Insikt

Tittar på Oprah medans jag också håller på och tar några tag med en dammtrasa. Dagens ämne är Diabetes och hur dödlig den är och nu blir man ju skrämd men det är väl också lite typiskt Amerika - man kör med världens skrämseltaktik. Man kallar det för Americas silent killer.

Och det är ju en mycket värre sjukdom än vad man tror. Man tar insulin eller äter tabletter och så är det bra så. Motionera och ät bra.

Skräckbilder på en dam som fått amputera ett ben och halva foten på det andra. Njurarna är helt kassa och så många andra så även jag så tänker man att jag mår ju bra så det är inga problem - inte nu men sen kanske.

Jag blir ju i alla fall än mer säker på att jag ska försöka få göra en GBP operation. Jag måste göra en.

Jag är inte duktig nog att ta hand om mig själv med hjälp av kost och motion. Ambitioner man har i början fungerar då men med tiden så återgår man till det gamla vanliga - i alla fall jag.

Och bukfettet är så farlig om man har diabetes. Sockerkristaller far runt i kroppen och är som små små glasbitar säger dom. Och detta gör att man får ärr i sina blodkärl och ärret blir större och större och till sist kommer inte blodet fram.

Väldigt många av dom som läkaren i programmet träffar, träffar han för att dom har fått hjärtinfarkt och väldigt många av dom har diabetes och det är detta som orsakat hjärtinfarkten.

Och jag sitter här och tittar ner på mitt bukfett - jisses. Nej jag vill inte gå omkring och vara rädd för detta också. Det räcker med att man har så mycket annat att oroa sig för.

Jag äter precis som man ska vissa dagar. Och jag gillar den maten så det är inte där problemet sitter utan det är ju brist på motivation, lathet, sug, hunger och en massa mer orsaker också säkerligen som jag inte kan komma på just nu.

Ta bara igår. Till middag hade jag lite pytt i panna men en massa harricot verts - jag älskar dessa gröna bönor men jag kände mig både hungrig och sugen bara nån timme efter. Stoppade i mig det onyttigaste jag kunde hitta - godis. Och sen tog jag fil och musli innan jag gick och la mig. En otroligt blandad kost jättenyttig och jätteonyttig.

En sak som jag har positivt är att jag INTE röker!!!

Midjemåttet ska inte vara större än halva din längd - då är man i riskzonen. Och då ska man mäta runt naveln.

Och jag ligger ca 40 cm över det normala - fy och usch.

Men det räcker ju inte att vara en fena på att äta nyttiga middagar. Man ska ju vara en fena på det resterande ätandet också.

Idag har jag varit duktig och ätit havregrynsgröt med lättsockrad äpplemos och mjölk. Till detta vitt te med mjölk och mina 2 olika mediciner mot diabetes. Hade också kanel i gröten när jag kokade den.

En frukost som jag inte alls har något emot. Det är gott och jag kan stå mig ganska länge på det men det är lite meck med att ta fram en kastrull, koka gröten och hålla på. Så mycket enklare att ta en macka eller sånt.

Jag har kommit till insikt att jag överäter många gånger. Jag är helt enkelt inte mätt. Och det finns ingen konsekvens i det hela. Ibland är jag en person som äter precis som man ska och äter rätt mängd också och mår jättebra och det känns som det ska och så kommer perioder då allt faller isär och jag äter och bryr mig inte så mycket om vad jag äter.

Jag funderar mycket på hur jag skulle va som diabetiker om jag inte hade haft fibro. Hade jag då varit den perfekta patienten som anammat både kost och motion.

Förmodligen. Jag gillade att röra på mig och röra på mig mycket. Och jag mådde så bra och för varje kilo jag då gick ner så försvann lusten att äta något onyttigt. För det påverkade hela mig både kroppsligt och själsligt.

Men när kroppen sen började säga ifrån genom skador, förkylningar och smärtor så försvann också lusten och viljan att fortsätta den nyttiga vägen då det gäller maten också.

Visst unnade man sig både en kaka här och godis där och annat onyttigt då också men då fanns ju vetskapen att om jag åt detta idag så skulle jag kunna träna bort det imorgon.

Vetskapen finns där fortfarande men förutsättningen är helt annorlunda.

Och hungern! Det är ju den som gör att man går och små äter och INTE att förneka - det blir en tröst och även nåt man gör i brist på annat.

Att bara gå hemma och må dåligt för att man har ont och är så trött jämt som man är när man har fibro är ju så otroligt trist. Visst kan det finnas stunder men det är mest på sommaren som man kan tycka att det är helt underbart att bara gå och dra men i det stora hela är det ju inte något man vill.

Rutiner är ju viktigt. Och rutiner försvinner då man inte har någon tid eller så att passa. Jag har mer rutiner då jag har barnen hemma än då jag är själv.

Om man motionerar 30 minuter varje dag så minskar risken att få diabetes med 50 procent ungefär.

Det är ju kul att veta när man inte fixar det pga fibron numera. För man ska röra på sig så pass att man blir lite svettig eller som man säger andfådd.

Men jag tror mycket på att jag ska bli mer rörlig och må bättre även i fibron och även psykiskt om jag går ner i vikt och det kan jag bara göra med en GBP.

Jag måste börja älska mig själv och är lösningen att gå ner i vikt - absolut inte men det kommer bli till stor hjälp och sen kan jag jobba på allt annat.

Drömsenario. Normalviktig, ingen diabetes, inte för höga blodfetter, ingen rädsla för hjärtinfarkt. Känna mig smal och då också lite snygg och attraktiv. Kanske blir det då också roligt att klä sig, göra sig vacker som jag faktiskt tycker det är. Om man kan må bra i allt detta så har jag mer energi till att jobba för att må bra i allt annat psykiskt också.

Komma tillbaka ut i arbetslivet igen även om det inte kommer bli som förr. Inte på heltid men om så bara till 50 procent så är det mycket vunnet och värt.

Insikt är dagens ord