Mars månad

Tänk att vi nu redan är i mars månad. Tiden går fort. Men trots att vi nu är officiellt i vårmånaden så syns det ingen sol utan det är grått och tråkigt.

Är uppe tidigt i dag - fick ställa klockan för jag skulle ringa ett samtal. Min dotter ska i morgon ha halk körning och jag ska följa med så jag satt och tittade på deras hemsida och läste lite och där stod det att dom skulle ha sin betalning 7 dagar innan - ops!

Dottern gjorde inbetalningen igår för vi visste att det skulle göras innan men inte så många dagar i förväg. Och dottern är nu så superstressad så hon har fått magkatarr. Men jag sa att det löser sig, jag ringer i morgon och så blir det bra. Vi tar med oss ett kontoutdrag på att du betalt.

Jag var med när hon på bilskolan bokade tiden och hörde när dom sa att man skulle betala innan men inte 7 dagar innan.

Nu har jag ringt och som jag sa - inga problem. Ta med ett kontoutdrag som visar att betalning gjort.

Ringer dottern och hon mår inte bra av stressen hon känner som sagt. Inte sovit så bra, kan inte äta och är som en fiolsträng. Lite skönt att hon då är hos sin pappa för då slipper jag komma i krasch med henne och vi börjar bråka. Det räcker med telefon och lite träffar då och då.

Och hon är så stressad att hon inte hinner stanna på apoteket för att köpa något för sin mage när hon ska hem från skolan. Men hon skulle ringa pappan och be han köpa något. Jag tipsade på Omeprazol.

Hon pluggar ju igen och det är hemtentor som ska bli klara och så har hon teorin på körskolan och allt annat i livet och hon hinner inget tycker hon. Nu ska hon vara glad att det inte är högskolan hon studerar vid och hon behöver inte tänka på sitt boende så mycket och har inte så många andra bekymmer men jag känner igen detta sen gymnasiet - det är typiskt min dotter att bli så här och jag försöker lugna ner henne men det går inte så bra.

Ja jösses - små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer. Och man släpper aldrig känslan av att mamma behövs hela tiden mer eller mindre. Och som mamma så känns det ju också stressigt. Jag vill ju att mina barn ska må bra och när dom inte gör det så mår jag inte heller bra. Jag får en speciell känsla i magen så jag får nog gå och köpa medicin för magen jag med. Men det borde jag ha gjort tidigare ändå.

Själv då. Ja - jag pratade med sjukgymnasten i går om min yrsel. Och jag känner själv hur öm jag är i nacken vid hårfästet så jag fick några rörelser. Och jag tog en het dusch och masserade nacken med varma strålar innan jag gick och la mig och i säng var jag klockan 20.00. Trött och ont lite här och där precis som vanligt alltså.

På jobbet igår kom ett mail som gick till alla på avdelningen om att en kollega som håller på att flytta hade en hundbur att skänka. Den är hopfällbar och av den typ man ser på utställningar eller i bilar så jag frågade hur stor den var och den var lagom för min jycke. Så jag tackade ja till denna och åkte och hämtade den efter jobbet. Det som är kul är att vi känner varandra sen ungarna var små, hennes förra man och min förra man växte upp i samma område och umgicks som barn och så blev vi boende i samma område igen när barnen föddes. Sen flyttade dom och kontakten tappades men vi har stött på varandra inte allt för ofta under åren som gått så det var trevligt att se henne när jag började arbetsträna.

Jycken tittar ju misstänktsamt mot denna tingest men till sist ska vi väl kunna övertyga honom om vilken mysig sak som nu står i vardagsrummet. Hans egen lilla vrå.

Och så kördes ungarna hem till pappan eller dottern körde och så kom kaoset med morgondagens bestyr så jag var rätt trött när jag väl kom hem och värmde middag.

Och det blev som sagt tidigt i sängs men det är inte detsamma som att somna snabbt - nej jag låg och tittade på tv tills jag kände hur jag inte orkade mer och slocknade för att vakna av telefonen och första tanken är ju - vad är det som låter, sen  - den här tiden, sen - hjälp något har hänt och tittar på displayen och känner ju inte alls igen numret utan det är mer ett sånt nummer jag sett bland säljare eller nåt.

Klockan var HALV TVÅ - vem är så dum i hela huvudet att man ringer HALV TVÅ på NATTEN?

Jag avvisade numret och sen var det inte helt lätt att somna om. Avskyr när telefonen ringer för sent för jag får alltid en stor oro över att nu är det något som hänt och det är inte positivt.

Nu väntar en frukost och så ska jag göra mig iordning för att åka och jobba.

Må gott