Vilken solig dag

Klarblå himmel och hög härlig luft. Och jag drömde om ösregn i natt. Så jag ska faktiskt ut i skogen en stund i eftermiddag. Och jag ska få sällskap av dottern. Hon vill ha kantareller. Styvmor hade plockat en hel del i går men det hamnar inte i munnen på dottern till hennes stora förtret men vill man hitta skogens gula guld får man också gå ut och leta.

Men först ska mina stackars behag klämmas ihop. Jag tänkte ta mig en värktablett halvtimmen innan i hopp om att det ska hjälpa mot den smärta som det innebär.

Är det för att man har fibro som det gör så förbaskat ont? För jag tyckte sist att det var bland det värsta i smärtväg jag varit med om och hör av andra att så farligt var det väl inte.

Igår tänkte jag att jag skulle gå en sväng med jycken på eftermiddagen men så kunde jag inte gå direkt från bilen som jag brukar när jag varit ute och åkt - för dottern hade massa väskor som skulle bäras in och jag då kände jag att jag måste äta och sen drogs rullgardinen ner. Så trött, det sved i ögonen så jag blev sittandes i soffan helt oförmögen att tänka kändes det som.

Och då hade jag varit och storhandlat med dottern, lagat mat, vi åkte hem till pappan och medans hon packade så pratade jag med styvmamman och sonen som valde att stanna kvar en natt till lite krasslig som han var hade han inte packat något. Men han ska komma idag. Dom väljer ju lite själv hur dom vill ha det.

Inte mycket gjort alltså men tillräckligt för att göra slut på mig. Och i morse vaknade jag inte förrän efter 10. Och då satte tv'n igång tidigare men den har jag inte hört alls. Och jag känner mig inte alls pigg trots kaffe där jag sitter just nu.

Fattar själv att det är många kombinationer som gör det hela. Fibron är en och själen är en annan. Och så finns det säkerligen fler också. Men en sak är säker - det är inte slarv med sömnen.