Insikt och acceptans

När ska man komma till insikt om att livet är som det är?

När ska man acceptera att livet är som det är?

Det är inte lätta frågor och absolut inte heller lätt att svara på.

Det är ju också ett motstånd från min sida att jag inte vill, jag vill ju vara som förr, vill vara som för 10 år sen men nu är det ju inte så.



Idag vaknade jag 11.28! Det var en liten chock att titta på klockan. Har vaknat ett par gånger. 1 av kattastrofen och några av ingen aning alls. Men jag somnade om direkt så jag har inte behövt ligga och vrida och vända på mig.

Har sovit med värmefilten för kroppen var fylld av svidande värk och det lindrar. Även vovven gillade värmen för inatt har han varit uppe vid brösthöjd på mig istället för nere vid fötterna.

Och jag la mig vid 21 men låg och tittade på deckarna och när programmet var slut så somnade jag också direkt så det har blivit många timmar av sömn denna natt. Måste ha varit i stort behov av detta.

Yogan var skön i vissa rörelser medan den inte gick alls på andra. När det var mer aktiva rörelser som är i flöde så fixade jag inte detta så bra men när det är stilla mer uttöjande så gick det bättre.

Min ledare kom fram till mig och konstaterade/frågade - du mår inte helt bra eller hur! Och nej det gjorde jag ju inte. Så hon sa också - du känner din kropp och gör efter den förmågan och vilar när du vill och ska och kan. Klok gumma är hon.

Många gånger så lyssnar jag ju på min kropp men ofta försöker jag ju ändå vara "normal". Jag jobbar varje dag med varierande resultat i prestationerna men jag är där och gör mitt bästa. Ibland inte bra nog med mina egna ögon mätt. Så jag har ju fått en perfekt arbetsplats så sätt.

Idag fick jag också rejäl huvudvärk efter att jag klivit upp. Att se sig själv i spegeln och upptäcka det där troll-lika ansiktet gav lite av en chock tror jag :D -



Men en dusch, frukost och kaffe gjorde det bättre - inte helt bra men bättre i alla fall. Fast jag kände mig lite stressad över att ha sovit så länge och hade så kort tid på mig innan jobbet. Och inte hade någon av de övriga i familjen haft klokhet att vakna lite tidigare. Varken 2-benta eller 4-benta. Vovven låg hos mig på värmefilten, Katten hade rullat ihop sig som en boll i soffan och ungdomarna - ja dottern hade vaknat en kvart innan men sonen sussade gott trots att hans klocka ringer vid 10.

Dottern har nu börjat bli lite bättre - helt frisk är hon inte, fortfarande snorig och lite hostig men i morgon em ska hon jobba och idag ska hon ut för första gången sen.... sist. Vi ska hämta paket hon beställt från Ellos och så ska vi åka och handla lite.

Tog upp köttfärs från frysen men vet inte vad vi ska göra med den. Soppa kanske. På att-köpa-listan har jag skrivit upp saker (kryddor) som behövs till pulled chicken som vi ska göra på lördag. Och receptet står också att man servera det till tacotillbehör. Tortilla, salsa, guaccamole - kommer bli gott.

Kanske ska jag göra söndagssteken samtidigt. Har en fryst fransyska som jag ska göra tjälknöl av och det hade jag tänkt redan förra helgen men glömde och det tar ju sin tid för köttet lagas fryst och sen ska det ligga i marinad.



Den här bilden ovan såg jag och började fundera på. Och det är inte alldeles lätt att svara på det heller - djupa frågor idag.

Men det är snart helg - det är kul!
Ska iväg på hundpromenad på lördag - också kul!
Har gratis lyssning på böcker i 3 månader via storytel igen - även det roligt.
Ska på stickträff nästa vecka - också trevligt och kul.
Vi mår på det hela taget bra som familj jag och barnen - det är riktigt bra och roligt.
Bilen startar - det är jättekul.
En ny leksam (läs mobil) - det är också kul.

Men säga något som är allra roligast - ja det finns inte riktigt. Lätt att svara på annat vad som är trist men det tar vi en annan dag.

Att kunna säga att det är kul att inte göra någonting - ja det kan man ju ibland göra men idag är detta - att göra ingenting mer ett måste än av egen fri vilja. För helst vill jag vara aktiv och energisk, full av upptåg och annat, ha häcken full och ett välfyllt schema - då skulle jag säga - gud så skönt att inte göra ingenting.

Men sanning och säga så visst kan jag väl också njuta av att inte göra ett dugg, bara sitta i soffan, lösa korsord och slötitta på tv. Men ofta så finns det ändå en rastlöshet och saknad.

Shit happens.

Må Gott