Livet.

För att leva måste man födas, andas och sen tar det slut.

För en del, redan efter några andetag,

För dom allra flesta - efter oändligt många.

En del lever på - som dom själva säger - övertid. Man tycker att man levt färdigt och bara går och väntar och då är man också gammal och har haft ett långt liv.

En del lever trots att dom inte borde. Kan tyckas hårt men det finns dom som inte förtjänar livet. Dom som har missbrukat det å det grövsta genom att göra andra människor så illa att det inte går att reparera. Tänker då mest på förövare som medveten ger sig på barn.

En del lever inte sitt liv utan har valt att avsluta det på egen hand.

En del lever inte sitt liv med glädje för varje andetag man får och kan ta.

En del drabbas så orättvist och får inte sin del av andetagen.

En del får en andra chans, en del får fler.

Någon får hjälp med att andas genom någon annans lungor.

Livet är så komplext, så värdefullt, så jobbigt, så slitigt, så glatt, så underbart och så orättvist. Livet är skört, det är starkt, det är förvirrat, argt, ledset och fullt av skratt.

Somliga lever livet som på en räkmacka.

Andra kämpar varje dag.

Men alla har en sak gemensamt, man måste födas och andas för att få livet.



Idag är det onsdag. Och jag är inte på jobbet - det är inte klart än och jag jobbar hemifrån men jag fixade väldigt mycket av mina måsten igår så jag tänker inte vara så effektiv. Känner mig trött.

Har tagit min injektion och även idag var det en sjuksköterskeelev som fick äran att använda min rumpa som träningsobjekt - men det gick bra. Det brukar göra det. Sen gick jag till labb och tog om mitt folatprov.

Lämnade medecinpåfyllningslapp i kassan och ett brev till min läkare där jag bad henne skriva ut allergimedicin på recept så jag hoppas hon gör det. Billigare för mig - och billigt är bra - ja inte alltid men när det gäller medicin så är högkostnadskortet guld värt.

Trodde jag skulle få se solen idag men det blir nog inte så. Det är grått och man pratar om regnstänk ev idag - usch men våren är ändå på väg och jag ser att det kommer mer och mer täcken av det i mina rabatter.

Igår åt vi indiskt - gjorde Chicken Tikka och av någon anledning så googlade jag trots att jag hade kryddmixen hemma och hittade ett recept som innehöll kryddorna men också morot, lök, vitlök, krossade tomater och ingefära och matlagningsyoghurt plus kyckling så klart. I receptet skulle man efter att ha kokat, plocka upp kycklingbitarna och mixa ihop de övriga ingredienserna till en slät sås men det skippade jag och det blev lite matigare och gott mot att bara ha kyckling, kryddor och vätska. Ris, Raita och naanbröd och lite nötter till och det blev en god middag.

Idag blir det fläskpannkaka!

Sov länge idag fast jag vaknade vid 6 och var vaken en timme kanske och sen ringde klockan 10. Och jag åt ingen frukost för jag visste inte om jag skulle vara fastande men sen när jag kom hem åt jag semla i varm mjölk och sitter nu med en kopp kaffe - så mätt.

Tror kanske detta var sista semlan för i år. Känner mig mätt på dom nu.

Vovven börjar leka också allt mer, mössen är fortfarande favoriten men han har nu tuggat upp en och har också en litet lamm - som piper om han tuggar på rätt ställe. Den tar han gärna och har i sin närhet och så kastar han den och har sig så det tar sig.

Onsdag innebär ju också yoga. Så det ska bli skönt att få ett pass sen i kväll.

Pratade med kollegan igår och han skulle idag titta på 2 skrivbord som är höj och sänkbara som en annan grannförening hade över. Så det är ju bra även om jag inte har utnyttjat att stå så ofta på dom jag haft tidigare men det ska ju vara så mycket bättre och när arbetsterapeuten tittade på min arbetsmiljö tackade jag nej men jag tar emot ett sånt ifall det är bra och kollegan skulle ju också behöva och våra skrivbord står mitt emot varandra och då måste dom ju vara lika. Så det ska bli spännande att se i morgon. Idag skulle målaren komma dit igen och fixa det sista, gardinerna skulle hängas upp - kommer specialfolk till det också samt så skulle andra möbler också skruvas ihop sen är det väl bara elektrikern kvar som ska sätta upp ny takbelysning. Så det ska bli riktigt spännande och se om det är klart i morgon eller om det tar några dagar till.

Och så kanske ni undrar varför jag är så "djup" i början - jo jag såg ett sånt helt fantastiskt och tragiskt och ........ ja man kan inte hitta orden riktigt program igår.

Jills Veranda och Kristian Gidlund. Jag hittade hans blogg av en slump när han började skriva på den när han blev sjuk första gången för nu många år sen och hur han blev frisk och sen hur han blev sjuk igen och jag har lyssnat på hans sommarprogram och sett andra intervjuer med honom.

Det är så oerhört tragiskt att en sån person kan bli drabbad av något så hemskt. Han kändes som godheten själv och så ödmjuk och trevlig. Nu vet jag ju inte hur han var som person innan han blev sjuk men tror han nog var sådan då också. Sen finns det ondskan själv som överlever allt och alla.

Sen får man perspektiv på sitt egna liv men det innebär ju inte att mitt lidande är mindre. För mig är mitt lidande stort men man får också självinsikt, distans och lite kraft på något sätt. Men man ska inte förringa andra människors svårigheter och lidanden. Alla har vi våra ryggsäckar att bära. Några mer fyllda än andra och det finns ju dom som går med tomma.

Jag har trots allt ett bra liv. Jag vet inte när det tar slut. Det är inget jag har fått svart på vitt av en läkare. Jag kan gå omkring och njuta och känna och svära och lida och kämpa och falla och klättra upp igen. Jag kan se solen, njuta av den i morgon och förhoppningsvis många år till. Jag vet inte detta och ingen annan heller och det får man ju se som en gåva. Men jag får också hata mitt liv - det är ju en rättighet jag har. Jag kan förbanna mitt liv, ömka mig själv och avsky allt. Livskurvan är ju allt annat är rak för min del men det är mitt liv och just idag är jag stark. Just idag är jag tacksam. Just idag är jag glad och imorgon är en annan dag. Jag får vara avundsjuk på hur andra har det lätt i sina liv, har rikedom och överflöd. Men jag kan också känna att det är många värda men jag får ändå känna sorg över att mitt liv inte är ett sådan. Men jag måste också komma ihåg det som livet gett mig. Det är inte bara sorg, elände och sjukdom. Det finns mycket att glädjas åt.

För att som Kristian veta att man inte kommer att få uppleva det ena eller andra som man vill - det var svårt att se och höra och jag kände så med honom och har gjort hela hans resa.

Så jag ska väl vara tacksam att jag inte är drabbad av en dödlig sjukdom även om det ibland kan kännas så. Men jag lever hellre och känner än inget känner och slutar andas innan mina år är färdiga.

Må Gott