Nästa vecka

Söndag kväll och sista dagen på den här eländes veckan. Inte för att jag mår så som jag skulle vilja. Det är fortfarande en oro i min mage som inte går bort och jag önskade att jag hade någon som kunnat ta mig i famn, ge mig en puss i pannan och säga det ordnar sig. Men det finns ingen sån och längtan finns där men så länge jag inte älskar mig själv kan jag inte älska någon annan.

Hyran är betald i alla fall och på så sätt sitter jag ju säkert i boendet.

Och i morgon är det dags för mina ungdomar att komma hem och jag har varit osäker på om jag skulle ta hem dom eller inte.

Men jag vill ha hem dom. På så sätt så kommer jag upp ur min säng, jag äter lagad mat varje dag. Och det är ju något som jag verkligen behöver.

Det går ju inte att äta det som finns i kylen utan att behöva laga det. Har bara ätit ett mål riktigt lagad mat denna vecka. Kotlett, potatis och harricote verts. Och så köpte jag en pizza. Annars har det inte varit något som varken dietist och läkare skulle gilla. Och jag har haft känning för att jag inte ätit ordentligt av diabetesen.

Idag har jag legat i sängen större delen av dagen, zappat på tv'n i hopp om att det ska bli något bättre på någon kanal. Somnade till en liten stund men vaknade av att jycken gnällde utanför altandörren. Så jag gick upp och släppte ut honom. Sen tog jag faktiskt itu med disken, tömde och fyllde maskinen. Tog fram en burk med kikärter och gjorde hummus. Tog också fram stora vita bönor och fyllde en burk med marinad, curry, vitlök, olivolja och vinäger.

Så vad gör mig lycklig. Har jag 5 saker att nämna. Kanske har hur många saker som helst att säga om vad som gör mig olycklig.

Men nu tar vi dom lyckliga.

Mina barn. Utan dom fanns jag inte.
Mina djur. Dom dömmer inte, finns där alltid och ger mig lite närhet.
Mitt hem. Som är min borg och ett ställe där jag faktiskt trivs. Alltid nåt.

Sen blir jag om inte lycklig så väldig glad över alla kommentarer som jag får när jag mår så dåligt. Det värmer. Så skönt med bloggvänner. Något jag saknar mycket är en riktig bra vän, som man kan sitta och prata med allt om, sitta och dricka vin genom en natt, gråta och skratta ihop med. Jag har en sådan vän men vi bor så långt ifrån varandra så vi träffas ju allt för sällan. Jag har berättat om henne här och hon vet nog i stort sett allt om mig och i mångt och mycket vice versa. Jag hoppas att vi någon gång skulle kunna ta en resa ihop till varmare breddgrader. Men det är kanske en dröm. I alla fall från min sida. För att det skulle kunna ske så är det en lottvinst som gäller.

Så det är synd att jag en gång sa ja till att flytta. Jag skulle ha låtit dåvarande kärleken flytta till mig men jag ville bort. Bort från så mycket. Bort från så mycket som kommit ifatt mig.

Nästa vecka är också fylld med lite åtagande. Jag ska på akupunktur och jag ska träffa min kurator. Ska bli bra, tror jag. Hoppas jag. Även om mina problem inte kan lösas så lätt men det är skönt att få prata av sig.

Nu ska jag fortsätta titta på Irene Huss.