Sitter jag vid köksbordet så är det ganska mycket 50/50 hur det är fördelat över vem som för stunden ska ha hela uppmärksamheten.
När jag ligger i soffan och tittar på tv är det honan som oftast lägger beslag på mig. Hon lägger sig på bröstet, kurrar och gosar och mår jättegott precis som mig då jag ligger där och klappar henne. .
Detta tills hon själv får nog och väljer att byta plats och istället väljer ryggstödet. Om hon nu inte får för sig att nu ska det minsann bitas lite istället och hon hugger in på händerna och river med tassarna. Och jag får rivet skinn och katten åker ur soffan på momangen. Tror inte hon vill vara elak utan det är något annat som jag inte begriper mig på - lek kanske??
Hon har verkligen accepterat oss som sin nya familj. Det var ju lite tveksamt under en tid i början. Vardagsrummet gick hon inte ner till på flera månader
Hankatten han kan också lägga sig i soffan hos mig men det är inte så ofta det är ju upptaget. Nu har han också accepterat att det bor en katt till i huset. Dom kan sitta alldeles bredvid varandra utan att det skuts rygg och morras!
Kanske tycker han att det är lite konstigt att inte vara själv och få bestämma när han vill ha sina mattar och husse för sig själv. Men om natten - då är jag hans. Kommer och lägger sig på bröstet och gärna upp mot ansiktet. Det ska klappas och det ska kelas och det kurras så att han snorar.
Vad är det med katter och ansikten??
Oftast går det inte att fortsätta läsa utan det blir att klappa och mysa. Och så kan han bli nöjd och lägga sig nere vid fötterna men ofta så ska det lyftas på täcket och han ska in under det och det är ju mysigt men det är klor också som kommer fram - det är inte mysigt.
Så om natten är jag hans fullständig. Det är inte ofta även om det också har hänt att honkatten lägger sig hos mig i sängen. Och är barnen hemma så kan någon av deras sängar som känns bäst just då.
Undrar om dom samtidigt kan vara i mina knän någongång?
Jycken - ja han är ju där jag är mest hela tiden. Ligger bredvid mig i soffan och ska också ligga så nära som möjligt i sängen också. Är alldeles i närheten på jobbet och har stenkoll. Och han verkar inte vara svartsjuk i alla fall.
Jag älskar mina djur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar