Är det slut nu?

Sommarvärmen vi haft i flera veckor har dragit sin kos. Redan igår kände man hur vinden var kylig och idag är solen mest bakom molnen och regn kan det bli senare.

När man haft en april som denna så blir man ju lite rädd för att this was it. Man är lite rädd för att maj ska bli en kall och kylig månad.

Men så skönt det har varit med värmen.

Mina leder har mått bra av att få smekas av solen men aj vad ont jag har i musklerna. Speciellt i underarmarna. Igår visste jag inte vart jag skulle göra av armarna och smärtan.

Bäckenlederna är också kassa. Kunde inte ta mig ur en solstol häromdagen så är låg. Dottern fick hjälpa mig upp.

Sömnen är lika kass och orolig. Det är helt enkelt kasst att vara mig just nu.

Annars så har det varit en bra helg. Har inte gjort så där jättemycket. Jo jag städade väldigt i torsdags. Vardagsrummet fick en rejäl genomkörare. Vilket man fick lida för sen. Men det blev rent i alla fall.

I em ska jag iväg och trimma jycken. Han är så lurvig just nu så man har inte en chans att hitta fästingar förrän dom är stora. En hade satt sig på svansen. Aldrig hänt förr. Han kommer tycka det ska bli jätteskönt att bli av med detta lurv. Kunna se ordentligt också. Även om han är söt lurvig.

Hittade tack och lov ett paket med tabletter mot pollen i en låda. För som grädde på moset så har jag drabbats av detta. Förra året var det första året jag kännt något men i år är det bedrövlig. Ögonen rinner, kliar och svider så jag blir knäpp. Det kommer och går och satt och kollade på tv igår när det var alldeles fruktansvärt av svid och kli. Det var då jag började rafsa i lådorna där jag hade för mig jag sett något. Och det fanns där. Hjälper kanske lite men jag har inte varit ute så mycket idag så jag känner mig rätt ok i detta i alla fall.

Funderade på att hänga ut mina sängkläder men tog genast tillbaka den tanken. Vill inte ha pollen i kuddarna.

Fick svar från min gamla brevkompis på mailen igår. Och hon är lika glad som mig att vi hittat varandra igen och jag kände igen stilen i hennes mail sen förr. Så kul och så mycket vi har att berätta om. Och vi är rätt lika märker jag. Kanske därför vi skrev så bra till varandra innan vi förlorade kontakten när man var mitt uppe i småbarnslivet. Vilken dröm det hade varit att få pengar till att åka och hälsa på henne i England.

Ungarna försvinner till sin pappa imorgon. Dottern hade fest här hemma på valborg med massa kompisar. Jag förpassades till sonens rum högst upp. Dom grillade och hade jättekul. Och jag stördes inte alls utan somnade!

Sonen tillbringade en hel dag i skogen i förrgår och lekte. Det var ett gäng på 14-15 killar som sköt paintball. Med hela utrustningen och allt. Hela dagen höll man på och det hade varit jättekul.

Dottern var i Köpenhamn över dagen i går och hade också haft en toppendag.

Idag har jag satt dom i jobb. Sonen klipper gräsmatten och dottern tar en långpromenad med jycken.

Och jag har bakat en kaka som vi ska mumsa på. Det skulle bli en fin sockerkaka men jag hade bara dryga halvdecilitern med mjöl men löste det med havregryn i stället.

Och honan är väck nu igen. Nu är hon på eget strövtåg. Gick ut igår och sen har vi inte sett röken av henne. Börjar bli van nu men samtidigt finns det en viss oro.

Så vi håller tummarna att hon sitter i fönstret och vill in när som helst.

Valborg

Hur många valborgsmässoaftnar har man inte stått och tittat på en brasa, frusit häcken av sig och ungarna var klädda med overall, mössa och vantar. Det har regnat, en gång blåste det så mycket att man inte fick tända elden. Rätt normalt alltså

Idag får man väl inte tända den för att det är eldningsförbud pga av denna sommar som kommit x antal veckor för tidigt.

26 grader hade vi igår och idag ska det bli liknande temperatur. Det fullkomligt exploderar i naturen. Mina löjtnantshjärtan står snart i blom. Och pollen! Förra året var första gången jag hade känning. I år är det värre. Och det sätter sig mest i ögonen. Igår så sved det så i mina ögon att jag knappt kunde se. Och näsan rann.

Bikinin åkte på igår.

Det är skönt med värmen men när solen försvinner blir det ju kyligare. Var hemma hos en kompis jag inte träffat på länge igår kväll. Sonen var också med för dottern i familjen är en av sonens första kompisar. Dom har hängt ihop sen dagis och sen gått 9 år i skolan ihop.

Det var trevligt och vi satt ute men så började man känna av kylan och den fick jag sen känna av hela kvällen. Frös ordentligt när jag kom hem. Gick och la mig med dubbla täcken och det gjorde ont i hela kroppen.

Så nu vet jag att jag inte kan sitta ute på en kväll utan att ha både strumpor och tröjja med mig.

Nattsömnen är kass. Vaknar x antal gånger per natt. Magen värker av oros känslor. Ångesten hugger i bröstet. Det vill inte släppa. Det känns inte bra.

Var hos min kurator förra veckan och det är skönt att ha henne eftersom hon så väl kommer ihåg mig sen förra gången jag gick hos henne.

Jag har så mycket skit i mitt bagage så hon ska skriva en remiss till en psykoterapeut. För hon kan ju bara hjälpa mig en bit och hon tycker nog att det vore bra för mig och jag håller med.

Där går man 18 gånger eller längre och bearbetar väldigt mycket. Känns bra. Med trist uppväxt, hyfsad bra sen tonårstid, fungerande egna barns småbarnstid, jobbig relation med moder, horribel skilsmässa, brytning moder, ständig oro för ekonomin, fibromyalgi, arbetslös, fattig och eländig. Det finns att bita i.

Men nog skulle jag önska att jag kunde göra som strutsen. Bara stoppa huvudet i sandet och gömma mig. Köpa en enkel biljett till bora bora eller nåt. Bara fly! Men så funkar det ju inte.

Men nu ska jag ta och dammsuga vardagsrummet. En tvätt ska hängas också. Den kommer torka på ett kick när man kan hänga den ute.

Sen ska jag bara sätta mig och njuta av värmen!

Thaimat

Ska skriva om något helt vanligt!

Idag ska vi äta Satayspett, ris och jordnötssås.

Köpt såna här färdiga kycklingspett i frysdisken som var sataykryddade. Inget jag köpt tidigare men kul att prova på något nytt.

Det ska bli gott!

Dotter och son ska hämtas på tåget. Sonen kommer direkt från skolan medans dottern varit och shoppat. Hon slutade tidigt idag. Förhoppningsvis blev det ett par skor som hon ska ha på studentutsläppet.

Igår satt vi i vardagsrummet. Jag hade precis haft balkongdörren öppen. För hankatten satt och ville in, sen skulle han ut och sen in igen.

Det var varmt ute trots sena kvällen.

Sen så hör vi något konstigt ljud. Funderade på om det börjat blåsa upp eller nåt för det var lite blåsigt tidigare.

Men vi kollade på soltaket och det stod still.

Och rätt vad det är hör vi ljudet igen

Öppnade balkongdörren och det spöregnar. Och det åskar och blixtrar rejält.

Inte vad man väntar sig i slutet av april.

Min flykt

Vad skulle man göra utan böcker?

Har läst dessa nu. Och anledningen till att jag skriver ner dom på bloggen är för att själv komma ihåg vad jag läst och inte. Om sen någon blir inspirerad till att läsa så är det ju bara bra.

Böcker har varit min flykt från verkligheten sen jag var liten och lärde mig läsa. Och jag är så glad över att jag har den längtan till att läsa. Viljan att läsa och försvinna ett tag. Sen kanske det kan bli alldeles för mycket ibland. Man läser för att slippa tänka på vissa saker. Man flyr. Men läsningen är ingen plåga som jag känner att jag måste göra. Jag läser för jag vill!

Michael Robotham - Nattfärjan

Alisha Barba är en ambitiös kriminalinspektör i full färd med att göra karriär. Men efter en intensiv jakt på en mordmisstänkt där hon blev brutalt nedslagen har hon varit långtidssjukskriven. Nu när hon har återhämtat sig upptäcker hon att hon blivit nedflyttad till en enklare tjänst inom kåren. Hon inser att det faktum att hon är kvinna och av indiskt ursprung hindrar henne från att stiga i graderna.

En dag får Alisha ett brev från en nära barndomsvän Cate som berättar att hon är gravid i åttonde månadn och att hon befinner sig i knipa. På kvällen när de ska träffas blir Cate brutalt påkörd av en bil och dör, och när Alisha springer fram till henne upptäcker hon att Cates graviditet verkar vara en lögn.

Alisha börjar nysta i varför någon ville mörda Cate och varför hon fört alla bakom ljuset. Spåren leder henne in på en resa som går via Londons undre värld till Amsterdams red light-distrikt, till en värld bestående av människohandel och slaveri.

Buthler & Öhrlund - Mord.net

Den kriminella verksamheten på Internet bara växer och mörkertalet vad gäller it-brott är stort. Internationella ligor specialiserar sig på ekonomisk utpressning, trafficking och andra brott som är näst intill omöjliga att spåra ...

En ung flicka i Hässelby blir brutalt ihjälskjuten av en tysk ingenjör hon aldrig träffat. En fyrtiosjuårig mor i Australien och en av topparna i Stockholms finansvärld förvandlas plötsligt till kallblodiga mördare. Frågorna hopar sig. Vem är den amerikanske soldaten som bryter nacken av en dataprogrammerare på färjan mellan Helsingfors och Stockholm och varför mördar en ledande politiker i Italien ägaren till ett pappersföretag i Malmö?

Världens poliskårer står maktlösa när en våg av ouppklarade mord sveper över en lång rad länder, samtidigt som internationella företag utsätts för utpressning på nätet. Den svenske polisen Jacob Colt arbetar med några av fallen som inträffat i Sverige och när han tar kontakt med utländska kolleger börjar de ana ett samband mellan de till synes godtyckliga morden. Spåren pekar mot Ryssland där mörka krafter har byggt ett gigantiskt mordnätverk med hjälp av Internet ...

Dan Buthler, civilekonom med bl a Internet som specialitet, och Dag Öhrlund, journalist, fotograf och författare, möttes på nätverket "www.shortcut.nu". Dan hade länge funderat över Internets styrkor och svagheter. Hans oro för hur nätet kan missbrukas växte till en idé om en thriller. Han ringde upp Dag som tyckte om idén och de beslöt sig för att skriva en bok tillsammans.

Lena Lehtolainen - Studio Näktergalen

En känd prostituerad, med en rad uppsatta personer i sin kundkrets, hittas död strax före en direktsändning i teve. Vilken koppling kan den mördade ha till den svårt sargade och sannolikt prostituerade kvinna som nyligen försvann utan ett spår från ett sjukhus? Kriminalkommissarie Maria Kallio vid Esbopolisen dras in i en svårhanterlig utredning och tvingas till slut betala ett högt pris.

Reggie Nadelson - Dödskällan

Artie Cohen är ensam, utan familjen, i New York när hans halvsyster Genja ringer och ber honom hjälpa henne ur en knipa. Hennes son Billy har avtjänat sitt straff på ungdomsvårdsanstalt nere i Florida för ett mord, men Genja och hennes man Johnny ska åka bort just när frigivningen ska äga rum. Artie lovar sin syster att ställa upp och köra Billy upp till New York.

Billy har hunnit bli 14 år och har vuxit upp till en stilig, intelligent och rolig tonåring. Det verkar som om han blivit fri från det som fick honom att begå mordet för två år sedan: var det sjukdom eller ren ondska? Artie hoppas och önskar innerligt att Billy är okej. Men så fort Billy visar sig i sina gamla kvarter kommer det förflutna ikapp pojken. Telefonhoten avlöser varandra och han förföljs av någon på gatan.

Samtidigt störtar ett litet flygplan på Coney Island och Arties chef Sonny Lippert får ett nytt fall på halsen: en liten flicka har hittats mördad och stympad på Staten Island. London drabbas av ett bombattentat mitt i sommaren och plötsligt väcks den gamla välkända skräcken från 11:e september-attacken till liv igen.

När fler mordoffer dyker upp försöker Artie desperat klänga sig fast vid hoppet att hans systerson inte är inblandad...
Och så ska jag nu börja med

Marcus Sakey - Sju år senare

Trettiotvåårige Danny Carter lever ett lugnt liv i Chicago tillsammans med sambon Karen. Han har ett bra jobb som arbetsledare på en byggfirma, och han och Karen planerar för framtiden. Men när Dannys kriminella förflutna en dag kommer i kapp honom rubbas deras trygga tillvaro. Hans före detta partner Evan släpps ut ur fängelset efter att ha suttit av en dom för ett rånförsök - ett vansinnesdåd som Danny valde att dra sig ur. Nu sju år senare ställs Danny inför en mardrömslik situation som inte lämnar honom några rimliga alternativ.

Skyddsängel.

Tack Snäckan, Tack Lotta.

Tack för stöttning och peppning.

Sol ute och mörkt i sinne

Förutom att då vara en som drabbats av fibro vilket är nog så jäkligt så är jag nu också en som drabbats av depresion.

Har varit där en gång tidigare. Då var jag så djupt i mörkret, mer än vad jag är idag just nu men känner att det är baske mig inte långt där ifrån.

Men jag kämpar emot men det är svårt. Meningen med livet är en tuff fråga.

Gick och la mig vid 10 tiden igår. Var så trött, orkade inte läsa och somnade. Sen vaknade jag och hade sån ångest och oro i kroppen. Drömde säkert något men kom inte ihåg det och kanske är det bra det också för jag har fortfarande gårdagens mardröm på näthinnan.

När jag vaknar på nätterna brukar jag ligga kvar och blunda och till sist så somnar jag ju igen. Kan gå på toa i mörkret men inte så mycket mer.

I natt var jag alldeles för rastlös för detta. Gick upp, gick ut i köket, gick och la mig igen och läste en stund innan jag släkte för att försöka få sömn. Det gick till slut men det har varit en orolig natt.

Är det så här jag ska hade nu? Ska jag behöva leva med denna oro tills livet vänder.

Hur ska man orka vara en glad arbetssökande och presentera sig så bra som möjligt när man bara mår skit?

Hur ska man orka fixa sitt hem? Ska i alla fall röjja bland disken. Men skulle behöva göra så mycket mer. Vet det så väl men viljan och orken, lusten och glädjen över det finns inte. Jag bara skiter i det. Vilket blir till ett ekorrhjul för jag mår ju kasst av det också.

Sen går jag ut och sätter mig i solen!

Läkaren igår frågade mig - "ser du solen ute? Kan du se den?"

Ja det kan jag!

Men jag skulle vilja se ett annat ljus också.

mitt liv just nu

Vilken vecka!

Solen skiner och det är härligt vårväder men jag skulle önska att jag kunde uppskatta det hela mycket mer än vad jag gör.

Jag sitter ute och läser och får lite färg. Tar en promenad och lider av att jag inte har den orken, lusten, viljan, smärtbefrielsen att göra det som förr.

Kommer ihåg förra vårens långa härliga promenader. Då orken fanns i överflöd. Hur viljan fanns och hur bra jag mådde.

Sen har det bara gått neråt.

