10 arbetsdagar

Det är bara! 10 arbetsdagar kvar innan det är semester och det är nu en tid av lugn på jobbet och man kan ta tag i gamla surdegar och få undan olika högar och papper så man kommer tillbaka till rent skrivbord men ändå en massa att ta tag i.

På väderleksrapporten som är i vår lokala tidning men även på SMHI så ska det idag vara mulet och regn. Men det är blått, sol och vita moln så det är inte en siffra rätt men det känns ju bra för en annan att dom har fel åt det hållet även om jag inte njutit så mycket utomhus idag. Men det är gott att ha altandörren öppen och slippa frysa.

Igår var det mulet och när jag vaknade av den ställda klockan var jag nästan beredd på att somna om. Men jag tog mig i kragen och klev upp. Gjorde i ordning min ryggsäck och mig själv och sen blev det en härlig hundgängspromenad på nästan 1 mil. Och vi var väldigt många denna gång. Många helt nya och det är ju jättekul.

Jag fick i mina nya skor och det kändes bra hela vägen. Dock känner jag mig sliten i dag. Har träningsvärk i benen och även känningar på ovansidan av fot och benhinnor. Tror det beror på att med nya skor kommer ett nytt underlag också och det är ovana för kroppen att gå på detta men i övrigt mår fötterna jättebra.

Men vi gick också i rask takt - kanske lite fortare än vad vi brukar tycker jag.



Vid samlingspunkten kom det små ettriga eländiga småkryp - knott och jag hade långbyxor och så hade jag även förberett mig för detta med myggmedel, hade också med mig myggservetter och fick ta lite mer men dom surrar ju runt ögonen och jag blir så stressad och halvknäpp. Men det gick bra sen när man gick och märkte inget av det i skogen.

När vi gått halva streckan kom solen och det blev en underbar dag och vi stannade sen vid en sjö och en del hundar badade och min var i vattnet till magen och drack även lite vatten - vilket inte hör till vanligheten.

Men när vi sen kom tillbaka till parkeringen och stod still och pratade så kom de små eländiga varelserna igen.

Då skyndade vi oss hem och jag lämnade hunden för att åka och handla. När vädret var bra kändes det att grill skulle bli bra och sen lite mys med jordgubbstårta. Sonen kom ju hem lördags och dottern väntades hem.

Sen behövs ju lite inför veckan och sonens jobb. Frukt, drickyoghurt och lite annat smått och gott.
Köpte även peka potatisgratäng och av den gjorde jag sån gratäng med köttfärssås i. Som nu ligger i 4 matlåder i frysen.

Igår grillade vi fläskytterfilé, rostade färskpotatis med örter i ugn och så sparris, champinjoner och majs. Köpte 2 fläskytterfiléer så det räcker gott och väl idag också. Ihop med potatisgratäng som jag gjorde klar i ugn innan jobbet så sonen har mat i sig.

Sen blev det en traditionell jordgubbstårta så vi fick oss lite familjemys - på det som egentligen är den rätta dagen för midsommar - sommarsolståndet. Förr firades ju midsommar på den rätta dagen innan man tyckte att då blev man för mycket ledigt och man spikade att det alltid skulle vara fre,lör.

Så jag är nöjd med min midsommar. Sova bort nästan en hel dag, vila, läsa och så städade jag kylskåpet i lördags och slängde massa burkar med gammalt innehåll som bar stått och tagit plats. Sen fick jag även fram dammsugaren - jag som inte skulle göra något sånt men det kändes skönt att fått gjort det.

Sonen kom hem på eftermiddagen och vi tog fram hamburgare som jag hade fryst in från jobbet och var färdiggrillade och bara att värma. Skönt att inte hålla på med något avancerat. Jag visste inte riktigt när sonen skulle komma och om han var hungrig eller inte.

Vädret var skönt så jag satt ute och läste ut en bok och har nu börjat på en ny som jag läser. Det funkar utomhus att läsa medan det inomhus känns jobbigare.

Läser Istvillingarna av S K Tremayne

Lydia och Kirstie är enäggstvillingar – sex år gamla, oskiljaktiga och så lika att inte ens deras föräldrar alltid kan säga vem som är vem. Så händer det som bara inte får hända: Lydia faller från ett balkongräcke och dör. Kvar är den förvirrade Kirstie och hennes förtvivlade föräldrar Sarah och Angus.

Efter ett års tungt sorgearbete beslutar sig familjen för att flytta till en liten isolerad ö i Hebriderna där de ärvt ett hus som inte varit bebott på flera decennier och som saknar elektricitet. De vill börja på nytt, komma bort från alla plågsamma minnen.

Men inget blir som de hoppats. Kirstie beter sig allt egendomligare – hon tycks djupt olycklig och hävdar att de förväxlat henne med den omkomna systern. I skolan skyr de andra barnen henne, hon som alltid haft en syster och själsfrände är nu outhärdligt ensam.

Angus tvingas ofta resa bort på grund av sitt arbete och Sarah känner sig alltmer isolerad och förtvivlad. Deras äktenskap blir sämre i stället för bättre. Oron för Kirstie – eller är det Lydia – bara växer. En fruktansvärd misstanke pyr inom Sarah – vad var det egentligen som hände den där olycksdagen då hennes dotter 

Har inte hunnit så långt men det känns som en bok som är helt i min smak. Samtidigt lyssnar jag på Lewismannen och den är snart utlyssnad.

Kan rekommendera den serien också. Svarthuset, Lewismannen och så ska det komma en till av Peter May.

Helgen har också bjudit på mycket vila som sagt för min del. Men jag sov dåligt natten mellan lördag och söndag. Vaknade flertalet gånger men i natt har jag sovit som en klubbad oxe igen och vaknade till redan vid 8.

Är lite trött ändå och jag har nu börjat nedräkningen. Bara 10 arbetsdagar kvar innan lång semester. Som jag ser fram emot den. 2 veckor hemma, resa hem till norr i nästan 2 veckor och sen en vecka till hemma.

Och det är måndag och sonen ska hämtas. Får se om jag är vaken och åker hela vägen ut eller om det blir halva. Oavsett så blir det hämtning. Jag har inte sett på tv under hela helgen och har ju några avsnitt att se på svt.play - både Frikänd och Arvingarna. Kanske blir det tv-tittande ikväll.



Må Gott