En gång i tiden så gjorde jag som så många andra. Stressade som en idiot för att få allt färdigt enligt kostens alla regler och med svenska traditioner i ryggmärgen.
Det skulle storstädas och det innebar även inne i skåp. Och man for runt som en skållad råtta och ett av mina värsta minnen sitter som etsade i ryggmärgen eller ska jag säga svanskotan.
Efter att ha stått väldigt sent en kväll och torkat ovansidan på ett gammalt trädskåp som om någon någonsin skulle se om det gjorts eller inte så skulle jag kliva ner från köksstolen jag stod på och gick snett och satte svanskotan rakt på den lilla del av stolsryggen som gick upp en bit. Och jag har fortfarande mardrömmar om den smärta jag då kände.
Den smärtan gjorde sig påminnd väldigt länge efteråt och hade jag haft någon i närheten så hade jag suttit fängslad för misshandel för jag hade gärna slagit till någon i hopp om att min smärta då skulle försvinna. Kortisonsprutor och hot om ev operation pga bruten svanskota men det räckte med en elak varbildning i nederkäken som legat latent och blossade upp pga sprutan.
Jag fyllde mitt hem med tomtar, julgardiner, bak och jag saltade även min egen julskinka då jag köpte en halv gris på hösten. Minns känslan av lite av ett misslyckande då jag för första gången köpte en färdigsaltad skinka och för att inte tala om då jag första gången köpte en färdigkokt och bara grilljerade.
Nu har jag lagt allt detta bakom mig. Köper glatt färdiggrilljerad skinka i charken och äter på macka redan innan december - det är ju gott. Storstädning är ett minne blott. Vem bryr sig om att jag har det kliniskt i ett skåp som ingen annan ska in i?
Och jag har en liten craving inför denna jul men mina barn vägrar men kanske kan jag smyga så att dom ställs inför fullbordat faktum.
Jag såg en sån snygg gran och appropå gran, platsgran har dugt i många år. Är glad att slippa se barr ända till midsommar. Och i och med flytten har den gamla åkt på tippen så en ny behöver inhandlas även om jag skulle kunna klara mig utan gran faktiskt. Men jag såg en snygg som sagt i dag när jag var på blomsterlandet. Den hade lila kulor och glitter och den var svart. Det var så läcker och så snyggt. Jag kan också tänka mig en vit gran men så har jag två ungdommar som fullkomligt vägrar. Granen ska vara grön men det spelar ingen roll ifall den är i plast eller riktig.
Men lite håller jag på traditionen. Jag fick upp utebelysning på balkongen och på baksidan i trädgården. Plastgirlanger med belysning i. Har även satt upp julstjärnor varav den ena inte är speciellt traditionell men jag föll direkt för den för något år sedan. Den har svarta pärlor i en stålstjärna och små lampor. I år har jag införskaffat två nya belysningskällor. Den ena är stora kulor med lampor i och den andra är en 5-armad armatur. I svart och med svarta pärlor i hängen. Så visst hade det gjort sig med en svart gran också.
Foton: Star tradeSen har jag köpt hyacinter och julstjärnor. Pepparkakor och glögg har ätits och druckits. Men inte den vanliga röda glöggen utan blossa 09 och jag gillar den kall.
Satt och funderade på vart jag skulle ställa mina porslinstomtar som jag har ett antal av i min ägo. Har en bekant där dottern har räknat alla tomtar. Det är närmare 400 stycken i massa olika varianter. Men så många kommer inte upp hos mig. Det får bli ett litet fåtal av de jag äger.
Jag var i stora staden ihop med barnen och jag får lätt panik av allt folk som också har panik i syfte att hitta julklappar. Vi skulle ha skor och det räckte.
Missförstå mig rätt. Jag gillar julen men jag gillar inte alla måsten och stress. Julen ska handla om lugn och ro. Och sen jag skilde mig så har jag inte haft den stressen som jag hade som gift och paniken och stressen över att få allt klart tills julafton då man var helt slut för halva släkten på makens sida skulle komma. Sen så kände man sig som en balong då luften gick ur en och en sorts besvikelse då det var över. Var det inte mer än så här.
Men jag har haft härliga jular även som skild och det har jag haft hos min bror och hans familj. Men givetvis så har jag inte kännt av någon större stress då jag fått äran att åka bort och bli bortskämd. Och det har varit lugn även om det varit julafton. Och stressen har nog mina kära släkt fått stå för men jag tror att det finns en annan glädje över alla traditioner hos dessa.
Och årets jul. Ja den kommer bli lugn och härlig. Inget stress, inga måsten att behöva stå med julmat i massor som man får slänga efter någon dag då man tagit i för mycket.
Barnen är hos mig men kommer under några timmar på eftermiddagen följa med sin pappa och hans nya familj till släkten. Det har slumpat sig så att barna inte har firat med farmor och farfar och kusiner då det år man varit där har varit samma år som dom varit hos mig och det år dom haft hos sin pappa har man firat med nya frun och den sidan av familjen.
Så dottern frågade om det var ok om dom gjorde så och vad ska man säga. Nej det får ni inte. Nej det går ju inte och för min del är det bara fråga om några timmar så det gör inte alls något. Då får jag lite lugn och ro för mig själv. Men jag kommer ihåg när jag för flera år sedan frågade pappan om jag inte kunde ha dom på dan före dan och på morgonen men se det gick inte för det var hans jul och punkt slut.
Så jag hoppas han är glad över detta. Även om jag för tillfället inte har ett gått öga till honom. Förstår inte hur karln är funtad. Sonen växer och kan ju inte gå naken. Och vem är det som får följa med och öppna plånboken - jo mamma men det är också en komplimang för han skulle aldrig åka och handla med sin pappa men jag tycker ändå att pappan måste väl se att nu har pojken en ny jacka, nya skor etc och ringa och säga
-"jag ser att han fått nya kläder. Vi kan väl dela på kostnaden, hur mycket vill du
ha?.
Men den repliken är lika sällsynt som isbjörnar i Sahara.
Och i morgon kommer jag sitta på ett möte och då ska överlämnande av nycklar etc lämnas till husets nya ägare. Var i huset idag och plockade hem det allra sista som stod där. Skurhink etc. Och jag tog en sista runda, läste av el och vatten och trodde jag kanske skulle känna en liten tom känsla. En känsla av saknad eller så men det fanns inget av detta. Vilket innebär att jag tog ett helt rätt beslut den dagen jag kände att jag måste sälja.
Och lägenheten känns toppen. Det känns som om jag bott här längre än vad jag har gjort. Mycket är kvar att göra. Har saker som ska få plats i städskåpet. Och lite annat. Hyllor ska upp och lite annat smått och gott men det är bara småsaker när man får lite perspektiv på det hela.
Och jag vet vad jag ska göra till våren/sommaren. Då blir det rockad i förråden.
