men kunde inte göra annat.
Igår såg jag en dokumentär på 4:an - Hjälp! Jag kan inte sluta fisa!
Det är normalt att släppa väder 5-15 gånger per dag för alla människor - tom kungen och drottningen fiser - här fick man se människor som släpper sig uppåt 50 gånger per dag.
En ung tjej skrev dagbok. Markerade ljudlösa fisar, luktfria fisar och fisar som luktar! Denna tjej som var i 20 års åldern - en ålder då man ska vara ute och träffa kompisar, roa sig och ha kul hade isolerat sig, inte haft en dejt på tre år pga av detta. Rädslan att släppa sig på offentliga platser var enorm.
En man kunde inte följa med sin fru på skolavslutningar eller andra sociala sammankomster pga av att det är pinsamt och inte accepterat att släppa sig hur och när som helst.
En tjej - fjärtade högt och ofta sa alltid ursäkta varje gång och fnittrade. Hennes blivande man hade inget emot. Barnen var vana men visst var det pinsamt och nu skulle hon gifta sig och ville för allt i världen inte släppa sig när hon gick nedför altargången.
Den unga tjejen hade en arsenal av mediciner och hennes problem började när hon fick diagnosen IBS - Colon Irritable - irriterad tarm! Och det är inte bara fisandet som är problem. Hon hade smärtor också. Jobbet kunde hon inte heller utföra på heltid. Till sist så åkte hon med sin mamma till en expert på denna sjukdom. Problemet var att hon skulle behöva åka långt med tåg och bara tanken att sitta bland människor och behöva släppa sig var ångestladdat. Han tipsade om hypnos och det hjälpte henne. För att lära kroppen och tarmarna att slappna av.
Mannen bytte kost. Tog bort det mesta som vi alla vet är gasbildande. lök, bönor, broccoli, fibrer etc. Han fick även massage för avslappning en gång i veckan. Och efter tre månader så hade han hamnat på ca hälften av den dagliga odören!
Och bruden - hon gick och köpte massa new age och hälsokost. Hennes problem förvärrades när hon var stressad och irriterad och hennes ena dotter orsakade ofta problem. Hon kunde skrida nedför altargången utan ljudliga och doftande fisar - en liten ljudlös kom fnittrade hon. Sen gick hon och maken iväg och satte sig på en bänk ensamma och där brakade det loss. Första fisen som fru X.
Man kan ju inte göra annat än att skratta åt detta men det finns väl inget som är så pinsamt som att släppa sig offentligt. Det kan ju både lukta och höras. Och släppa sig inför sin partner är ju inget man gör i första läget. Vissa kanske aldrig gör det.
Igår såg jag en dokumentär på 4:an - Hjälp! Jag kan inte sluta fisa!
Det är normalt att släppa väder 5-15 gånger per dag för alla människor - tom kungen och drottningen fiser - här fick man se människor som släpper sig uppåt 50 gånger per dag.
En ung tjej skrev dagbok. Markerade ljudlösa fisar, luktfria fisar och fisar som luktar! Denna tjej som var i 20 års åldern - en ålder då man ska vara ute och träffa kompisar, roa sig och ha kul hade isolerat sig, inte haft en dejt på tre år pga av detta. Rädslan att släppa sig på offentliga platser var enorm.
En man kunde inte följa med sin fru på skolavslutningar eller andra sociala sammankomster pga av att det är pinsamt och inte accepterat att släppa sig hur och när som helst.
En tjej - fjärtade högt och ofta sa alltid ursäkta varje gång och fnittrade. Hennes blivande man hade inget emot. Barnen var vana men visst var det pinsamt och nu skulle hon gifta sig och ville för allt i världen inte släppa sig när hon gick nedför altargången.
Den unga tjejen hade en arsenal av mediciner och hennes problem började när hon fick diagnosen IBS - Colon Irritable - irriterad tarm! Och det är inte bara fisandet som är problem. Hon hade smärtor också. Jobbet kunde hon inte heller utföra på heltid. Till sist så åkte hon med sin mamma till en expert på denna sjukdom. Problemet var att hon skulle behöva åka långt med tåg och bara tanken att sitta bland människor och behöva släppa sig var ångestladdat. Han tipsade om hypnos och det hjälpte henne. För att lära kroppen och tarmarna att slappna av.
Mannen bytte kost. Tog bort det mesta som vi alla vet är gasbildande. lök, bönor, broccoli, fibrer etc. Han fick även massage för avslappning en gång i veckan. Och efter tre månader så hade han hamnat på ca hälften av den dagliga odören!
Och bruden - hon gick och köpte massa new age och hälsokost. Hennes problem förvärrades när hon var stressad och irriterad och hennes ena dotter orsakade ofta problem. Hon kunde skrida nedför altargången utan ljudliga och doftande fisar - en liten ljudlös kom fnittrade hon. Sen gick hon och maken iväg och satte sig på en bänk ensamma och där brakade det loss. Första fisen som fru X.
Man kan ju inte göra annat än att skratta åt detta men det finns väl inget som är så pinsamt som att släppa sig offentligt. Det kan ju både lukta och höras. Och släppa sig inför sin partner är ju inget man gör i första läget. Vissa kanske aldrig gör det.
Eller så gör man sig en karriär på det - kommer ni ihåg Robert Aschbergs program där en man i en grön? dräckt hade pulver i häcken och fjärtade låtar!
Samtidigt kan jag vara glad över att jag själv inte har dom här problemen trots att jag en gång i tiden fick diagnos IBS. Och detta är nästan 20 år sedan. Trodde jag hade fått cystor på äggstockarna som gjorde ont eftersom jag hade haft det en gång tidigare. Läkaren ställde massa andra konstiga frågor om avföring etc vilket jag inte kunde förstå skulle ha med en cysta att göra. Sen sa han att jag nog lider av Colon Irritable och fick flera recept utskrivna. Har aldrig kännt mig så pinsam på apoteket någongång.
Ni vet dom stora IKEA papperspåsarna - såna fyllda med bulkmedel, fibrer och tabletter mot fisar fick jag.
Då skulle man ju öka fibermängden för att få tarmen att jobba. Nu ska man undvika fibrer!
Min mage kommer och går. Medicinerar inte men vet att efter viss mat så bör jag ha toaletten i närheten. Så mina problem är ju bara en droppe i havet egentligen för detta handikapp att inte kunna vara bland folk har jag ju inte.
Så även om det var en dokumentär som fick mig att dra på smilbanden så var det ändå tankeväckande.
Samtidigt kan jag vara glad över att jag själv inte har dom här problemen trots att jag en gång i tiden fick diagnos IBS. Och detta är nästan 20 år sedan. Trodde jag hade fått cystor på äggstockarna som gjorde ont eftersom jag hade haft det en gång tidigare. Läkaren ställde massa andra konstiga frågor om avföring etc vilket jag inte kunde förstå skulle ha med en cysta att göra. Sen sa han att jag nog lider av Colon Irritable och fick flera recept utskrivna. Har aldrig kännt mig så pinsam på apoteket någongång.
Ni vet dom stora IKEA papperspåsarna - såna fyllda med bulkmedel, fibrer och tabletter mot fisar fick jag.
Då skulle man ju öka fibermängden för att få tarmen att jobba. Nu ska man undvika fibrer!
Min mage kommer och går. Medicinerar inte men vet att efter viss mat så bör jag ha toaletten i närheten. Så mina problem är ju bara en droppe i havet egentligen för detta handikapp att inte kunna vara bland folk har jag ju inte.
Så även om det var en dokumentär som fick mig att dra på smilbanden så var det ändå tankeväckande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar