Gårdagen känner jag i hela kroppen idag. Eller det började redan på em/kvällen.
Ställa klockan, åka till Gbg på möte, hem, äta, till vårdcentralen, ta en otroligt skön promenad, Det blev alldeles för mycket.
Huvudvärken kom på eftermiddagen och sen så kom den där känslan av att man håller på att bli sjuk, få influensa i hela kroppen. Trots värktabletter så satt huvudvärken där.
Vaknade också i natt av smärta fast då över vänster bröstkorg - första tanken går ju inte att undvika - hjärtat men förnuftet säger att det inte är det men det stoppar inte oron. Huvudvärken den satt där också.
Så upp mitt i natten, kokade te och satte mig och drack. Det blev kvällsro och några diegstive och en atarax mot oron.
Det som gjorde smärtan var nog bara att jag låg på den sidan och det är mina axlar som spökar och bråkar med mig. AC-leds artroser gör det.
Tittar på slutet av sofias änglar som gick i repris och blir så sugen på en tapet dom hade där i föräldrarnas sovrum. Har lust att göra om mitt hem men det är relativt nytapetserat så det blir inget med det än. Men jag leker med tanken om hur jag ska göra när barnen väl flyttat hemifrån.
Tittar också på en film om Ted Bundy men somnar innan den slutar.
När jag vaknar nästa gång så ringer klockan och jag är så trött! Och huvudvärken den är kvar. Och kroppen känns sliten idag också. Det värker i armarna.
Så gårdagens lilla avvikelse från den i övrigt stilla vardagen gör så stor skada för min kropp och mig.
Och ändå var det inget speicellt som då i nuet kändes varken jobbigt eller stressigt på något vis utan allt kändes bra men det gjorde det ju uppenbarligen inte med facit i hand.
Nu har jag ätit fil och flingor, dricker kaffe och nyponsoppa, har laddat kroppen med mina mediciner och förstärkt med en tramadol mot värken också idag.
Ska ta och kamma mig så jag ser något respektabel ut när jag om en stund ska åka iväg och träffa diabetessköterskan. Tänkte att jag samtidigt ska ta mig en runda i mina gamla kvarter där jag bodde när jag flyttade hit för många herrans år sen - 1987! Det finns fina gångvägar efter ån och sen mot sjön så det ska bli skönt.
Vädret idag är ju lika lovande som igår. Så efteråt kan jag bara åka hem och sätta mig ute i trädgården, luta huvudet bakåt och blunda och njuta.
Kanske ska jag in till staden i morgon igen. det vet jag inte än. Annars blir det på torsdag i alla fall. Och jag hoppas att inte kroppen kommer protestera så här varje dag. Att den vänjer sig vid nya rutiner.
Må gott i solskenet och om ni inte är lycklig nog att ha detta väder - må gott ändå :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar