Så är det

För att orka vara sjuk måste man vara frisk sägs det.

Det stämmer lite faktiskt.

Att ha fibro och ME är ingen dans på några rosor inte och man deppar ihop och tycker att det är så oerhört orättvist och eländigt och pissigt och rent för jädrigt för att tala klarspråk.

Att alltid någonstans i kroppen ha smärta tar på krafterna, Att också veta att om jag gör si, så, det eller detta så får jag ont. Det är också en kraftansträngning och anspänning som heter duga.

Att sen på detta också vara obeskrivligt trött mestadelen av dagen gör ju ingen människa glad.

Man kan läsa hur mycket som helst om fibro och me och hur det drabbar både enskilda och omgivningen och jag läser mycket. Redan från start ville jag veta, suga i mig informationen och förfasas över att det finns dylika sjukdomar.

Och acceptansen över att man har drabbats är låg men sen över åren så blir den mer - vet inte hur jag ska säga men den är mer accepterad.

Man kan ju inte göra så himla mycket för den är ju obotbar men man kan ju hitta sina små sätt att försöka må bättre.

Och timmar, dagar, veckor - det går i vågor över tiderna hela tiden. Man mår hyfsat till bra, till dåligt, till sämre, till någorlunda till inte alls.

Och det svänger värre än en snoadans. Det kan gå väldigt fort.

Sen vet man för det har man fått lära sig den hårda vägen att gör jag en viss sak så kan jag räkna med att det betalas dyrt.

I mitt fall så betalar jag oftast först med en rejäl trötthet och sen så betalar jag med en rejäl trötthet och värk också.

MEN

det finns alltid någon som har det värre! Kanske inte helt korrekt att tänka så men så är ju fakta.

De sätt jag har hittat har ju mest med det psykiska måendet att göra och mår psyket bra så mår kroppen om lite bättre också.



Promenaderna med jycken - ja dom där dagliga, runt asfalten är väl kanske inte dom roligaste men dom gör ju gott. Men det är ju dom där promenaderna man snart kan börja ta ute i skog och mark. Ta med sig lite fika och njuta av naturen, tystnaden, fåglar ja då laddar jag batteriet och mår bra.

Yogan är en annan. För det är en träning och träning får mig att må bra och jag saknar verkligen dom där passen på gymmet där man svettades så det droppade av en och fick känna smärta genom att ta i - en skön smärta. Jag saknar det.  Men yogan är ju en annan form av träning och jag kan faktiskt vid vissa rörelser också bli svettig men jag får inte ont och musklera får stretchas ut.

Böckerna - nog sagt om dessa.

Min trädgård - nu börjar utelivet och det extra rummet man har.

Mina barn - gudagåvorna som driver mig till vansinnets rand många gånger.

Min bror och hans familj. Saknar men snart så blir det en träff.

Sen är mitt sociala liv inte så aktivt. Jag har ju inte ork till att tillbringa tid efter jobbet med att hälsa på vänner. Eller gå ut på ett café eller krog - ja det är också no no. Både kraftmässigt för mig själv och kraftmässigt för plånboken.

Så jag får mycket av den sociala biten på jobbet numera och det är inte fy skam det heller.

OCH

alla goda bekantskaper jag fått genom bloggen så fattigt det vore utan ER.

När jag skrev nyss - det finns dom som har det värre och idag är det väldigt många som har det bra mycket värre.



Jag kom i säng sent mina mått mätt igår. vid 9 tiden. Det tog ett tag och rippa boken och sen höll jag på att bli galen för jag fick det inte att synka och så var det bara att kopiera.

Och nyheterna var kanalen jag tittade på och jag slog sen över till cnn - Bostonbomberna. Mitt i maraton. Sicken förödelse och sen har cnn rullat - jag har sovit men vaknat till och lyssnat lite och somnat om och så i morse var det den första kanalen jag satte på. För dom kan detta med nyheter cnn.

Vilken galning/galningar som gör detta. För mig känns det som om det är någon inhemsk idiot och ingen regelrätt terroratack. Man pratade om att det idag skulle röstas om vapenlagarna och det finns många som vill ha kvar det obegränsade sätt man har att köpa vapen på.

Men än är det bara mina spekulationer.

Jycken har inte kräkts eller haft sig i natt. Jag tittade på honom igår när han var ute i trädgården - jag har belysning som lyser upp och han står där vid det gamla gräset och tuggar och det ser baske mig ut som om det var samma tuva han nyss pinkade i. Men det börjar spira nytt grönt och då är det bra mycket bättre.

Hämtar hem dottern som ska hålla honom sällskap fast det är inte hela sanningen - hon vill hem för att jag sen i em ska köra henne till en kompis där hon ska sova för att i morgon tidigt ska åka till Ullared med kompisens syster mfl. Och hon ska komma hem lagom till yogan sägs det. Hoppas det stämmer.

Först var det tänkt att hon skulle direkt till kompisen men hon är inne i tenta period så först skulle hon plugga så därav stannar hon hemma hos mig och det är ju bra för jycken.

Han och jag ska snart ge oss ut, det är dimmigt och solen gör sina försök att komma fram och snart är väl luften uppvärmd så pass att den blir mer synlig och det ska bli en skön morgonrunda med Stefan Sauk i öronen.

Gröt och kaffe startar jag morgonen med. Ska starta tvättmaskinen också. Alltid denna tvätt - nästan 1 maskin om dagen blir det ju.

Tagen ska tas tag i och det blir väl en dag med up's and down's precis som vanligt.



Må gott