Gör om, gör rätt

Tänk om livet kunde vara så enkelt att man som med en stickning bara repa upp om man gjort fel och göra om det och då göra det rätt.

Man kanske får repa upp ett par gånger innan det blir så pass bra att man godkänner det.

Men så enkelt är inte livet. Det är varken svart eller vitt. Det är inte bara att glömma och gå vidare. Tänka framåt och inte tillbaka.

I alla fall inte för mig och tror inte jag är ensam om den känslan. Fast det kanske är så att det är lätt att säga i hopp om att det ska kännas bättre för mig.

Eller som man hör om när någon sörjer och då det gått en tid då tyckare och dom som tror sig förståsigpåare säger. "Men nu har det ju gått så lång tid, det är dags att gå vidare och rycka upp dig"

Sorg är något väldigt individuellt, något som är olika från person till person och det finns inget rätt och inget fel. Någon kanske kan gå vidare ganska så fort i alla fall utåt sätt medans andra behöver lång lång tid på sig och det försvinner aldrig.

Att det sen inte är bra att gräva ner sig och älta förstår till och med jag men jag förstår också hur lätt det är att göra det.

Min sorg är sorgen över att mitt liv inte blev till det liv som jag kanske drömde om som barn, inte heller som ung eller ej ens senare i livet.

Min dröm var väl som för de flesta. Villa, volvo, vovve, 2,5 barn och älskad make och pengar på banken.

Det jag har kvar är vovve och 2 barn. Vilket inte är så illa men allt annat som kommit till gör det så förbaskat svårt och oförståerligt.

Man tycker man kämpar och kämpar för att hålla näsan över vattenytan. Och man blir till sist rätt duktig på att trampa vatten.

Men det finns en dröm, en önskan, en förhoppning om att man kunde få flyta en stund. Att få lite vila och ro i själen.

Och tänk om man bara för en dag kunde få glömma allt man har bakom sig men det gör man inte. Man glömmer bara sånt under de stunder man mår bra och livet leker.

Annars så är det en mörk skugga som alltid förföljer en till och med när man står mitt under solen.

Nu har jag haft några stunder som gjort denna vecka ljusare än förra.

Jag har mina barn hos mig, det skapar rutin och ett måste - ett måste att kliva upp ur sängen.
Jag har varit på stickcafé. Alltid lika trevligt och en stunds social samvaro.
Jag har pratat med min kurator vilket jag inte gjort på hela sommaren och det kändes bra men det är jobbigt också, man blir trött av att tömma sig.
Jag äter och lagar mat.
Jag har inte bitit på naglarna trots att jag tog bort lacket men jag måste på med nytt annars så är risken stor.
Jag har varit i skogen med dottern och vi hade det riktigt trevlig och nu ligger det lite karl-johan förvällda i frysen och vi har ätit kantarellmacka idag.

Min ambition att gå och simma i morgonbitti kommer inte bli av. Jag behöver inte kliva upp så tidig för att få iväg sonen till skolan och så trött som jag var i morse vet jag redan nu att jag vill sova imorgon.

Och kroppen speciellt underkroppen gillar inte att gå i skogen så det får man ju surt äta upp efteråt.

Men idag har jag suttit ute i solen en stund och stickat. Maten är lagad och uppäten. Och jag ska sätta mig och virka en stund. Sonen har beställt ett mobilfodral, trodde jag aldrig men jag gjorde ett till dottern och det blev godkänt av honom också. Är grymt sugen på något gott. Och inget finns det i skåpen.

I morgon är det fredag och då ska man mysa. Jag ska göra mitt bästa.