Jag är ju en varannanveckas morsa som har kommit till insikt om hur skönt det är när dom är hos sin pappa en vecka. Jag njuter verkligen numera av min vecka - annat var det i början då led jag alla helvetes kval när dom skulle åka iväg.
Det blir lugn och ro, inget tjafs, tystnad, jag gör som jag vill, äter vad jag vill etc etc. Jag rår mig själv helt enkelt.
Veckans som varit har varit min vecka och då är jag inställd på att se mina barn lite mer men det har jag inte gjort så mycket. Det är ju sommarlov!
Sonen har ju varit iväg och spelat cup - dom gick till kvartsfinal och det var bra jobbat. Dottern har som vanligt varit med kompisar och dom har knappt synts till hemma.
Men igår kväll var båda sängarna på övervåningen fylld med deras ägare, det var som om väggarna i huset kände av att det var "normal" och det spreds en harmoni i huset. Det kändes så skönt att höra deras ljud och veta att bakom dom där stängda dörrarna ligger mina barn.
Sonen var kelig och gav mig både en flera kramar igår. Det känns gott i modershjärtat.
Nu ska han åka till sin pappa idag och jag har inte koll på om han kommer till mig nästa vecka eller om han ska vara där i ett par veckor tills jag har semester som vi brukar göra denna tid. Pappan borde också ha semester.
Dottern kommer jag se mer av denna vecka då vi ska tvätta, packa och ha oss inför resan till Spanien på lördag. Och det blir inget större firande på midsommarafton. Det blir nog att kolla att det sista är nerpackat för klockan 5 får vi åka hemifrån till samlingen. Bussen går 6 på morgonen. Hujeda mig va tidigt.
Så nu blir det förmodligen ett par veckor fram till vecka 29 då jag börjar min semester som är tysta, ensamma och ganska sköna ändå. Visst kommer jag att träffa mina ungar ändå för dom är nog bara hemma i år pga pappans frus olyckliga hälsotillstånd och tillbringande på sjukhus.
Och det är ju inte så många veckor det handlar om och sen är dom hos mig i hela 3 veckor ev 4. Och efter en sån period är man rätt nöjd och glad för sin ensamma vecka igen.
Och missförstå mig inte. Jag älskar mina barn och njuter då dom är hos mig. Men det är en styrka att ha kommit så långt att jag kan njuta då dom inte är hos mig också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar