Mitt i veckan

Jag är trött och känner mig sliten. Vilket inte är så konstigt efter helgens utsvävningar med dess långa härliga soliga promenader - kroppen är ju emot sånt medan själen älskar det.

Vaknade tidigt, vet inte om det är för att det är ljusare på morgonen nu eller om det är annat som spökar. Ryggen är inte med mig heller. Är trött i länden och har ont men även upp mot bröstryggen känner jag och jag har inte tagit annat än alvedon och det hjälper inte så jättebra.

Onsdag och veckans kanske mest hektiska dag. Ska ju iväg och ta min spruta och passa på att gå på apoteket samtidigt och fylla upp medinförrådet. Sen jobb och hem, äta, åka och handla och sen yoga!

Tur att dagen kan avslutas på skönt sätt.

Igår när jag kom hem från jobbet bakade jag tekakor och jag gjorde dom på samma sätt som jag gjorde förra baket - delade degen efter jäsning i 2 delar och gjorde jämna rullar som jag sen skar i skivor och la på plåten för nästa jäsning. Gick hur bra som helst och snabbt instället för att dela, kavla och ha sig. Varför har man inte kommit på detta tidigare. Inte mycket eget jobb alls. Hushållsassistenten skötte ju degarbetet och knådning.

Sen blev det soffläge och inget på tv denna kväll heller förrän 21:00 så jag satt och sydde ihop tossor som jag stickat i väntan på det program om Missing people som gick på 1:an. Och jag hade gjort mig klar för natten och la mig i sängen när detta började och somnade sen gott och sovit bra hela natten tills jag vaknade - lite för tidigt men jag har också drömt en massa konstigt i natt.

Ja just ja - det är ju fullmåne!!!

Av någon anledning så kom jag in på ME-föreningens hemsida och läste detta:

Insjuknande

Insjuknandet kan vara plötsligt eller utan tydlig orsak, som i fallen när det första tecknet på sjukdom är ett kraftigt yrselanfall, men ofta brukar finns det en historia med infektion i de övre andningsvägarna och ibland i mag-tarmkanalen med illamående och/eller kräkningar [1].

Den initiella fasen vid insjuknande brukar uppvisa många symtom såsom ymniga nattliga svettningar och frekvent urinering (stiga upp flera gånger per natt), men dessa symtom brukar minska då sjukdomen etablerats.

http://me-foreningen.se/

Och det fick mig att tänka tillbaka på när jag själv började fatta att något inte stod rätt till. Att det var något fel på kroppen. Kunde det vara reumatiskt men nej visade tester.

Kommer ihåg hur jag satt på jobbet och fick yrselattacker - inget jättestort men dom kom rätt ofta och var obehagliga.

Bihålorna - oj vad dom har bråkat med mig genom åren!

Magen - ja IBS-en.

Och svettningarna - ja dom var hemska - jag minns att jag kunde inte röra på mig utan att svettas floder både natt och dag. Gick jag i skogen var jag helt genomblöt i håret och svetten rann ner i ögonen på mig och ibland knöt jag en sjal i pannan och den var helt genomblöt - inte kul.

Kunde inte dammsuga eller göra något annat utan att svettas enorm och då inte från armhålorna utan från benen, armarna och då huvudet.

Detta har ju nu flera år på nacken och jag vet inte om kroppen själv har reglerat sig och eller om även medicineringen hjälper till att det inte är så.

Jag kan ju gå mina promenader nu utan att svettas floder men kan ibland få svettningar på benen så det rinner utefter dom efter en ansträngning.

Tänker också på min rygg och det onda om det är ett skov som jag får stå ut med och som sen försvinner och så kommer något annat. När jag först började på akupunktur var det just för denna sortens smärta och ryggproblemet är gammalt - den har ju bråkat med mig sen barndom.

Nu ska jag ställa min stela morgonkropp i en varm dusch och sen kommer dagen rusa förbi.

Må gott