Måndagsblues

Bara ordet måndag kan stressa! Man vet att helgen är över och vardagen tar vid och många gånger är skillnaden hårfin.

Igår var yogan inte den där härliga ultimata timmen som den brukar vara. Kände mig inte alls i form och när vi hållit på ett kort stund så kände jag hunger och då blev det fokus på det istället för något annat. Och då hade vi ätit middag och jag drack en kopp kaffe kort innan för att på i mig lite koffein och så tog jag som jag oftast gör druvsocker innan passet men nej vissa rörelser orkade jag inte göra igår och min onda axel som bråkar med mig satte stopp för några.

Och jag måste erkänna att jag var trött och grining redan innan jag åkte. Trots en liten vila i sängen och en varm dusch så sitter det en grinig sur djävul på min ena axel och hoppar på den så den ska göra ondare än annars och så har han ett gäng kompisar som är på mig överallt i min kropp. Så den där goda lilla söta på den andra axeln har inte en chans så humöret blir ju därefter.

Låg där på yogan och tänkte att - fasen en stuga i skogen långt bort från allt och alla skulle jag ha. Åka till samhället 1 gång i månaden högst för att handla livets nödtorft men annars så skulle jag sitta där och tycka synd om mig själv.

Vädret är grått och igår kväll så var det snöblandat och det gör ju inte humöret speciellt mycket bättre och så känner väl alla. Pratade innan yogan med folk och ALLA - A L L A! var trötta och glåmiga och hängiga. Ge oss SOL! NU!

Vädret igår kväll kunde ju gå åt vilket håll som helst. Det fanns väldigt mycket oro från min sida att nu blir det halt men så blev det icke. Asfalten ligger bar, snön har sjunkit ihop och det är blött och det regnar lite eller så är det fukten för det är dimmigt som känns. Flyget på landvetter har stått stilla pga dimman.

När jag låg i sängen igår och vilade innan yogan tittade jag på ett intressant program om Himalaya.



Detta karga klippiga landskap som ändå hyser så mycket djurliv. Och jag imponeras av dom som bor där. Nomaderna som lever så enkelt och dagens enda bekymmer är att hitta föda åt sina djur och hålla dom ifrån snöleoparden. Lyckas ibland och ibland inte. Dom lever enkelt i sina tält och flyttar efter årstid ner och upp bland bergen och deras absolut viktiga i livet var deras djur för det var därifrån dom fick sin inkomst och dom kunde vara bra rika men väljer ändå detta enkla obekymrade liv i mångt och mycket. Ingen stress, jakt på materiella saker och dom slipper nog allt vad fibro, me och ibs och alla andra sjukdomar som vi har i vårt välfärdsland.

Och dom hade sina små lamm i tältet, bar dom på sina långa färder mot nästa plats för att skydda dom söta små liven för vi köper deras dyra ull - nja inte jag då för någon pashminasjal har jag inte råd med.

Men det var ett intressant program som jag än en gång av en slump hittade när jag zappade runt och detta på kunskapskanalen denna fantastiska bortglömda kanal som visar så mycket bra när resten av kanalerna visar skräp.

Och om jag fick leva om mitt liv så skulle jag gärna vilja vara en äventyrare och resa till dessa platser. Så intressant det vore men jag får nöja mig med tv.n



Det är som sagt måndag och dottern jobbar natt och det är pappans vecka men sonen stannar kvar hos mig. Är fortfarande sliten av sin förkylning och den vill inte ge med sig riktigt. Och då är mammas omsorg att föredra.

Min kropp är inte med mig idag heller, känner mig lite grinig och trött, ovanligt va. Värken har tagit ett hårt grepp om min kropp.

Men jag läste något - kanske kan det bli så även hos mig - sol till helgen!