December

December

torsdag 16 oktober 2008

16 oktober


Och vad jag längtar till sista söndagen denna månad - då det blir normaltid igen - man får sova en timme längre - Jippi!


Att jag är trött är ju ingen direkt nyhet men nu börjar mina barn känna av det också. Det är mörkt på morgonen och dom ser koma-aktiga ut. Sonen åker med mig till stan för att ta bussen och är knappt pratbar - ser jättetrött ut och jag lider med honom.


Han är kvällsmänniska - dottern också och jag har varit det.


Och jag får skylla mig själv lite för jag fastnade framför ett program på kunskapskanalen igår som började 22 och höll på i 45 minuter - sjuk i själen - det handlade om depressioner. Vad jag kände igen mig så mycket och tyckte det var intressant även om jag får lida för det idag. Trots nästan 8 timmars sömn.


Som vanligt frukost till barnen och det är varm choklad som gäller på morgonen. Och det blir ofta lite kvar och då blandar jag det med kaffe och tar med i en termosmugg. Det är riktigt gott.


Ser ett fågelstreck precis nu utanför fönstret - vilken art - ingen aning men jag funderade faktiskt häromdagen på just detta - när fåglarna flyttar.


På våren är det ju ett säkert vårtecken när man ser sädesärlan komma vippandes. Helt plötsligt så är den bara där. Men jag har vad jag vet aldrig sett en hel flock komma. Men hur vet dom när det är dax att flyga tillbaka där dom kom ifrån???


Det regnade väldigt när jag åkte till jobbet men nu ser man en blå himmel och lite sol - trevligt så länge det varar för runt omkring är det väldigt gråa moln.


Och igår tittade jag även på Bonde söker fru/man. Det var speed -dating i 5 minuter och hur mycket hinner man på 5 minuter??? Och en del var ju så otroligt blyga och nervösa. Och lite sensationslysten är man ju då det i år är homosexuell bonde med.


Jag såg första säsongen men förra säsongen tyckte jag det var lite ointressant så jag såg bara ensakta glimtar. Ibland blir känner man sig oerhört generad och pinsam å deras vägnar.


Och imorgon är det tid för läkarbesöket - nästan lite nervös - inte för själva diagnosen utan mer för att bli avsnoppad och misstrodd. Man kan ju känna sig lite liten och underlägsen när man är hos läkaren.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar