabbt på sig själv - aj aj aj!

Samma smärta i huden kände jag häromdagen då jag provade en baddräkt som jag köpt. Det gjorde ont när jag drog den över låren och upp över bålen och upp.

Eller när jag masserar vissa ställen i ett försök att lindra och det blir tvärtom.

Köpa baddräkt i december. Ja tanken är att jag skulle vilja gå och simma någon gång. Eller göra vattengymnastik i varm bassäng. Det ska tydligen vara välgörande för oss med fibromyalgi.

Mycket av min tankevärd är ju nu fokuserad på detta. Jag googlar efter information och läser bloggar om andra med samma sjukdom och hur dom hanterar och tacklar det hela.

Känner igen mig i mångt och mycket och i andra fall inte alls. Läser om människor som är helt utslagna av sin fibro och inte kan arbeta och är sjukpensionärer. Medans andra går på som vanligt och får sen dagarna efter lida väldigt.

Jag hör nog till den senare kategorin. Vill ju liksom inte tro att det är så här. Man går på i ullstrumporna speciellt hemma.

Hos fibromorsan hittade jag detta.

Konstatera - Acceptera
Konstatera det som händer och ändra det du kan.
Acceptera det du inte kan påverka
Ja, så är det ju med fibro! Man kan konstatera att man har värk, man kan ta tabletter för att försöka lindra värken o sen är det bara att försöka acceptera att det gör ont ändå.....
Samma sak är det med så mycket annat i livet. Tänk om man kunde lära sej leva efter det i alla lägen - så mycket bekymmer man skulle slippa göra sej i onödan då!

Det är väl en process som kommer ta sin lilla tid. Det som förvånar mig är att jag tycker det har gått med en alldeles för hög hastighet att för att ha lite smått ont här och där som i en liten led till att bli så mycket värre. Från en dag till en annan känns det som. Och när kommer den här resan vara klar? Stannar det här eller kommer det bli värre och värre?

Läser: Huvudsymptomen vid FMS är en generellt utbredd ständig värk i kroppen och en onormal kraflöshet/trötthet - AMEN! Stämmer ju precis.

Läser vidare: De flesta patienter har dessutom många av följande symptomer. Ofunktionell sömn, stelhet, huvudvärk, yrsel, domningar, mag/tarm-, andnings-, urineringsproblem samt hjärtrytmrubbningar, feberkänsla, hud- och slemhinnesymptom, allergi, dimsyn liksom neurkognitiva problem som närminnes och koncentrationssvårigheter, ljud- och luftkänslinghet liksom en försämrad förmoga att sortera och hantera inkommande sinnesintryck.

Kan säga AMEN till en hel del av detta också. Minnet - att jag tappat namn på folk har jag märkt tydligt under det senaste året minst. Människor som jag så väl vet vad dom heter kommer jag inte alls ihåg och man känner sig otroligt dumförklarad. Märker också att jag kan leta ord som borde vara självklara kan jag tycka. Och om detta funnits länge eller ej vet jag inte för jag har liksom inte tänkt på det utan det är nu som man hela tiden tänker på vad man gör, tänker och inte gör och tänker, Hur man mår eller inte mår.

Ett oväntad telefonsignal eller ett besök på ett varuhus kan utlösa en påtaglig försämring med ökad värk och trötthet o s v. Sen så kan man som följd av detta få se tecken på psykisk instabilitet. Alla medicinska-, laboratorie- och röntgenundersökningar är normala.

Tro attan att man känner sig knäpp. Du mår skit men det finns inget som visar att du gör det.

Bryt ett ben och alla ser det. Det går över efter lite gips och värktabletter. Få någon annan hemsk sjukdom som cancer. Alla ser det, du får genomgå fruktansvärda behandlingar i ett försök att bli frisk och idag så lyckas man i allt högre grad. Och så blir alla glada och ser hur du går mot allt bättre mående.

Och fibropatienter - ja det syns inte. Du ser så pigg och välmående ut. Och folk kan lätt få intrycket av att det där är nog bara en latmask.

Läser vidare: Fibromyalgi är ett smärttillstånd där smärtkänsligheten har ökat i muskelfästen och benhinnor. Smärtsystemet har blivit överkänsliga på flera nivåer: i benhinnorna, smärtmottagare (smärtreceptorer) i smärtbanornas omkopplingsstationer i ryggmärgen samt i centrala nervsystet där smärtsignalerna "färgas" av personligheten och av tidigare emotionella upplevelser. Fibromyalgi är i medicinsk bemärkelse ingen reumatologisk sjukdom och inte heller "bara någon psykisk inbillning". Istället utgör denna ökade känslighet i smärtsystemet att man biologiskt lider av Fibromyalgi och att det räknas till våra folksjukdommar.

Ja detta blir man inte klokare av. Läste också någonstans att det är en neurosomatisk sjukdom. Vad betyder detta?

Hur förklarar man för omgivningen egentligen när man säger att man har fibromyalgi. Som här på jobbet då jag inte hjälpte till med att bära massa kartonger och annat skräp och en massa annat grovjobb inför en visning. Jag som varit med på mässor och både monterat och demonterat.

"Jo det är så här" jag har fått fibromyalgi. Jaha - vad är det? Är frågan man får tillbaka. Vad svarar man när man knappt själv vet.

Att jag inte kan göra saker längre för kroppen får sån värk och jag blir så trött. Folk lyfter på ögonbrynet, tittar på en för att liksom se ifall man haltar eller om man är blek eller på annat sätt ser dålig ut men dom ser inget sånt.

Ja - life suchs!

Och på tal om något helt annat.

Vilket otroligt grått och trist väder vi har. Ser knappt ut genom fönstret för det är sånt där fint regn som lägger sig över rutan, blandat med salt och annan skit. Och fönstrena var redan bedrövligt skitiga.

Det är väl ca 5-6 plusgrader och så långt från julstämning som man kan komma. Igår slog jag in lite paket och funderade på om jag ens skulle ta fram granen. Det är annat mot förr då jag började tidigt i december med detta. Pyntade med tomtar överallt. Köpte röda julstjärnor och hyacinter, hängde upp apelsiner med nejlikor, broderade julbonader, julgardiner och juldukar, beställde mistel för att få den färsk och fin till jul osv osv. Nu finns liksom inte lusten utan det är mer som ett man bör göra det. Kanske hade man varit mer benägen till det om vi hade haft lite minus, lite vitt som gav mer av julstämningen.

Värmer inte ens glöggen utan det är godare kall tycker jag. Blossa 08! Man är ju inte tillräckligt frusen för att dricka varm glögg.

Usch - känner mig som grinchen!