Morgonstund

Har varit uppe med tuppen idag. Nyss kommit in efter en skön promenad genom ängarna som jag kallar det. Men det finns en liten dunge med träd där stigen går intill en liten å. Det är en jätteskönt ställe att gå på med jycken. Men snart - säkerligen mycket snart kommer jag få trängas där med både får och kvigor för det är deras betesmark på sommaren men dom ska vara van människor och det är helt och fullt tillåtet att gå in där till dom. Bänkar för vila och fika finns utsatta - det är också klassat som naturreservat - bilderna ja dom är från tidigare promenader.

Regnet finns där i luften - det är kvavt men jag hade sol hela rundan runt. Och först hade jag dottern som sällskap då vi gick förbi hennes jobb. Hon jobbar 8-14 idag.

Och vaken - ja det har jag varit sen jag hörde sonens klocka ringa och ringa och ringa vid halv 6. Han hörde den inte! Sen var det ju liksom kört för min del också att somna om.

Dottern skulle koka gröt men upptäckte att det inte fanns tillräckligt med mjölk - ständigt denna mjölk som tar slut. Så det fick bli yoghurt för henne och smörgås med salami till mig men det kändes lite snopet att inte få sin morgongröt. Men huvudsaken att jag får mjölk i mitt kaffe. Och nu sitter jag med min andra kopp.

Näsan rinner - pollen härjar ju vilt just nu. Atjoo!

Ska iväg och ta veckans spruta idag. Ska också ta p-spruta så idag blir det ett stick i varje skinka.

Det blir en lång dag idag. Inget sänggående förrän tidigast vid halv 9 i kväll. Det är yoga mellan 19-20. Så det gäller att hålla igång så att jag inte känner av det så mycket. För det är livsfarligt att bara sätta sig ner. Känner jag redan nu nästan. Har nog inte vaknat till liv riktigt.

Men jag har sovit gott i natt. Hela natten också. Det är så obeskrivligt härlig känsla att få göra det. Inte vakna och ligga och vrida och vända sig, ha värk, inte kunna somna om som man vill. Ha den där disfunktionella sömnen är ett elände.

Men jag försöker idag känna mig positiv och uppåt!

Följer debatten inte helt men har läst lite om den om hur arbetsgivare säger upp folk för att sen ta emot 3-fas arbetare eller folk som mig - med lönebidrag.

Jag är djupt tacksam över att ha fått detta jobb som jag har - med lönebidrag. Tror det annars hade varit väldigt svårt att hitta en anställning.

Sen förstår jag ju också den andra sidan - när folk sägs upp för att man sen tar in "gratis" arbetskraft.

Vårt samhälle är så snett!

Läser också om den där studien om hur våra ungdomar ser sin tillvaro som meningslös. Skolor fungerar inte, lärare vill inte längre jobba som lärare, hög arbetslöshet för ungdomar, skyhöga hyror och få boendemöjligheter som gör att man kan flytta hemifrån. Ja det är rent för jäkligt rent ut sagt. Och jag känner mig än en gång så glad över att ha trygga stabila ungdomar som jag tror mår så bra dom kan, dom visar ju inte på något annat men  jag är ju också smärtsamt väl medveten om att man kan dölja hur dåligt man mår! Och man hinner gå väldigt långt i det innan man uppvisar tecken på att man behöver hjälp.

Men jag tror i själ och hjärta att mina barn är långt därifrån. Men det är väldigt många som inte är det.

Så det är tufft att vara människa för oss alla.

Och nu börjar det blåsa mer och mer, altandörren står öppen och jag hör vinden. Det är nog inte långt bort det där regnet.