Sista julgodiset

Idag var koppen kaffe särdeles god och nu är även det sista av julgodiset uppätet. En bit hemgjord marsipanlimpa.

Och jag är rosig om kinderna efter en promenad i solsken och bistert kyla. Om man nu kan kalla ca 7 minus för bistert.

Så en varm kopp kaffe och lite sött gjorde susen när man kommit in. Det fattades bara lite grädde och whisky i.

Lugnet har lagt sig över hemmet för barnen är nu hos sin pappa igen. Det var tänkt att dom skulle lämna redan igår men sonen som kom hem en snabb sväng skulle åka till kompisar och dottern likaså så ingen av dom hade packat så då fick dom vara kvar en dag till.

Jag skulle ha jobbat idag men natten har varit kass, känns inte som om jag har sovit alls även om jag har gjort det men jag mådde inte alls bra.

Känner mig lite piggare nu men efter den härliga promenaden så har jag ont i ett ben, i vaden, det ben som krampar då och då.

Och kylan som är utomhus har jag även fått in. Jag bor i ett sutteränghus och vardagsrummet ligger allra längst ner. Det finns golvvärme där men det räcker inte till riktigt då det blir så här kyligt. Så jag tänkte sätta på elementet som jag har men det fungerar inte! Bytte elementet mot ett annat men det funkade inte heller så det är nog själva uttaget från väggen som är kasst. Så det är lite huttrigt.

Men jag har köpt lampolja idag för att kunna använda min gamla fotogenlampa. Den ger bra värme ifrån sig och så får jag ta och tända massa ljus och ett täcke så går det bra.

Mitt sovrum är lika kallt men jag har frivilligt avstått från att sätta på elementet där. Dubbla tecken istället.

Och jag har en hel kasse med böcker från biblioteket. Skulle dit och hämta en bok jag reserverat och kommer därifrån med många många fler. Så nu har jag en hög på lager. Det är så typiskt mig men ser jag en bok som finns inne just då så kan jag ju inte lämna den där för jag har ju glömt till nästa gång vilken bok det var.

Och jag har nu läst så mycket att jag inte längre kommer ihåg alla böcker. Tittade på en cd-bok och den kändes bekant samtidigt obekant. Har jag läst den eller inte. Kanske kan vara något bra detta med att minnet blir kasst när man har fibro. Kan ju läsa samma bok om och om igen:)

Och så såg jag och dottern en otäck sak. Vi kommer körandes och ser att bilarna framför oss stannar in och kör sakta förbi något. Vi ser bilar på sidan och hur någon drar något mellan bilarna. Jösses man har kört på någon. Detta är inom tätbebyggt område. Dottern hon går i falsett och blundar, tittar åt annat håll, vill inte se. Jag som är mer morbid tittar och där är ett rådjur. Och det lever. Ligger med kroppen upprätt och man ser de bruna ögonen titta lidande. Usch och fy. Det är en kvinna som jag känner igen som står där och troligen är den som kört på. Och en man har stannat och håller djuret. Otäckt.

När jag kommer tillbaka efter att ha lämnat dottern och det har väl gått minst 15 minuter om inte mer så är det fortfarande köer. Men nu har mannen mer problem. För rådjuret vill slita sig därifrån. Man har fått binda det runt halsen med något. Och jag undrar vart var polisen?? Och varför var det ingen skyddsjägare där. Visst det är fredag mitt på dagen och kanske inte helt lätt att få tag på dom men polisen!!!

Kanske blev det stackars djuret inte så skadat att man kan släppa det fritt igen. Den kanske bara blev lite omtöcknad och inga ben blev brutna. Man kan ju hoppas. Jag körde på 2 rådjur i höstas. Dunk, dunk sa det i bilen, mitt i natten, i regn, i mörker. Såg inga djur som låg kvar, ringde polis, märkte ut stället och en skyddsjägare skulle komma. Pratade med polis någon dag senare och dom hade inte fått någon information om att de blivit skjutna. Så det blev väl bara små omskakade små rådjur som försvann in på tryggare marker.

Man kan ju hoppas att rådjuret förstår att man försöker hjälpa det men förmodligen inte. Utan den upplevde full panik.

Och samtidigt är jag glad över att det inte var en människa för det finns ett övergångsställe precis i närheten.

Att det kunde hända. Ja det förstår jag för solen lyser ju härligt men farligt just nu. Jag åkte i en kurva och såg inte ett smack för jag hade solen rakt in i bilen och ögonen. Det är livsfarligt helt klart och det är 50 på sträckan där olyckan hände och kanske man körde saktare pga solen lyste rakt in i bilen.

Får väl läsa om det i vår tidning senare.

Nu ska jag gå och drömma om sol och värme.