Igår träffade jag min kurator. Samma person som jag hade för ca 6 år sedan. Det är lång tid sen dess men ändå är det inget. Känns som om den stått still nästan. Att hon sen kommer ihåg mig så väl är ju tacksamt. Hon kommer ihåg hur fruktansvärt dåligt skick jag var i då.

Vi ska träffas på måndag igen.

Träffade också en läkare idag. En gammal farbror är han men är en bra läkare. Aldrig haft så mycket med honom själv att göra men han hade hand om mina barn då dom var små.

Jag blev sjukskriven några veckor. Ska öka min dos av Citalopramet. Så får vi se vad som händer sen.

Jag sover ju kasst och har konstiga drömmar och det är mardrömmar. Och ofta så kommer man ju inte ihåg dom men i natt hade jag en mardröm som jag ser framför mig hela tiden. Jag kan fortfarande känna känslan jag fick i min kropp då det hemskaste av hemskt hände i drömmen. Min son som i drömmen var runt 5 föll över ett räcke och ramlade rakt ner i ett trapphus. Och jag kan känna hur jag skrek. Jag kan känna känslan i mina armar då jag inte kunde fånga honom. Vaknade innan jag vet hur det gick. Innan jag tittade över räcket ner i trapphuset. Men det var så otäckt. Och det spelade ingen roll om jag blundade eller var vaken för synen och känslan fanns i kroppen.

Så idag har jag en låg känsla i hela min kropp. Det är jobbigt att sitta hos kuratorn men ändå så känns det bra. Det är jobbigt att sitta hos läkaren och berätta hur man mår. Sätta ord på det och bara känna att jag kriverar snart. Orkar inte.

Känns som om mina händer har körts in i en vals. Dom är ju rörliga men det är en tung smärta i dom. Fötterna är också stickiga. Det hugger till och blixtrar till än här och än där på min kropp. Knäna gör ont.

Livet gör ont, själen gör ont, kroppen gör ont. SHIT!

Tittar runt i mitt kök eller mitt köksbord där det ligger papper, räkningar, reklam och annat och jag bara känner hur trött jag blir. Och hur jag är så less att behöva ta hand om detta själv.

Ensam är stark. Jo jäklar. I vissa lägen absolut men nu skulle jag gärna velat haft någon som tog hand om detta för mig. En person som kunde trösta och hålla om mig och säga att jag är det bästa som finns ändå.

Men hur hittar man den mannen bara i ett nafs så där. Jag har ingen på lut så det blir inget av med den önskan.

Att ha barnen hjälper ju till viss del men dom kan ju inte ta över ansvaret med allt som rör räkningar, pengar, huset etc etc.

Så trots att solen skiner, värmen är här så är det en skugga över mig som får mig att frysa och må illa.

Skulle behöva gå ut i skogen och bara vråla rakt ut.

Men jag måste skona djurlivet också.

Sjukskriven

Är inte på jobbet. Fixar det helt enkelt inte.

Magen är kass, sömnen är kass, kroppen är kass, psyket är kass.

På fredag ska jag till läkaren. På torsdag till kuratorn.

Helgen har varit bra förutom allt ovan.

Sonen kom till kvarten. Dom vann sin tidiga morgonmatch men förlorade sen.

Och det var spännande. Träsmak i baken efter nötandet på en låg bänk. Dottern har varit med så vi har haft det trevligt. Och det har även varit annan social samvaro med andra föräldrar.

Tyvärr så kommer en del inte vara med nästa år för dom splittras för ett år. Sonen sa också att han kommer sakna många av sina lagkamrater. Och nu blir det uppehåll och så får man hoppas att man hittar en bra tränare för just nu står dom utan. Men klubben har lovat att det ska man göra!

Vi var hemma igen vid 11 tiden fast det kändes som om vi varit där så mycket längre. så blev det läge för sängen. Så trött. Somnade till en halvtimme men inte mer. Kroppen hade inte ro.

Vädret var lite molning och kallt. Inte alls den goa värmen från påsken. Annars så hade man kunnat sitta ute lite.

Vi var alla lite sega resten av den dagen.

