Ångest

I morgon är det vägdag och det ger en liten släng av ångest. Man vill ju så gärna att sifforna ska vara lägre än de var förra gången man ställde sig på vågen.

När jag började viktminska så stod jag på vågen varje dag! På gott och ont. Det lärde mig att man varierar väldigt i vikt under en vecka så det där med att tjuvväga sig och bli jätteglad kan bli till ett riktigt bakslag.

Nu väger jag mig 1 gång i veckan och förnärvarande är det torsdagar som är dagen D.

Och den här eländiga snuvan - inte riktigt lika täppt men nu har jag fått ont i halsen igen. Cirkeln är sluten. Det började med halsont!

Och solen har även idag visat sin allra bästa sida och det är sommartemperatur nästan. Man sitter ute och idag hade jag bara linne på mig medans jag gick omkring och påtade lite. Jag har monterat en dörrspärr och ett par balkongvädringsmojenger!

Cyklat till och från jobbet x 2 så lite motion har det ju blivit också.

Frukost: Morotsbröd med skinka och te
Mellis: Havreknäcke 2 stycken med ost och te
Lunch: Gårdagens middag fanns kvar och 1 ruta mörk choklad och kaffe samt alkoholfri öl till maten.
Mellis: Äpple och en stund senare 1 näve valnötter.
Middag: Bulgur med kalops, 1 ask cocktailtomater och 1 röd paprika.
Kväll: 2 rutor mörk choklad och kaffe,
Innan läggdags (nu) 1 kopp kvällsört-te.

Och jag har missat ett bra program ikväll. Vetenskapsmagasinet på tv 2. Jag hatar reklamen och zappade när jag tittade på Greys. Fastnade för att det handlade om viktminskning, fetter, livsmedelsverket som lever på gamla rön och forskningar. Läs om det via länken här:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=32256&a=785200&lid=puff_793347&lpos=lasMer

Jag hoppas det går i repris - det bordet ett sånt program göra. Man är ju som en torr svamp som suger åt sig allt man läser och hör när det gäller viktminskningen.

Funderade på en sak idag och då på ideal. Kunde inte glömma ett du är vad du äter program då Anna Skipper skällde och gormade som vanligt om att du är snart död! Blaha!

Tänk zorn-kullor, tänk Hollywood idealen a la Marilyn Monroe, Jane Mansfield m flera som sågs som så vackra med kurvor.

Så kom Twiggy och helt plötsligt så var kurvor ute. Och tyvärr så är det ju dessa ideal som lever kvar istället för dom mer sunda kullorna.

Och inte fasen höll dom på att dö!

Jag blir så arg på idealen, arg på att man inte kan få ha mage, arg på att inte kunna hitta kläder och arg för att jag också går på detta. Man ska vara smal annars så är det fel.

Sen så förstår jag ju också att det finns en gräns då en övervikt blir farlig. Dummare är jag ju inte.

Men vad säger dagens BMI om de tidiga Hollywoodstjärnornas BMI?? Den skriker nog fet! För vem har bestämt att jag har ett så dåligt BMI för att jag har en degig mage? Att jag håller på att driva mig själv mot döden då jag har ett för högt BMI?

Vad är det för fel på det som förr var trivselvikt? Varför ska man numera se varenda revben, känna höftbenen innan man är socialt accepterad av massan?

Och jag har ju själv köpt detta koncept annars hade jag ju inte brytt mig om detta. Jag hade inte haft ångest över morgondagens vägning. Jag hade inte haft ångest för att jag åt det där nybakade brödet med mängder av smör.

Men kanske är det det som är felet. Jag ska inte ha ångest över smöret. För det är enligt den nya forskningen som kommer allt mer inte så farligt.

Säger som di Leva - vem ska jag tro på, tro på??????