Det är en sån där dag som man egentligen borde utnyttja genom att vara ute.
Men det var en samma sorts dag igår och inte utnyttjade jag den trots att jag var hemma och ledig. Nej jag låg!
Tog en liten runda med vovven och gick mot solen för att få lite strålar i mitt vinterbleka ansikte och solen - ja den värmde.
Jag har fortfarande kvar förkylningen. Snorig och täppt och allmän känsla av obehag.
Men i fredags fick vi packat undan julen. Men det tog lång tid. Jag var så seg och trött. Dottern hade jobbat på fm var också trött.
Idag när jag hämtade henne innan mitt jobb suckade hon och kände sig seg. Det är många sjuka som är kvar hemma, favoritgubben ligger på sjukhus och har gjort ett tag och andra ligger för döden. Så det är ju mentalt utmattande. Sen så får dom anställda gå utanför "sina" egna avdelningar då personalen också är sjuka och det saknas vikarier så man flyttar om lite hit och dit. Men hon trivs - och det är ju huvdsaken men självklart så blir hon trött både mentalt och kroppsligt.
Hon hade börjat med undanplocket innan jag kom hem, Hämtat upp alla kartonger osv.
Det är fortfarande några saker kvar att plocka bort men kartongerna blev igår nedburna i källaren i alla fall.
Och inte blev det någon yoga igår heller. Orkade inte. Och dotter kunde också låta det kvitta. Vi behöver skärpa till oss :/
Men i takt med att det blir mer vår, mer ljus så kanske man också mår lite bättre, blir piggare. Har en apelsin med mig till jobbet idag. Drack en smoothie i morse också men den fick jag hälla ut. Gjorde den igår på färsk ananas och den var så äckligt besk.
Så jag hoppas på att det nu blir många många dagar med samma väder som idag. Solen kanske kan vara en lite medhjälpare till bättre mående. För när man ligger där i sin säng - och är så oerhört trött att man bara sover eller ligger så får jag också dåligt samvete även om jag så väl vet att jag inte har så mycket att välja på. När blemman på tungan är där som mitt tecken att jag inte ska göra något mer än just vila. Och så går solen ner innan jag vaknat till liv ordentligt så jag är tacksam för att ljuset är tillbaka men någon minut per dag.
För egentligen hade jag om jag fått önska - varit ute på en lång härlig promenad. Men tacksam är jag ju också för att jag har den hund jag har som älskar att bara vara nära mig inomhus i soffan eller i sängen eller som en skugga där jag är - är han. Leka, gå långa promenader i snön - ja inte är han jätteförtjust i det om han själv får välja. Men han behöver också röra på sig :)
Fick en trevlig nyhet på jobbet. Vi ska få friskvårdsbidrag även hos oss med 1000:- per år :)
I fredags fick jag ju köra in sonen till jobbet då inga pendeltåg gick. Och det går ju ersättningsbussar och så men dom passar ju inte in i dom tiderna som han behöver ha för att fortsätta sin resa med byten etc så därför får jag köra honom.
Fredag eftermiddag och det är långa köer på väg hem så jag åkte en annan väg och lyssnade på en ny bok. Och även om jag tycker om att köra bil, inte tycker det är jobbigt just där och då så tar det omedvetet också på mina krafter har jag ju insett. Så det var en orsak till minskad energi och ork där på fredagskvällen.
Idag är sonen ledig och ska testas för det ultimata provet - bygga ihop en ikea hylla ihop med sin syster medan jag är här. Det kan gå precis hur som helst. Tur jag är på jobbet. Sen får han följa med mig och handla idag. Bestämma vad han vill äta i veckan och betala inköpen.
Själv sitter jag och har chatt med banken och bokför samtidigt som jag skriver här.
Boken jag börjat lyssna på är en debutant Susan Casserfelt - Prästens lilla flicka och den är uppläst av Katarina Ewerlöf och är riktigt bra. Så den kan jag rekommendera.
16-åriga Josefin kommer aldrig hem efter sin sånglektion. En skallgång med frivilliga söker efter den kände Modotränarens dotter. Situationen försvåras ytterligare av den snöstorm som lamslår Höga Kusten.
Fallet med den försvunna flickan sätter polisstyrkan i Örnsköldsvik på prov. Ju djupare den oerfarna polisaspiranten Kajsa Nordin gräver i fallet, desto fler hemligheter verkar det finnas kvar att upptäcka.
Samtidigt dras den kända konstnären Zeta på Mariatorget i Stockholm in i dramat när en ung, utlandsfödd man ringer på hos henne. Mannen är på flykt, men från vad? För Zeta, själv nyss hemkommen från New York i ett desperat försök att rädda sin dalande stjärna, behövs verkligen inga fler problem.
Vad har hänt Josefin och vad döljer Prästens lilla flicka?
Debutanten Susan Casserfelt har skrivit en psykologisk spänningsroman som i svindlande fart för läsaren mellan Höga Kusten, New York och Stockholm. Ett antal böcker är planerade kring det omaka paret Kajsa och den excentriska jetsettaren Zeta.
Igår tittade vi på första avsnittet av den nya thrillern på 1:an - den svenska - riktigt spännande det också.Ikväll ser jag på Johan Glans på 4:an klockan 8. Se den och skratta.
Må Gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar