svart på vitt

Torsdag!

Det regnar inte idag - än - i alla fall. Sitter i mitt kök, klockan är snart 12 och jag dricker det sista ur tekoppen. Och jag lider. Jag är så förbaskat trött idag så jag vill nästan kräkas. Och då har jag sovit gott i natt, har nog knappt rört mig för filtarna jag hade på mig ovan täcket ligger precis som dom låg igår kväll.

Och jag har ont!

Och önskar att jag vore i ett varmt land.




Men våren är på väg men den är långsam. Jag gillar ju dom där vinterdagarna med sol och kyla som ger en försmak av den varma våren men inte ens det har vi haft - det regnar och det regnar och är grått och trist.



Igår var jag på min årliga besiktning. Fick lämnat blod, lämnat urinprov, tog blodtryck, dom tog snabba sockret och vikten - sen var det den vanliga injektionen.

Pengar kom in på kontot så jag kunde åka på affären och köpa lite frukost för att ha med mig på jobbet istället för att fixa det hemma - på så sätt slapp jag ju kliva upp för tidigt. Hade en urursel natt så jag var så trött och det är väl det som kanske hänger kvar idag trots den goda natten jag inatt haft.

Dotter kom förbi mitt jobb lagom till jag slutade, då hade hon kommit med bussen från sitt jobb och så åkte vi och handlade - 3 butiker fick besök, kvantum, vanliga ica och Lidl och nu är skåpen fyllda - många kassar blev det.

Medan sonen sen plockade in började jag med middagen - vi åt tacos och så plockade jag i köket medan det sista i boken jag lyssnat på gick mot sitt slut.

Och så var det dags att göra sig klar för yogan och det blev det sämsta passet jag någonsin varit på.

Varenda fiber i min kropp värkte - jag hade glömt att ta mina mediciner innan som jag brukar göra och det kändes.

Ibland så tror man ju att dom inte gör så mycket nytta men det fick jag ju veta svart på vitt att dom faktiskt gör. Så jag led en timme.

Hem och drack kvällste, sen ställde jag mig i duschen och duschade så hett att skinnet blev rött och så ner i säng och så somnade jag gott.



Men jag känner mig inte så mycket bättre idag. Ska in i duschen nu och värma upp kroppen, knapra i mig lite piller och hoppas på det bästa. Åka till jobbet och jag fick gjort mycket igår och även tidigare i veckan - sånt som legat i högar och jag får städat för vi ska ju bort med allt på kontoret för man ska måla,  lägga ny matta etc - så trevligt det ska bli sen v10 när det är klart.

Tur att dottern är hemma idag och kan vara social med vovven och det fanns ju i huvudet när jag vakande tidigt när sonen åkte iväg och jag somnade om - jag kände att jag kunde göra det. Det hade ju inte gått om alla varit borta - då hade vovven fått förlita sig på sin kassa matte.

Man blir ju arg när man sitter och tänker på detta, och ledsen blir jag också - jag vill må som jag gjorde förr. Fick ett kort skickat till mig på fb - på mig själv i slutet av 80-talet - på den tiden var man pigg, alert, relativt smärtfri - vet att vid den tiden var ibs - svår - jag hade fått diagnosen däromkring också - det var då det började - nej fel - det började redan långt tidigare men då var jag lyckligt omedveten om det. Och kanske ska man vara tacksam över att man ha bli lite mer till åren och ha lite mer av livserfarenheten då jag blev drabbad rejält. Ja det är jag nog om man nu ska vara positiv över något när det gäller detta helvete.

Må gott