En bra känsla

glitter-graphics.com

Tänk att man äntligen får känna sig som någon igen. Att man får använda den lilla hjärnan man har och  kan få säga att man nu gör något på dagarna. På frågan varför man är arbetslös och varför söker du inga jobb kan man nu ge ett svar. Jag har ett jobb i alla fall i 6 månader. Jag vet att det finns nog många grannar runt om som undrar varför jag är hemma om dagarna. Men ingen har frågat något nämnvärt och många vet ju heller inte om att man lider av en sjukdom.

Idag har jag inte gjort så mycket på "jobbet" - jag gick runt och skulle jag själv ta mig till min arbetsplats i morgon så går jag nog vilse.Och de personer som jag hälsat på kommer jag inte ihåg namnen på men man har talat om att jag ska komma så det var inte frågetecken som mötte mig utan jag blev hälsad välkommen.

Fick se min arbetsplats och det är ett kontorslandskap men ligger längst in så det är inte massa spring framför bordet som andra har då man måste gå förbi för att komma till sin plats.

Hade ett kort informationsmöte med den person som är min handledare och kontaktperson innan jag sen träffade nästa - webbmastern som är den som ska lära mig jobbet jag ska göra. Jag ska uppdatera hemsidan för ....... kommunen där jag bor. Känns intressant och jag hoppas att det ska generera till något annat i framtiden. Att jag ska kunna skapa ett kontaktnät.

Jag har rejäl datorvana bakom mig men har inte gjort sånt här tidigare så det känns extra kul.

Och det bästa - jag får känna mig kompetent igen. Jag har ju en gedigen arbetskompetens bakom mig och jag var bra och duktig på det jag gjorde och har gjort i mina tidigare anställningar. Och har alltid fått goda vitsord som det heter.

Jag är övertygad om att jag idag inte suttit arbetslös om jag hade varit fri från sjukdom. För jag har ett bra cv att visa upp. Och har alltid fått goda vitsord som det heter.

Men det spelar ju ingen roll hur duktig man än är om man inte vet sin kapacitet på närvaro och det är detta jag ska nu ska få kunskap om. Är det 25, 50, 75 eller 100 procent som jag kan jobba. Jag tror inte att jag kan jobba 100 procent igen. Inte med den trötthet och smärta som jag kan ha. Jag har nu ett halvår på mig att reda ut detta.

Så nu ska hjärnan få jobba igen.

Det enda som jag kände av idag var att jag precis i slutet av mötet började känna av en konstig känsla i armarna, men jag kände väl igen den - och det var början på en känning. Så lite druvsocker gjorde att jag klarade mig hem. I morgon ska jag ha en frukt med mig eller nåt.

Svårt första dagen att veta om jag skulle klara mig eller inte. Och hade jag inte haft druvsocker i väskan så hade jag nog känt mig rejält dålig innan jag kom hem.

Och in i frysen och fram med ris och gryta som jag hade färdigt och in i micron.

Känner mig lite trött men ändå inte värre än vanligt och jag ser fram emot morgondagen.

Min läkare sa en gång att om jag hittar något som jag tycker om och är intressant så kommer jag nog må bättre. Det är inget som botar eller tar bort smärtan och tröttheten men det är ändå en positiv händelse och det påverkar både själ och kropp bra.

Jag hoppas det ska vara så och att detta nu kommer fungera och att jag inte om några månader kommer att känna ett bakslag.

Men just nu så känns det bra, intressant och roligt.

Bara att få tänka lite mer på vad man sätter på sig och måla ögonfransarna och dra borsten genom håret är ju roligare. Man vill ju alltid visa upp sig från sin bästa sida.

Att jag sen också har eftermiddagarna som min arbetstid till att börja med är jättebra, det hade varit en helt annan sak om jag hade börjat klockan 8 på morgonen. Då hade det varit mos i hjärnan och koncentration och sånt hade inte varit på topp.

Och man slipper stressen när man ska sova och inte kan somna och det enda man till sist funderar på är att nu ska klockan ringa och jag måste sova.

Så jag känner att jag får stöd från både arbetsförmedling och arbetsgivare i detta.

Så detta var väl ett positivt inlägg från lilla mig :)


glitter-graphics.com