Hur är det möjligt?

Att vågen idag står på 97???

På 5 veckor har jag nu lyckats med att gå ner och sen upp allt igen.

V09 - 97
V10 - 95,4
V11 - 94.9
V12 - 95,9
V13 - 97

Och jag begriper inte vad jag gör för fel. Fattar inte ett skvatt faktiskt. Jag som tycker att jag sköter mig. Jag överäter inte. Unnar mig något extra ibland vilket många viktminskare gör då dom har en fri ätardag i veckan.

Tränat på min crosstrainer hemma fast inte denna vecka då jag varit så förkyld men jag har cyklat till jobbet varje dag och hem på lunch så det blir dubbla sträckor.

Jag har cyklat även längre sträckor. Nästan 5 km i måndags i sakta mak. 6-7 km i tisdags och detta då förutom till jobbet.

Ska jag inte kunna ha en dag med lite våfflor och en tårtbit för att jag fyller år utan att vågen tar ett sånt jätteskutt upp.

Då förstår jag inte varför jag inte i så fall står helt still. Det hade för mig varit mer logiskt - att det inte hände något men gå upp!

2005 som var ett sånt bra viktminskar år och jag gör ju på samma sätt nu. Testar kanske mer av dinkel, quinoa etc än då men i övrigt.

Är det så att min kropp inte vill se ut på något annat sätt än så här - MEN JAG VILL INTE!!!!!

Jag vill faktiskt gå ner - jag kräver inga jättesiffror men jag vill komma ner i alla fall minst 10 kilo till.

Jag kräver inga jätteras så att jag till mina 173 cm ska väga 64 kg - nej det har jag ingen målsättning eller vilja att väga.

Nej. Jag är nöjd med storlek 42 på kläder - kanske 40 på vissa.

Idag kan jag köpa toppar som är 42/44. Jag har en kjol som är 42 och jag provade även 1 häromdagen också i storlek 42.

Men byxor får jag inte på mig i den storeken än. Då är det 44 som gäller.

Så det är inga stora krav jag är ute efter. Jag är ute efter bekvämlighetsmått som är bekvämt för mig.

Jag vill inte känna att jag får hänga tillbaka kläder på galgen för att jag inte kan ha dom. Jag vill få bort magen som gör att jag ser gravid ut ibland.

Det är det jag vill. Inget annat. Jag vill inte komma ner i 36/38 eller 38/40 - min dotter har den storleken.

Jag är 43 år, har fött två barn och det gör att jag inte kan se ut som 17. Och det är inget jag strävar efter. Jag har också en benstomme att ta hänsyn till.

Men det är surt - så surt att inte lyckas. Det som är positivt är väl att jag inte känner något på kläderna - än!

Och kanske har jag någon konstig hormongrej just nu som gör det hela. Mina tuttar är jätteömma båda två. Även bröstvårtorna är ömma. Och om jag inte hade vetat bättre så skulle man kunna tro man är gravid men då är jag som jungfru Maria. Och som jag berättat tidigare i bloggen så har jag inte mens eftersom jag tar p-sprutor pga värk och kraftiga pms besvär. Och sen jag började med dessa har jag varit fri från detta. Kan märka av lite värk när det är dags att fylla på med en ny spruta men det är inte förrän i maj jag ska göra det.

Så idag till frukost - sur och tvär så blev det

4 havreknäcke med skinka - rökt - perssons tunna gourmeskivor. Te

1 kopp kaffe på jobbet

Ska äta mellis om 1/2 timme det blir de vanliga 2 havreknäcke med ost och te.

Lunch - inte en aning!

Kanske ska jag göra en omelett med bacon!

Middag: Igår tänkte jag ju göra lins och tomatsoppa men saknade lök. Ska åka och handla eller cykla och handla efter jobbet idag så vi får väl se vad det blir för något. Kanske ska jag slå till på en fet paj från delikatessen.

Är det bristen på fett som gör att jag inte når några resultat?

Så idag ska jag sura - fast förkylningen är på väg bort. Inte lika täppt i näsan längre. Halsen känns också rätt ok. Så där är jag på rätt väg i alla fall.