Idag väckte jag sonen, körde honom till tåget, hem väckte dottern och körde henne till skolan.

Mellan dessa två körningar slumrade jag.

Lite rastlös, kan ju inte sova bort dagen även om jag skulle kunna lägga mig och bara dra täcket över huvudet men jag måste kunna somna ikväll. Förhoppningsvis. Och kanske få en hel natts sömn. En sömn utan att man vaknar av oro eller smärta mest hela tiden.

Så jag började med att vika lite tvätt som legat utanför barnens badrum på en byrå. Röjde bland sonens kläder på golvet och stoppade i tvättmaskinen. Sen tog jag tag i deras badrum och det är nyskurat från golv till tak med en klorinspray. Känns bra att ha gjort något idag i alla fall. Och man fick tänka på något annat ett tag. Tom kattlådan fick en rejäl rengörning. Nöjd!

Tänkte att jag skulle ta tag i ett rum i taget och göra rejäl städning. Torka lister, tavelramar och annat som man inte går på så ofta.

Barnen åker till sin pappa idag och det betyder att i morgon kan jag sova tills jag vaknar.

Ska äta lite, gör mig iordning för att gå ut och gå. Åka till biblioteket och hämta lite böcker jag reserverat och se om det finns något annat att låna hem. Börjar bli lite tomt hemma på bokfronten.

Dottern ska jag sen hämta på skolan.

Sen så är denna dag över!

ZZZZzzzzzzzz

Klockan är mycket. Och jag ska strax gå och lägga mig för att få en behövlig sömn.

Tar ett glas vitt och njuter. Och lyssnar på en gammal goding - Fats Domino. Sonen har hittat Spotify och där hittar man det mesta i musikväg. (Streaming). Det var en av de första skivorna jag fick i mitt liv. Jag fick en skivspelare när jag fyllde 10 kanske. Och så var denna skiva en av dom jag fick. Kanske inte vad man ville lyssna på men vad visste mina föräldrar. Nu tycker uppskattar jag den.

Vilken dag det varit. Upp tidig och städdag i området. Mellan 10-15 har jag varit utomhus. Sopat lite, krattat lite, varit mycket social. Och min kropp kommer skrika av smärta i morgon. Det gör den redan.

Men det har varit en solig dag och en trevlig dag.

Och i fredagskväll var jag på cup med sonen. Det gick sådär. 1 måls förlust och en urusel match. Sonen var så arg när vi åkte hem så jag tänkte att det var bäst att vara tyst. Försvarsspelet var under all kritik för dom kan så mycket mer. Om dom bara vill. Men det var något som fattades.

I kväll har det spelats 2 matcher. Som dom vann båda två. Otroligt spännande och bra matcher. Sonen gjorde en kanoninsats i målet och tog tom 2 straffar. I andra matchen stod han inte så länge. Fick en sträckning i ryggen. Men jag hoppas det går över tills imorgon då det är 1/8 match.

Klockan 08:00 börjar den -Sicken jävla tid. Det innebär att vi ska vara på plats 07:15 så det blir en tidig morgon. Vi har ca 30 minuter dit.

Går det bra och dom vinner så är nästa match ett par timmar efter, nästa efter det om ett par timmar.

Så det är att ställa in sig på en heldag i hallen givetvis. För dom ska ju vinna!

Glädje

Just nu känner jag mig lite exalterad och glad.

Personen jag har haft kontakt med på facebook för att hitta en gammal brevvän i England och som visade sig faktiskt vara släkt med henne (vilket jag hoppades på med tanke på namnet).

Han har hittat henne åt mig!!!!!!

Och ställde motfrågan ifall jag hade en bror med namn XX. Vilket jag ju har och det kommer hon ihåg.

Jösses - detta är jättekul.

Nu ska vi två bara få kontakt. Har lämnat min e-post och nu kommer jag ju med spänning titta efter ett mail från henne flera gånger om dagen.

Kul med trevligheter för en gångs skull!!!