Så var det onsdag igen

Nu är veckans injektion gjord och jag brukar alltid stå när dom ger mig den och brukar inte titta på sprutan men idag såg jag den - och jösses vilken lång nål som man sticker in i en. Tur det knappt känns men hade detta varit för flera år sen hade jag fått ligga ner och nästan svimmat varje gång.



Och idag är det härligt soligt väder men jag har inte hunnit vara ute än men ska åka tidigt från jobbet, hämta vovven och åka till byn där dottern jobbar och gå en lång runda medan vi väntar på att hon ska sluta. Det är alldeles vindstilla och solen är framme även om det inte är klarblå himmel, det är lite dis framför.

Av en slump såg jag en inlägg på fb och bild på en fin hemsydd klänning och jag föll pladask för tyget och har letat nu som en tok efter detta på nätet - det är slut! Har sett det in andra färger men det är ju detta på bilden jag vill ha. Har mailat en nätbutik för att se om dom kommer få in det på lager och om inte ifall dom kan säga vart jag kan få tag på det.



Dottern sa inte mycket mer om tyget mer än att det är ju du och det sa hon sen innebär inte att hon tyckte det var snyggt. Det är trikå och kallas retrotyg och färgen - ja ni fattar väl också att det är fibrofärgen. Tittade på det i rött och även i grönt men det känns inte lika lockande som just detta och det verkar ju vara många med mig gillat detta.

Igår efter jobbet fick jag åkt och hämta mina värktabletter. Först hade jag kollat på ett apoteks hemsida för att se om jag fått in medicinen och det hade jag och det stod där också vad jag skulle få betala etc så jag åker dit och nej det finns inte hemma utan det får bli en ännu dyrare eller så beställa. Tack och hej - då går jag någon annanstans och gick till det apotek som jag brukar handla på som ligger vid vårdcentralen och där hade dom allt hemma.

Så igår kväll kunde jag stilla min värk som på eftermiddagen igår hade gett sig väl tillkänna. Det gick som pulserande stötar genom olika delar av kroppen. Hade ont i handflator och i fotsulor. Och en fläck på insidan av ena benet ner mot ankeln - där var det en svidande känsla.

På ett sätt är det bra att vara utan och bli påmind om att tabletterna faktiskt hjälper för ibland så känns det som om man stoppar i sig utan att det skulle behövas men med facit i hand så gör det nytta dessa två gånger om dagen.

Men jag har fått någon sorts streckning i ryggen - längs med ryggraden ut mot midjan till på en sida. Och det har varit svårt att vända på sig i sängen och köra bil och man ska liksom vända hela sig för att titta bakåt gör ont. Så dottern smorde in mig med voltarensalva men det har inte gjort någon större nytta. Och jag har ju inte gjort något - vad jag vet.

Det var ju bara hund och katt som mötte mig hemma när jag kom hem igår. Lite ovant då det annars har varit någon hemma i alla fall. Satt i köket en lång stund, kokade ris och åt mat. Lyssnade på bok och tiden gick. Gick in i vardagsrummet och fick vikt några plagg, fick in underkläder i en låda och vikt lite handdukar innan jag satte mig och började med att ta ut piller ur sina inplastade i folieförpackningar och lägga i burkar i stället. Gillar inte alls när dom kommer så, bra mycket bättre med burkar direkt så det kan ta ett tag och pilla ut ur varje förpackning. Och när jag var klar så ringde sonen och var redo att få komma hem.

Passade på att gå en runda med vovven och sen var det bara att sitta av tiden och vänta på att dottern skulle hämtas. Då var det skönt sen att få göra sig klar och gå och lägga sig och tänka sig - jag såg på True Detective men den sista kvarten höll jag hela tiden på att somna - fick liksom ruska mig själv för att inte göra det.

Och så har natten varit en god natt fram till 4!

Kan snart ställa klockan efter kattastrofen



Jag har nu lyssnat klart på boken - döden kvittar lika och jag vet inte riktigt vad jag tyckte om den. Det var svårt att få grepp om den för det kändes som om man hoppade över saker i historien som skulle varit med för att man skulle få en klarare bild av händelsen. Men det var ju inte så att jag ville stänga av och inte lyssna vidare men nu är jag redo för en ny bok.

Denna gång åter en svensk deckare - Dödlig åtrå av Susanne Ahlenius.



Alice Wiklund, ung utredare på Rikskriminalen i Stockholm, blir utsedd att hjälpa Scotland Yard med ett långdraget fall. De jagar en seriemördare som är beräknande, samvetslös och lämnar sina offer märkta med en bisarr kärleksförklaring. 

Alice går upp i sitt nya arbete men inser snart att det inte är alla i gruppen som uppskattar hennes närvaro. Livet i London blir än mer komplicerat när hon träffar bartendern med de bärnstensfärgade ögonen som gör henne näst intill galen av åtrå. Vad är det han döljer bakom sin frustrerande arrogans?

När Alice inser vad hon måste betala för att finna sanningen är det redan försent och gränsen mellan arbete och privatliv suddas ut.

En debutant och ska tydligen vara en erotisk deckare om man läser om henne och enligt recensioner en bladvändare. Ska bli spännande läsning lyssning. Och det kommer mycket nytt och bra nu under våren som jag ser fram emot och jag har ju också massor olyssnat i datorn - hur ska man hinna?



Det är lite stressigt idag med logistiken. Onsdagar är ju yogadag och det ska hinnas ätas och det ska hinnas vilas lite och det ska tas det lugnt.

Ska sluta innan 3 och hämta vovven, åka och ta promenaden, hämta dottern, hitta på vad vi ska äta - noll koll idag på detta, lätt och enkelt men gott och mättande. Sen ska det ätas innan 5 och klockan 5 slutar sonen och ska hämtas hem och då är det bara att byta om till yogan och invänta den. Puh.

Jag är i alla fall väldans glad över att sonen åker med pappan på sina tidiga mornar. Han börjar 7 och åker hemifrån 20-15 minuter i.

Det blir i alla fall inget ikea denna vecka - vi får skjuta på den resan till en annan vecka.

Det är fullt upp känns det som hela tiden. Gör mycket men också ingenting känns det som för jag är långt ifrån den jag var som kunde hålla på med flera saker samtidigt och då hade jag igår vikt alla kläder, fått in dom i garderoben samtidigt som jag dammsugat.

Eller som på en lördag förr. Man städade, fixade i trädgården, gick med hunden, donade och hade sig och höll på hela dagen ända långt in på timmarna.

Så som jag en gång var - ja så är jag inte. Och förr tyckte jag dygnet hade för få timmar. Och tänkt det tycker jag fortfarande. Jag hinner inte med men det beror ju på att allt sker så mycket långsammare numera. Det är mycket mer vila mellan allt. Längre sittning vid köksbordet, det tar längre tid att vika en tröja etc.

Men va f*n - solen skiner, det är vindstilla, vårväder och det andra tar jag idag med ett positivt leende. Skit på dig ME och fibro!



Må Gott