Gnällinlägg

Känner mig sur, grinig, irriterad, gnällig, arg och ja allt på en gång idag.

Är trött på att ha ont, är trött på att vara trött och trött på att vara fattig, trött på att kämpa emot. Jag vill ha lugn, ro, behagligt flöde i livet och må gott.

Läser tidningarna och blir trött på allt som står där. Det är bara elände och gnäll. Bråk och strunt. Läser ju också artiklar om hur man ska förändra sitt liv, bli mer mindfullness och hipp och hopp. Och hur många gånger läser man då inte om en person som varit så långt nere och sen kunnat förändra sig. Man har följt sin dröm, flyttat ut på landet, ha det där lilla torpet. odlar sina egna grönsaker, hönorna går omkring på tomten och ger ägg och man lever ett sånt fantastiskt liv numera och hur har man gjort det - jo genom att man har resurser oftast då i form av pengar för det är ju då man kan förverkliga sina drömmar.

Eller hur man fyller på sin själ med upplevelser. Man upplever den ena staden efter den andra, man går pilgrimsleden, hittar värmen, flyttar till Toscana och hur lyckas man - jo man har pengar!

Jag har ju också drömmar men jag ser dom som ouppnåerliga om jag inte vinner på triss och idag läser man igen om fejd mellan två som säger sig ha rätt till lotten.

Det finns så många som säger att pengarna betyder ingenting - lätt att säga om man har dom. Som säger att jag kan lika gärna handla på HM som på NK det har ingen betydelse - visst om man har dom alternativen så har man ju också pengarna.

Hade kanske inte låtit lika bitter om jag haft en partner som kunnat bidra till försörjningen. Men när man är helt själv och ska dra ett sånt lass är det inte lätt - det är urtufft. Speciellt när man är sjuk och arbetslös.

Läser också ord som en "coach" skriver och jag tycker mycket är ju så jädrans självklart och inget att egentligen yvas kring och skriva brett och stort om. Och mycket är bara så blaha och känns också så totalt falska. Så genomtänkt sagda för att det är just så man ska formulera sig och skriva och tycka som coach. Det är bara så lätt och en dans på rosor hela livet bara man har ett leende på läpparna typ hela tiden - ah så trött jag blir för livet är inte sådant.

Fast om man inbillar sig länge nog att det är så fantastiskt att stå och vänta på bussen i ösregn så kanske det blir fantastiskt. Säg det som ett mantra, Ungefär som reklamen att det är mysigt att ha ont i leder - säg det mysigt! - Livet fungerar inte så.

Man ska också förlåta ALLT för då mår man så mycket bättre - jaha? Så om någon blir utsatt för det värsta brottet så ska man ändå förlåta detta - köper inte det. För det är inte så lätt att förlåta gärningar som man utsätts för om det är av den digniteten att det är något som varit livsomvälvande för en. Om någon tog en tröjja av mig för 10 år sen så kan jag förlåta det men förlåta sånt som går in i själen på mig - nej det går inte.

Enligt coachens tänk så ska ju nu då alla drabbade i tex Norge förlåta denne mans gärningar för då mår man bättre själv. Nej, jag tror inte på detta och ser det som ren mumbojumbo. Man kan förlåta mycket men man eller jag i alla fall och många med mig tror jag faktiskt kan inte förlåta vissa saker och som Felicia Feldt säger - man måste inte. För hon trotsar ju detta som så många påstår vara en sanning.

Sen finns det absolut bra coacher -det är inte det och jag tror också att dom gör bra jobb många gånger precis som det finns bra och dåliga kuratorer tex och i alla yrkeskategorier och mänsklighet finns det bra och dåliga.

Men ibland så klingar det falskt!

Så idag är det en grinig dag!



Och vädret - jag vet inte riktigt vad det vill. Ska det bli regn, ska det bli sol. Hoppas ju på värme och det senare men tror inte det blir så.

Och jag var så trött igår men jag låg bara och glodde rakt fram på tv'n igår kväll kunde inte ens somna fast jag var så enormt slut och kliva upp och vara vaken sittandes var inget alternativ. Kroppen var ju i alla fall avslappnad så någon form av vila blev det ju.

Natten har varit hyfsad också. Inga konstiga anfall men yr när jag kliver upp för katten skulle ju givetvis ut. Fast en gång tidigt på natten var han också bråkig men då gick vi på toa tillsammans - jag satte mig där jag ska sitta och katten satte sig i duschen. Sen var det lugnt då ett tag tills tidigare på morgonkvisten.

Har ätit min frukost, ska duscha och så blir det vårdcentralen och spruta. Ber till högre makt att måtte den ge mig lite energi denna gång. Hoppas på att jycken ska få en bättre promenad idag utan regn.

Och så vill jag bli lite gladare, nöjdare och mer tillfreds för det är inte kul att känna sig så här deppig.

För jag är ju deppig, inte fullt ut deprimerad men det är åt det hållet. Gillar inte detta.

Idag kommer mina ungdomar hem och det är bra. Lite liv i hemmet.

Och blogga, skriva av sig, det är också en form av bra terapi. Vill man inte vara en läsare av detta så är det ingen som tvingar på dig att läsa. Jag skriver för att jag vill och har ett behov av det. Min egna form av terapi. Så har det varit sen skilsmässan för nu 9 år sen. Tiden går och där har jag väl faktiskt förlåtit eller accepterat men det tog ju sin lilla tid det också.

Så jag är inte helt ut en motvallskärring som inte kan eller vill förlåta, acceptera eller vad man nu menar.

Och nått som gör mig grinig mer är att hemmet är stökigt. Lätt att fixa säger kanske nån - det är bara att städa - jo så sant om man är fullt frisk men när man inte är det så är ju bara en sån liten enkel bagatell ett berg att övervinna.

Gröten är uppäten, ska försöka få ihop till en kopp kaffe, har lite pulver kvar så en kopp kan jag väl få till. Och jag slängde ihop en smet igår medan jag kokade potatis. HÄR hittade jag ett gott recept på havremuffins och jag hade ju båda barnen förbi här efteråt och det blev tummen upp.

Så om ni nu har orkat så har ni läst ett gnälligt och surt inlägg så vi får hoppas på bot och bättring.

Må gott