TGIF

Som vanligt sitter jag vid mitt köksbord - det är här datorn står (LOL)

Och köket är ju också mitt favoritrum. Frukosten samma som igår och förrgår och......... och nu koppen med kaffe - den stora - blev lite starkt idag men det kan behövas.

Natten har varit en dröm. Sovit gott hela natten men kom sent i säng. Och jag hade inga större förhoppningar när jag la mig att det skulle bli en god natt med bra sömn. Men drömmar slår tydligen in ibland.

Värre är det med kroppen!

Satte mig till ro i soffan för att se på tv. Gjorde också iordning nål och tråd för att jag skulle fästa fast en studentmössa på ett mjukisdjur. Men jag fick lägga ner efter bara några stygn, kunde inte använda handen riktigt och det gjorde ont.

Nu när jag sitter och skriver känner jag inget men andra små saker som hålla en penna, klippa, torka med trasan och annat är en plåga. Om jag knyter och öppnar handen är det inga problem - känner inget.

Men tummen som är så viktigt och styr värker i leder när jag rör och vickar och har mig. Gillar inte alls detta.

Sen så började hela kroppen bråka med mig. Stel - jättestel så där så jag får stappla upp och det tar ett tag innan jag kan gå upprätt, höfterna, benen, knäna, fotleder och fotsulor sticker, smärtar och bränner. Även armarna och lederna där.

Så det blev det att ta till alla tabletter för smärtlindring och därför förvånar det mig att jag kunde sova.

Idag känns det inte riktigt som igår men någonstans mellan igår och annars. Det är ju precis som på bilden nedan. Värken är ju alltid med men den har olika grader.



Ute ser det härligt ut men skenet bedrar - sol jag visst, blå himmel absolut men det är ju ingen värme! Men hade detta varit innan träden fått sina blad och gräset blivit grönt hade man tyckt - så varmt och skönt det är - fast då hade man ju fortfarande gått i vinterkläder - nu vill man vara barbent, barfota och ha kortärmat.

Inte långkalsonger, raggisar och mössa!




Och så har det då blivit fredag. Min helg kommer bestå av förberedelser inför resan. Tänkte faktiskt ta fram min resväska och börja packa så smått. Lönen är på kontot så jag ska också handla inför resan.

Men först är det läge att klä på sig och gå ut och gå en stund med jycken. Sen dusch och sen jobb.

Jag vet inte om jag har fått ett inre lugn på något vis. Känner mig ändå trots både smärta och trötthet ändå någon glädje - lite svårt att beskriva faktiskt.

Jag har ju haft lite mer än 10 år på mig med rejäla gropar och stora hål som jag ramlat ner i. Och jag har fått jobba med dom 5 sorgestegen om och om igen. Vet inte om man nu ska säga att jag är på det sista - acceptans - gilla läget - det är som det är - nu kan det bara bli bättre. Har ju haft det sämre än sämst och det vänder sent om sider - men det vänder - inte så att det blir som förr men det blir gott nog.



























Så glöm inte de 5 bra mycket bättre punkterna!




Må gott