Hedra vilodagen

Och så hedrar jag genom mina tankar Norge. Ett år går ofantligt fort.



Sitter med en kopp kaffe. Har nyss stekt bananplättar eftersom jag hade flera bananer att göra något med som var mjuka och en banankaka hade varit gott men inget smör hemma så då fick det bli plättar istället.

Hade ju kunnat vänta tills i morgon och handlat smör men - nej.

Och i ugnen står en plåt med bitar av blodpudding. Hade en bit i frysen som jag inte ville äta för den har legat för länge tror jag men hundgodis blir gott ändå.

Dottern var bara hem efter jobbet och vände och styrde kosan till en kompis och sonen låg länge så han åt frukost till middag - eller vi åt för 3:e dagen lasagne men nu är resten i frysen och jag frågade först  om det var ok eller om vi skulle fixa något annat men han var nöjd med den middagen.

Och jag är så rastlös och känner att jag egentligen vill gå i 110 men att kroppen kräver 50-70 ungefär. Stel lite här och var, trött - ungefär som vanligt då men jag har press på mig själv och mår dåligt i mitt samvete då jag inte kör på i dessa 110 och får en massa gjort på en dag.

Skulle ha dammsugat, tagit en jättelång promenad, varit i skogen, fixat och donat med något som jag egentligen inte vet vad - vad som helst än att ligga i sängen och inte göra något mer än att läsa lite och sen titta på tv. För trots viljan så fanns inte orken.

Fick ju ut en sväng då dottern behövde skjuts och mjölk behövdes till kylen så det fick bli en kombinationsresa och sen tog jag jycken på en kortare promenad och jag tror även att han också mår bra av att inte rusa på utan ta det lite lugnt.

Om jycken själv får välja!

Även om han är jätteglad över att vara ute i skog och mark så ser jag ju att han också blir påverkad, lite trött och stel han också. Kan hundar också ha fibro (lol)

Blir också rastlös när det är mellanväder. Tillräckligt bra för att vara just utomhus men inte bra nog för att sitta i solstolen.

Men det är inte lätt att försöka lära en gammal hund - läs kvinna - att sitta alla gånger. Ibland går det och ibland inte alls.

Och mitt förnuft säger - du behöver inte hålla på som en skållad råtta för det är ju ingen som tackar dig för det.

Och mitt rastlösa jag vill klättra på väggen men får inget gjort i alla fall.

Ja svårt att förklara hur jag känner och tänker men - nej jag ska inte förta mig. Nu har jag gjort dom där plättarna och diskmaskinen är igång. Sätt dig nu med kaffekoppen i soffan och bara va en stund.

I morgon är en ny dag. En piggare kanske, en mindre stel kanske, en dag som gjord för en solstol kanske - eller så blir det jakt på nya gula svampar.

Må gott