Turbulens

Nu är jag snart på väg att lägga mig och få den välbehövliga sömnen. Det har varit mycket hela veckan och så även idag.

Efter jobbet åkte jag till Allum ett köpcentra på vägen hem. Där mötte jag upp dottern och hennes kompis.

Och dottern var så otroligt fin (som hon ju alltid är) men nu hade hon klippt sig. Och nu var det en pagefrisyr med lugg a la Nicole Richie. Och det var ett par decimeter som försvann. Och så var det slingat så nu är hon även blondare.

Det är ju aldrig lätt att klippa av sig sitt hår men det är ett beslut som mognat fram och hon blev själv jättenöjd också.

Funderar på att själv klippa av mig en del av håret. Ner är långt! Och lite tungt och lite ivägen. Men samtidigt så gillar jag det. Men det går ju spara ut igen.

Och så följde jag med och tittade på skor hon sett ut på Din Sko som hon ska ha till balen. Jättefina svarta skor med hög klack. Och nu har hon två månader på sig att lära dig att gå idom. Hon går aldrig i klackar! Men hon blev fin i dom och lång. Hon är 173 annars.

Efter detta så åkte jag hem och så in i affären och handlade lite. Träffade en mamma till en gammal klasskompis till sonen och vi stod och pratade ett tag.

Så klockan var närmare 7 innan jag kom hem. Gjorde mig lite mat och så har jag suttit framför datorn. Inget på tv lockar mig på fredagskvällen så jag har kollat runt lite bland bloggar och så tittade jag på svt play och programmet som handlar om transplantationer.

Och här sitter jag i mörkret i godan ro när dörren helt plötslig öppnas. Och lite hopp i hjärtat blev det men det var bara sonen.

Han skulle hämta något spel och så hade han 3 av sina kompisar med sig som han mött upp precis utanför där vi bor då det finns en kampsportshall där dessa tre tränar.

Eftersom nu inte bussar går så ofta förbi så skjutsade jag iväg dom till den ena killen.

Och jag tar ju min mobil, plånbok, nycklar som jag brukar och så åker vi iväg. Och av någon anledning så känner jag i facket under ratten för att ta fram plånboken etc och lägga på sätet istället så jag inte glömmer bort att ta med mig det in.

Famlar med händerna -inget!

Har då åkte en bit så jag stannar bilen. Letar igenom andra fack för det finns ju ett par. Inget.

Åker tillbaka där jag släppte av sonen för att se om han tog sakerna och stoppade i sin jackficka.

Han har inget och går ut i bilen för att leta om sakerna åkt under sätet eller ramlat ut ur bilen när jag fick öppna en av bakdörrarna som är barnsäkert.

Inget.

Nu känns det absolut inte bra! Fjärillarna börjar flyga i magen.

Så tankarna hinner ju gå massor. Va fasen gjorde jag när jag gick ut i bilen. La jag plånboken i fickan på fleecetröjjan så den ramlade ut medans jag fick jycken runt bilen till sonens sida. Eller la jag grejjerna på taket och körde iväg så det ligger något efter vägen?

Satt och tänkte på allt jag måste spärra. Och att det blir dyrt, jobbigt och eländigt.

Kommer hem, kollar på parkeringsplatsen, trappen därifrån och i trädgården hemma. Inget.

Funderar på att kräkas lite så nervös känner jag mig. Hur kunde jag tappa plånbok och mobil på denna korta resa?? Jag stannade ju ingen annan stans.

Tur att dörrnyckeln sitter på samma knippa som bilens så jag kan komma in och hem. Öppnar dörren och plånboken ligger där jag la den senast. PUST!

Men ingen mobil.

Vet att den tog jag från det ställe jag la den. Och så hade jag den i min ficka - det måsta jag ha haft eller??

Så då suckar jag och tänker att den får jag väl då spärra. Men tar och ringer den ifall att den ligger någonstans vid alla skor vid ytterdörren och som jag inte kommer ihåg att jag lagt där. Men det gör den inte. Det är totalt tyst. Tar med mig telefonen ut ifall den ligger utomhus någonstans och går till bilen igen för att lyssna om den ändå är så att den ligger där mellan sätena kanske.

Och när jag öppnar dörren så hör jag min melodi. Men jag fattar inte riktigt vart den kommer ifrån. Till sist så hittar jag den i ett litet fack där jag har lite papper och annat skräp. Och jag har ju känt där flera gånger redan. Och jag brukar aldrig lägga den i detta fack.

Men jag hittar den.

Jag behöver inte spärra nåt.

Men minnet. Hur kunde jag glömma att jag la den där. Hur kunde jag glömma att inte ta med plånboken med körkortet. Hur kunde jag glömma att jag glömde ta med den???

Det var hemskt att inte komma ihåg detta och känna sig så disträ. Fibroglömsk!

Visst har jag flera gånger fått leta mobilen på olika ställen. Ringa till den för att hitta den i olika jackor eller väskor eller i bilen.

Men plånbok. Usch jag fick en rejäl klump av nervositet i magen.

Nu har jag druckit en kopp med kvällsro och det känns lite bättre.

Och jag fick titta på sonens kompis kattunge som var 10 veckor. Jättesöt. Lite lik min prick. Men inte så mycket vitt i ansiktet. Bara en lite rand i nosen. Kompisen var jätteglad över att det nu blivit en katt i den familjen för det har han velat ha länge. Kul när killar på 16 önskar sig en katt. Det brukar väl mest vara tjejer som vill ha husdjur.

Och själv ska jag försöka få in min hankatt som sprang ut när jag kom hem. Skulle det vara så att han nu inte vill så är det ju inte kallt ute.

Och all snö har försvunnit. Det kunde man ju inte tro i morse.

Och tänk om det kunde vara lite sol imorgon också. Det skulle vara så härligt.

Go natt