Mitt nya godis stavas atarax och jag knaprar friskt i hopp om att jag ska må lite bättre men det är så svårt när man inte har en lösning.
Solen skiner, det är lördag och man borde ju gilla det läget men nope. Funderar på om det går att klippa gräset eller om det är för blött. Daggen ligger ju tjock numera. På så sätt får jag tiden att gå lite men jag kan också gå och lägga mig för jag är trött.
Funderar mycket men det har jag ju gjort så länge nu. Hur kunde hela mitt liv bara raseras fortare än ett korthus?
Kroppslig smärta går att leva med men den själsliga är så mycket jobbigare. Fan va jag känner mig ensam.
Vännen, du är INTE ensam! Jag finns här och jag förstår hur du känner. Du vet väl att kroppen är själens spegel? När man har ont i själen och trycker undan det så känns det i kroppen. På något sätt måste det ut! Vill skicka dej såå mycket styrka och kärlek! Hålla dej till du står stadigt igen. En stor styrkekram till dej från mej! Paula.
SvaraRaderaHär kommer styrkekramar från mej också! :-)
SvaraRadera